Den där långhelgen som tog slut i natt blev allt annat än stillsam. Torsdagen ägnades uteslutande åt förberedelser inför fredagen, den dag när äldsta barnet tog studenten. När jag sjönk ner i altansoffan sent fredag kväll var det med ett lite fånigt leende på läpparna. Studentfesten blev precis så härlig som jag hoppats.
I lördags var det kampanj med sollentunamoderaterna och lördagskvällen tillbringades på stor fest för två vänner som fyller 50 år. En helt utmärkt festlokal med en fantastiskt kul sammansättning av intressanta och trevliga människor. Det var länge sedan jag var på en så trevlig tillställning och då går jag ändå på en hel del tillställningar…
Under söndagen var det så dags för en årligt återkommande tradition. Grannboccia. Ett stort gäng grannar mötte upp några hus från oss och för varje år blir denna händelse alltmer av en nervös tillställning. Det finns många vinnarskallar bland grannarna och det märktes. På på och utanför planen. Hur trevligt som helst.
Den här veckan är det aktiviteter hela dagarna och dessutom på måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredagkväll samt på lördag. Man blir nog ganska lättvaggad också kommande helg. Men mycket talar för att detta också är sista veckan för säsongen där kvällsmöten duggar tätt. Från nästa vecka planar det ut rätt rejält med möten och sedan blir det nog möjlighet till en del vila men, framförallt, kraftsamling inför en härlig hösttermin.
En av Sollentunas strategiskt och praktiskt viktigaste frågor är att utöka samverkan med andra kommuner. Inte minst gäller detta de kommuner som finns i vår geografiska närhet och som vi, i flera fall, delar centrala frågor med.
Under eftermiddagen innebär det bland annat att vi sitter i ett intressant möte med Upplands-Väsby för att resonera vidare om ett antal frågor som dels berör båda kommunerna, dels kan få påverkan på fler kommuner än så.
Det är ett samarbete som byggts upp under ett antal år och som tjänar oss väl. På samma sätt är vi nu överens om att utöka samverkan med grannkommuner i en rad andra frågor. För min del innebär det, inte minst, kring utbyggnaden av Helenelunds centrum samt ”västra Tureberg”, ett område som också gränsar till Stockholms stad.
Utöver detta finns det en hel rad andra frågor där vår samverkan med andra behöver bli ännu tydligare. På det sättet kan vi göra gemensamma lösningar som sannolikt får bättre effekter än om kommunen enbart planerade dem själv.
Och med tanke på att vårt äldsta barn tar studenten på fredag, vill det till att hinna kryssa av mängder av punkter också på den privata ”att-göra-listan”. Därför är det utmärkt att torsdagen är en ledig dag. Då hinner man nog ikapp med det som ska göras. Och kanske att den alvedonvita hyn kan få åtminstone lite annan färg…
Med stora rubriker basuneras det ut att socialdemokraternas partiledares morfar var nazist. Naturligtvis tragiskt, men det vore direkt olämpligt om någon på fullt allvar skulle försöka kleta över detta på Löfven.
Lika olämpligt som när ett antal journalister ville göra allt för att kladda ner Drottningen med att det fanns kopplingar som kunde tyda på att hennes far haft någon form av samröre med nazister.
Inte blev det bättre av att en ”konstnär” gjorde sig själv till åtlöje genom att göra en tavla där man tydligen ska se Drottningen försöka dölja/ta bort ett hakors.
På väg mot säsongens sista ordinarie utskottssammanträde noterar jag att det ser ut ungefär likadant i SCB:s stora opinionsundersökning som det gjorde ett och ett halvt år innan valet förra gången. Men nu precis som då är jag övertygad om att det ser annorlunda ut på valdagen.
Anledningen är enkel. Det är precis innan valet som oppositionspartierna tvingas berätta hur de tillsammans skulle vilja leda Sverige. Den sammanlänkningen vill de slippa in i det längsta, eftersom allt tyder på att deras siffror även då åker ner i källaren.
Men den dagen närmar sig. Den dagen när två alternativ ska ställas mot varandra. Då blir det rätt enkelt för de flesta svenskar och se att Sverige behöver en alliansregering i ytterligare fyra år.
