Jag njuter i fulla drag. Dagarna är späckade med en härligt variation av aktiviteter och temperaturen visar att hösten tagit ett grepp om vår del av landet. Det är en skön kombination.
Kallur var nära idag, Holm var inte lika nära och Wissman går från klarhet till klarhet.
Dagen började med KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) där vi bland mycket annat fick viktig information om ombildningen av boendeformer i Sollentuna. Dessutom investerade gruppen viktig tid i hur vi hanterar kommunen i krislägen.
Utöver helgen aktiviteter (som innebär en fem-kommunerskonferens) så fokuseras mycket på ”Sollentunadagen” för tillfället (kolla under fliken för vecka 35). Den dagen blir ypperlig för både utställare och publik. Välkommen dit!
Under femtio år har dom varit ett mer eller mindre vanligt inslag i vår region. Lapplisorna. Det vore väl århundradets överdrift om jag skulle skriva att denna yrkeskår tillhör mina favoriter.
Lets face it, det finns bra lapplisor men det finns också katastrofala. När de har en hög servicegrad och primärt inriktar sig på att lappa bilar som står trafikfarligt, då fyller de en funktion. Men när de jagar shoppande barnfamiljer som kommer tre minuter försent till sin p-plats eller smyger runt i bostadsområden och inväntar dem som är någon minut på fel sida av datumzonen – då passerar man gränsen för det anständiga.
Jag tror att vi måste göra något åt hur detta sköts i Sollentuna. Regelbundet får jag rapporter från hederliga medborgare som berättar om hur de hanterats av olika p-bolag. Så vill inte jag ha det i denna vackra kommun.
Jag tror att de flesta läsare har en eller hundra egna exempel på när övernitiska p-vakter gått långt över anständighetens gräns. Därför lär det knappast bli flaggviftande och fontänbad på Sergels torg idag. Men trots att skräckhistorierna är legio, så behövs det p-vakter. Men med en hög servicenivå, och utan bonus på utställda p-boter.
Låt mig först av allt göra klart att jag mår illa av alla angrepp på demokratin. Därför vänder jag mig självklart också emot att kommunister blir våldgästade och misshandlade av, vad som verkar vara, högerextremister.
Men hold you horses. Några saker bör man nog betänka:
1. Varför kallar man kommunisterna ”antirasister”. Det är ett epitet de själva gärna vill skylta med, med det blir galet om man använder det som en titel på denna grupp. ”Antirasister” är inte ett begrepp som denna grupp av människor har patent på. Antirasism är mycket djupare än så. Nej kalla dem för kommunister eller socialister, men låt antirasism vara ett vidare begrepp.
2. Ung vänster har rätt till mötesfrihet och mötesfrid. Men som man sår får man dessvärre skörda. Dessa människor är väl inte kände för att respektera mötesfriheten och mötesfriden. Det är många ljusskygga aktiviteter som kan tillskrivas denna grupp.
Trots att jag tycker lika illa om deras ideologi som jag tycker illa om lukten av surströmming så har de ändå rätt att verka i samhället. Det är demokrati det.
Det var väl ingen sensation när Carro tog guld, men sättet hon gjorde det på. Enormt! Orden blir lätt lite urvattnade, när man försöker förklara hennes storhet men likväl måste det skrivas. Carolina Klüft är den störta friidrottare vi någonsin haft.
Det kändes maffigt att få vara med via tv:n när europarekordet slogs. Jag tror att det finns en sannolikhet i att hon slår världsrekordet vid OS i Peking. Men en ännu större fråga är vad hon skall göra sedan.
Blir det längdhopp? Höjdhopp? Eller rentav 200 meter. Därom tvista de lärde. Och det finns nog inget givet svar. Carro kommer att fortsätta och göra det hon tycker är kul. Och det kanske är det viktigaste anledningen till att det går så bra som det går.
Jag får nog en tår i ögon under medaljutdelningen.
Om Ulrika Messing blivit ny ledare för (s) hade det varit en rejäl utmaning för Alliansen. Nu blev det inte så, och jag förstår att hon vill göra något annat än att vara en fd minister.
Trots att jag inte uppskattar hennes politik så har jag haft respekt för henne som politiker. Hon har gett ett trovärdigt intryck och utstrålar en värme som man förknippade med få andra i regeringen Persson.
Nu är det bara att önska henne lycka till med framtiden och kärleken och nya uppdrag. Som käresta till en företagare kanske hon får upp ögonen för att mycket i samhället fungerar tack vare våra företagare. Och när hon fått upp ögonen för den verkligheten, är inte steget långt för henne att bli en del av Alliansen istället.
Jag sitter på elfte våningen i kommunens högsta hus. Vidunderlig utsikt. Långt ner till marken. Därför är det lite ”spacy” idag, när en lyftkran står mindre än tre meter från mitt fönster och lyfter upp material till ombyggnationen av plan 13.
En rätt maffig maskin. Och de som lyfter in material har nog ingen bra dag. De sågar nu av ytterligare en bit på det metallobjekt som skall lyftas in genom fönstren. Det är tydligen inte bara jag som har taskigt ögonmått…
Ännu en byggkran i kommunen. Enormt intressant att se hur Sollentunas siluett förnyas. Från att vara en sömnig förort blir vi nu en levande stad. Och inte bara kontor, utan mängder av bostäder och enorma grönområden. Det rör på sig utanför mitt fönster…
Egentligen är det bara under OS som jag följer friidrotten på TV med riktigt stor spänning. Självklart finns intresset för vad Kajsa, Sanna, Carolina, Stefan och de andra gör även vid andra tävlingar, och då inte minst VM.