Ibland undrar man var tiden tar vägen. Det känns som igår när min son sprang omkring på vår tomt och letade efter maskar, sniglar och andra djur. Tänker på den där första sommaren som boende i Häggvik. En typisk svensk sommar, 1996, med ömsom regn ömsom sol.
Men vädret spelade liksom ingen som helst roll. Vi hade köpt vårt första hus och tomten var perfekt för en 1,5-åring att springa runt och upptäcka sin nya vardagmiljö.
I veckan tar samma kille studenten. Helt ofattbart.
Man vill ju gärna att det ser trevligt ut när huset ska invaderas av släkt och vänner, därför blev det en del timmar på knä i rabatterna. Köpte ett par knäskydd förra året och de har redan ”betalat sig”. Hur skönt som helst för knäna, speciellt när underlaget ibland både är hårt och knöligt.
Jag har egentligen, historiskt sett, aldrig varit intresserad av trädgårdsarbete. Men de senaste åren, måhända har det med stigande ålder att göra, har jag lärt mig att inte bara klara av det utan till viss del också njuta av det. Trots rätt kvav luft och ett irriterande stort antal påstridiga myggor, blev det flera timmar av ogräsrensning i helgen.
Men hinner tänka en del, på knä i en rabatt. Känns som att jag hinner ifatt med tankarna och kan bena ut både det ena och andra i takt med att ogräs grävs upp och påbörjar sin process av vissnande i en säck. En säck som under veckan, tillsammans med en hel del säckar, ska vidare för långtidskompostering.
Det är viktigt, inte minst när livet går i full fart, att stanna upp och tänka. Därför blev det en mycket avkopplande helg eftersom jag hann tänka igenom några frågor som legat och väntat på behandling.
Dessutom är jag mycket tillfreds med Sollentuna Energis ”öppet hus” på Knista gård i lördags. Våra duktiga tjänstemän från plan- och exploateringskontoret fanns på plats för att visa upp planerna för sportfältet och jag var med några timmar för att prata med invånare.
I Aftonbladet utalar sig skådespelaren Alexander Skarsgård om förra veckans upplopp i delar av Stockholms förorter. Jag hoppas att han är totalt felciterad.
Han säger i tidningen att ”vi tidigare hade socialt skyddsnät, fri sjukvård och fri utbildning men att detta nu har ändrats”.
Jasså? Någon som känner igen sig i den beskrivningen?
Och så fortsätter han enligt tidningen med att ”vi fått ett systemskifte där skyddsnätet inte längre finns”…
Ett sådant uttalande får mig och tro att unge herr Skarsgård ”följer händelseutvecklingen” via extremvänsterbloggar och inte för ett ögonblick brytt sig om att ta reda på fakta.
Det är nog dags för honom att lämna poolen och trädgården i LA, flyga hit och uppdatera sin verklighetsbild. Väl på plats föreslår jag att han också tar med sig socialdemokraternas partiordförande. Den senare visade sig också, igen, vara helt fel ute om vad som finns och inte finns.
Det finns viktiga frågor att arbeta med som rör utmaningar i utsatta områden, men att sitta vid polkanten i Los Angeles och leverera den sortens oneliners, utan någon som helst förankring i verkligheten, är direkt pinsamt.
Under en lång tid har vi moderater i Sollentuna diskuterat utvecklingen av Helenelunds centrum och området däromkring. Det har varit en viktig diskussion som dels medverkat till att vi har ett mycket tillfredsställande tempo i planeringsarbetet, dels att vi arbetat fram några viktiga ingångsvärden.
Det senare innebär att vi bland annat löst ut frågan om Eriksbergsskolans framtida placering genom att peka ut möjligheten för att skolan flyttar in i Helenelunds centrumbyggnad och att vi arbetar med att göra delar av det stenbelagda torget till en trevlig skolgård.
I dagsläget är det många och viktiga frågor att bearbeta, inte minst med tanke på att vi också uppdragit åt kontoret att utreda möjligheten till att bygga ett nytt, mindre, köpcentrum i ”kilen”, området mellan motorväg och järnväg.
Nu är det dags för nästa uppdrag. På kommande möte med plan- och exploateringsutskottet föreslår vi att kontoret ser över möjligheten att knyta samman Helenelunds centrum och Kista också rent gestaltningsmässigt. Vi skulle vilja utreda möjligheten till en mindre parkövergång likt den som finns över Norrortsleden i Häggvik.
Om en sådan skulle kunna byggas, tror vi moderater att det gestaltningsmässigt blir ännu mer av en sammansmältning av Helenelund och Kista, dessutom tror vi att det finns goda möjligheter till att nya byggrätter skapas på både Helenelundssidan och på Kistasidan.
Parkövergången är inte att förväxla med förslag från två andra partier i Sollentuna. Ett av dessa partier vill bygga över hela E4:an från Helenelund till Häggvik och det andra partiet vill bygga höga torn i Helenelund med någon form av gångväg mellan Helenelund och Kista. Bägge dessa ser vi som orealistiska.
För oss moderater är det viktigt att arbeta fram förslag som är genomförbara och som hänger ihop med en övergripande vision för ett område. Därför ser vi framemot att framöver få ta del av ett förslag från tjänstemännen på hur vi skulle kunna arbeta fram ännu en pusselbit som knyter samman Helenelund med Kista och som skapar ännu fler möjligheter för Helenelund att utvecklas till en mycket attraktiv del av Stockholmsregionen.
När vi fått del av utredning om en begränsad parkövergång, en övergång som man inte bygger ovanpå men som skapar byggrätter i anslutning till parkövergången, ser vi framemot att diskutera detta med sollentunabor i allmänhet och de som bor och verkar i Helenelund i synnerhet.
Ibland är det svårt att få schemat att bli riktigt optimalt. Moderaterna i Stockholms län fick helt enkelt lägga in förbundsstämman sent i maj, på mors dag. Det var inte utan att man kände det lite svårt att lämna bostaden tidig söndagsmorgon. Mors dag är ju en dag när man inte vill prioritera politik framför familj, men så blev fallet detta år.
Reparerade detta när jag väl var hemma, men förhoppningsvis första och enda gången som det blir krockar av detta slag.
Att det dessutom var strålande sommarväder utomhus när jag stegade in i landsstingssalen spädde väl ytterligare på känslan av att dagen inte var optimal för politik, men väl inne så blev det mängder av glada skratt, kramar och återseenden.
Det har gått några år sedan jag engagerade mig politiskt, vilket innebär att skaran av vänner och bekanta som delar denna del av livet har blivit riktigt stor i sitt omfång. Något jag uppskattar mycket.
En förbundsstämma har väl för de allra flesta av oss delar som vi är engagerade i och delar som liksom bara passerar. En sak är lätt och konstatera dock, en stämma behöver en ordförande som håller rejält i klubban och skapar förutsättningar för bra förhandlingar. Vår stämma leddes av Gunnar Hökmark. Bättre än så kan man knappast få det.
Dessutom glädjande att statsministern tog en sväng förbi salen. Hans tal om nutid och framtid var, som nästan alltid, både väl framfört och mycket välfyllt av substans.
För oss sollentunamoderater var det en märkesdag. Två av partiets lokala ”hjältinnor” uppmärksammades. Inger Flodin och Barbro Pettersson förärades moderaternas förtjänsttecken i silver. Det var de värda. Med råge. Den förläningen i sig var ett skäl att sitta instängd stora delar av Mors dag.
Jag fick nog. När man dag efter dag läser diverse tidningsartiklar och utspel på nätet av människor som på fullt allvar pekar ut polisen som ett problem, då blev det till slut så att ”bägaren flödade över”. När jag dessutom förstod att folk (eller vad man nu ska kalla dem) på fullt allvar attackerade brandmän då blev det liksom bara för mycket.
Nu har rättsprocessen påbörjats och idag har två unga män åtalats vid Solna tingsrätt. Det är naturligtvis helt på sin plats, men enligt en forskare i gårdagens Aktuellt på SvT handlar det om några få tiotals män som ställer till huvuddelen av problemen och likt flugpapper drar de till sig andra unga män som går över gränsen rejält.