Att Barber inte dyker upp i sju-kampen är tvådelat. Skönt därför att hon är lika irriterande som en mygga på altanen en ljum sommarkväll. Dålig förlorare och argsint mot allt och alla. Men å andra sidan en person som kan få Klüft att prestera bättre.
Den nya ryskan (som man väl får hoppas är dopingfri) verkar dock bli ett riktigt rejält hot. Kan nog bli en del rejäla fighter under lördagens/söndagens tävlingar.
Mitt tips är följande vad gäller topplaceringar under friidrotts VM:
- Klüft tar guld
- Sanna Kallur tar brons
- Stefan Holm tar silver
- Linus Törnblad tar brons
- Wissman tar brons
- Kajsa tar silver
Och om den ”nye” spjutkastaren får till ett kanonkast så blir det nog en bronspeng där också.
Det handlade nog om att inget fick störa den välregisserade tillställningen. Först skulle (S)ahlin ta tunnelbanan till Fittja, sedan prata om 15 miljarder till mer kurser och fasadmålningar till belastade förorter och sedan skulle hon skälla på regeringen. Det var ju så man hade tänkt inne i katakomberna på högkvarteret bakom de gröna glasväggarna på Sveavägen.
Men istället blev (S)ahlins besök i verkligheten just ett besök i verkligheten. Och när människor tryckt upp plakat som inte stämde med det strömlinjeformade besökets försök att stjäla uppmärksamhet från statsministerns tal – då tog man, sin socialistiska vana trogen, fram den gamla ohederliga censuren igen.
Lärdom att komma ihåg för svenska folket: När (S)ahlin tvingas konfronteras med verkligheten visar hon att hon omger sig av samma människor som varit med och skapat utanförskap och kaos. Det är därför vårt vackra land mår bättre av att hon inte har någonting att säga till om i den praktiska politiken.
(S)ahlin är nämligen inget oprövat kort. Hon har varit med och fattat de beslut som så dramatiskt fått Sverige att hamna i nedförsbacke inom område, efter område, efter område.
Jag kan väl inte säga att det var oväntat, men nog sänder det en hel del chockvågor över den del av Sverige som röstar rött. Statsministern har ett markant försprång gentemot (S)ahlin när det gäller väljarnas förtroende.
Förändring och utmaning gör de flesta människor oroliga. Och då är det inte så konstigt att många svenskar sveper in sig i den ”staten-tar-hand-om-dig-genom-hela-livet” filten som man blivit uppväxt med.
Men det är nu det börjar. Det är nu (s) måste komma ut ur riksdagsgarderoben och berätta vad som är deras idéer om framtidsbygget Sverige. (S)ahlins konkreta förslag på hur man, exempelvis, skall bryta utanförskapet, formuleras i orden ”15 miljarder till belastade förortsområden”. För varje sådant förslag kommer oppositionens siffror att sjunka. Och sjunka dramatiskt.
För när man ställer statsministern och (S)ahlin mot varandra. Person mot person. Vision mot vision. Då kan inte ens den övertygade (s)karan av socialdemokrater uttala sitt största förtroende för (S)ahlin. Det är då fler och fler inser hur totalt galet det skulle vara med (S)ahlin i Rosenbad.
Så gneta på, statsminister Reinfeldt! Fortsätt att lyssna och ta in viktiga ingångsvärden från gräsrötterna. Besök kommun efter kommun och låt detta också fortsättningsvis prägla den politik svenska folket givit dig mandat att föra.
Du har ett förtroende som är större än siffrorna ibland verkar visa. Svenska folket har bara lite svårt att våga tro att det som låter så rätt verkligen är rätt. Men det är ett övergående fenomen.
Resultaten är det som talar. Och resultaten kommer också fortsättningsvis att visa sig. Dag för dag. Vecka för vecka. Månad för månad. År för år. Det är därför tiden talar för Alliansen.
Det är inte ofta man lyfter på hatten för Expressen, men Kjell Albin Abrahamssons inlägg häromdagen var fantastiskt. Och det är inte bara jag som jublar – även SvD tar en ton i dur.
Det handlar om hur personer på offentliga nyckelpositioner i samhället tagit på sig rollen att censurera historien. Usch för högern och hurra för vänstern. Så skulle man, lite banalt, kunna sammanfatta deras utgångspunkt.
Men nu har de inte en rödgrön sörja i Rosenbad som håller dem om rygen längre. När landets statsminister höll sitt installationstal, gjorde han klart att ”Forum för levande historia” skall fortsätta att avslöja nazism, men inte bara det, utan även kommunismen i alla dess former.
Detta torde sända chockvågor in bland övervintrade 68:or. Inom en snar framtid får de inte längre bestämma vad barn och andra biblioteksgäster skall få veta om sanningen i Sovjet.
Som ledamot i kultur- och fritidsnämnden i Sollentuna tänker jag ta mig friheten att säkerställa att ”vår” personal inte heller i den här frågan missat vikten av att visa upp hur kommunismen bestialiskt betett sig mot miljoners, miljoner människor.