Direkt när jag vaknade i morse kände jag ett behov av att vara en av dem som visade polis och brandkår uppskattning. Strax efter nio passerade jag Balders bröd på Sollentuna centrum och beställde, å sollentunamoderaternas vägnar, två rejäla tårtor. Hade dessutom ordnat ett par vackra tack-kort som blev ifyllda med några rader om hur mycket vi uppskattar polisen och brandkåren.
Strax före lunch kunde jag så besöka både polis och brandstation för att överlämna tårtorna och kände en stor uppskattning. Det värmde mitt hjärta.
Jag vågar knappast tro att den här natten blir lugn med det är enormt glädjande att, precis som statsministern sa häromdagen, de boende i de utsatta områdena går ut och visar sitt missnöje med ligisterna. Det är något av det bästa som kan ske.
Polisen visar vad som är rätt och fel (gärna med tydlighet både i ord och handling), brandkåren tar hand om det som brinner och alla de boende ser till och visa att det är deras stadsdel. Inte ligisternas. Det bådar gott, även om krisen inte är över.
Under eftermiddagen närvarade jag på en begravningsgudstjänst efter en mycket högt värderad gentleman som varit en aktiv del av sollentunamoderaterna under flera år. Det sas många varma ord om honom och det efterföljande begravningskaffet andades hans känsla för god stämning och atmosfär. Det var med blandade känslor jag åkte därifrån. Dels saknad efter denna härlige gamle kollega men också en varm känsla av ljus och frid. Han har nu seglat vidare in i evigheten och jag är övertygad om att vi en dag ska ses igen.
Dagen före utskottssammanträde är nästan alltid välfylld med detaljer som har direkt eller indirekt koppling till sammanträdet. Så också denna dag.
För egen del försöker jag alltid ”hålla rent” i almanackan under måndagen och tisdag i utskottsveckan för att kunna fokusera mer eller mindre helt och fullt på de frågor vi har att behandla.
En av de viktigaste delarna av förberedelser är, för min del, att ta tid för eftertanke. Finns det frågor vi behöver resonera vidare om, finns det frågor som måste få ytterligare belysning av tjäntemännen? Dessutom har vi imorgon säsongen näst sista sammanträde, vilket innebär att det är mycket som måste landa detta och kommande sammanträde.
Sommaren för en politiker som jag innebär visserligen mycket färre sammanträden, istället får man verkligen tid att tänka, resonera med kollegor och – inte minst – med kommuninvånare och andra med koppling till vad som sker i Sollentuna.
Det är något jag alltid ser framemot. En politiker är, enligt mitt förmenande, alltid i tjänst. Under högsäsong (januari-juni samt augusti-december) pågår en ständig brottningskamp mot den alltmer fulltecknade almanackan. Under de sammanträdesfria veckorna på året finns det tid att inte bara hinna ikapp utan också ta sats mot de månader som väntar.
Ett av mina nyårslöften inför det här året var att fortsätta min strävan att successivt skära ner på min närvaro på kontoret och istället förlägga mer tid ”ute på byn”. Som det ser ut nu har jag lyckats väl med detta även innevarande år. Det känns väldigt bra.
Tillbringade morgonen som inbjuden talare på ett företagarseminarie arrangerat av Sollentuna Hockey. Det var en rätt imponerande uppslutning av engagerade företagare varav flera hade kopplingar till klubben. För min del, inte helt oväntat, var deltagandet kopplat till att berätta om stadsbyggnadsplaner i kommunen. Dessutom hade jag förmånen att få lyssna till vår nya stadsbyggnadschef, vår nya näringslivschef och dessutom vår upphandlingschef och slutligen kristdemokraten Ramstrand, som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden.
Jag tycker att vi som kommunrepresentanter kan vara tillfreds med det vi lyfte fram. Det var stora inslag av service till företagare som visades upp från flera olika håll. Gott så, Sollentuna behöver fortsätta att utvecklas som företagarkommun.
Men det som dröjer sig kvar i medvetandet var den information som hockey-folket delade med sig av. Jag är rätt imponerad över den kompetens och den kraft som visades upp. Lägg då till att det hela ackompanjerades av redovisningar från olika arrangemang och satsningar som genomförts.
Hockeyn, precis som flera andra idrotter i kommunen, är en mycket aktiv del av samhället. Det är glädjande och till stor nytta för oss alla.
