Under hösten 2006 hade jag förmånen att vara programledare för Sollentuna Lokaltv-förening. När deras sändningsrätt upphörde vid årsskiftet, avslutades också mina åtaganden. Sedan dess har dett visserligen blivit en del tv ändå, men då i form av typ reklamfilmer/dokumentär.
Men nu är det dags igen. Jag räknar med att kunna skicka över en dvd till den nya föreningen (som har sändningsrätten) i mitten av oktober, och därigenom hoppas jag att programmen från mitt håll kan rulla igång igen, med någon form av regelbundenhet.
Exakt vad detta innebär har jag lovat att ”release” på den här bloggen – och även det löftet står jag fast vid. Därför återkommer jag med mer information i frågan inom en mycket snar framtid.
Hur som helst blir det kul att göra ”förenings-tv” i någon form igen.
| Fick det hedersamma uppdraget att följa med borgmästare Rosdahl på invigning idag.
Sollentuna har nu fått en specialistläkarmottagning på Sollentuna sjukhus, vilket innebär ett stort lyft får vår redan serviceinriktade kommun. Nu kan din husläkare skriva remiss dit – och man behöver inte åka speciellt långt för att få bästa tänkbara vård. En direkt konsekvens av det entreprenörsskap som finns hos vårdpersonal. Borta är stenålders frihetshatande lagar som i socialistisk anda försökt tvinga oss alla att vara beroende av ett system som inte fungerar. Detta, mina vänner, är frisk luft. Och ännu en konsekvens av hur bra det blir när alliansen styr i riksdag, landsting och kommun. De mörka dagarna med betongideologer vid rodret känns alltmer avlägsna. |
Det tror jag det flesta medborgare inser, detta faktum att även journalister är människor av kött och blod.
Det brukar visa sig ganska tydligt i allt från sk. granskande program till rena nyhetssändningar. Man kan inte lyssna på eller läsa en journalist utan att ha på sig kritiskt granskande ögon. Man får inte heller i det sammanhanget svälja vad som sägs eller på annat sätt förmedlas. Verkligheten är alltid mycket mer komplicerad än vad en artikel ett ett program kan ge sken utav.
Samtidigt hoppas jag att även den branchen är självsanerande. Dvs när någon journalist fullständigt tappar sans och takt så borde han/hon gjort sig omöjlig.
Dessvärre tror jag inte så är fallet. Vi svenskar är ett sensationslystet folk och har lite grann av ”vithajsmentalitet”. När man väl luktar blod i vattnet så är det svårt att värja sig. Då är det många som sugs med i drevet. Det blir lite ”feeding-frenzy” över det hela.
Det är så en del tidningar och en del andra mediakanaler överlever. Genom lösnummerköp och tittarsiffror. Och det är inte alltid, i förlängningen, för allmänhetens bästa.
Nåväl, utsikten från en av de övre våningarna på kommunhuset är för tillfället helt fantastisk. När detta skrivs har solen precis gått ner vid horisonten och det har blivit dags att ta pendeln hem. Egentligen borde jag gå, istället för att åka en station. Men det är så mycket man borde göra…
Det var en besk eftersmak till morgonkaffet när jag läste SvD:s ”kartläggning” av hur de kungliga medaljerna fördelas.
Desto bättre (mycket bättre) var det att läsa om hur kungen sätter ner foten i frågan. Det är ruter i vår kung!
Det vore så lätt för honom att försöka vara inställsam. Istället visar han ryggrad och gör klart vad som gäller – i detta fall något som artikelförfattarna till den första artikeln försökt förtränga.
Kungen plockar med sitt uttalande mängder av poäng. Och landets republikaner får slicka såren för sjuttioelfte gången.
Nej, fram för mer medaljer från kungen. Och ge honom möjlighete att dela ut ordnar till dem som gjort sig förtjänta av det. Och flytta riksdagens högtidliga öppnande tillbaka till slottet, där det hör hemma.
Basta!
Sundbyberg är i fokus på ett sällan skådat sätt. Anledningen är tragisk, riktigt tragisk. Två ryggradslösa farbröder söker sig till sina ”15 minutes of fame” och fattar direkt hår-resande beslut. I bjärt kontrast till valresultatet, väljer de att lämna moderaterna för (s). Det har de naturligtvis sin fulla rätt att göra, men då skall de minsann lämna sina folkvalda moderatplatser i fullmäktige och nämnder också.
Jag har under mitt snart 40-åriga liv mött en del människor som agerar patetiskt och egoistiskt bara för att det ger dem lite mer tid i strålkastarljuset. En del människor är ”uppmärksamhetsnarkomaner” och gör precis vad som helst för en rubrik eller, allra helst, en framsida i en tidning. Den sortens människor är tragiska.
Farbröderna i Sunbyberg är inte bara tragiska utan kanske framförallt hänsynslösa. Och dom förstår inte att den här sortens agerande alltid kommer tillbaka och biter utföraren i svansen. På ett eller annat sätt.
Att de har mage att sitta kvar i fullmäktige och nämnder, fast nu med (s)-etikett på de stickade tröjorna är svagt, riktigt svagt.
Lite den känslan får man inför kvällens superderby. Det känns fruktansvärt fel att man inte är på plats på Råsunda, men ibland är det som det är.
Skall göra allt som står i min makt för att hinna hem lagom till avslutningen av första halvlek. Missar tifot, upptakten och de första härliga minutrarna, men sådant äro livet.
Diskussionens vågor har gått heta på kommunledningskontoret idag. Men i den här frågan är jag helt överens med min vän o-rådet, även han en inbiten djurgårdare (även om hans smak för val av lag den engelska fotbollen lämnar en del övrigt att önska).
När man lever i en tillvaro som just nu är oerhört inriktad på budgeten för 2008, blir matchen ikväll den sortens sköna avbrott som man behöver. Inte för att budgetprocessen är något negativt, tvärtom, men det är en lisa för själen att få tänka på andra saker en kväll som denna.
Under helgen har jag tvingats konstatera att sommaren gjorde comeback. Det känns inget vidare. Jag är den sortens människa som längtar efter kyla, hårda vindar och mörka dagar. Men det var bara att bita ihop och gå ut i trädgården och göra det som andra grannar verkade göra, fast med betydligt mindre entusiasm än vad dom uppvisade.
Nåväl, nu är det äntligen dags för derbykväll. Mitt tips är 2-1 till Djurgården och då tippar jag inte enbart med hjärtat utan framförallt med skallen. När jag kommer till jobbet imorgon, tänker jag göra det i min djurgårdshalsduk. Och jag skall göra vad jag kan för att irritera några av de AIK:are man har i sin närhet.
By the way, det blir en stark och bra budget från majoriteten också detta år. Lycklig den som bor i Sollentuna!
Poliser som skall använda uniform i tjänst är självklart de som skall få utforma sina uniformer. Nu är det rena hönsgården. Det är få saker som gör mig så irriterad som skrivbordsprodukter utan förankring i verkligheten.
Därför utgår jag ifrån att rikspolisstyrelsen ombesörjer att förslaget på ny uniform följer polisernas vilja – dvs hamnar i papperskorgen.
Annars måste jag säga att det är en riktigt bra dag. Ser framemot den första lediga helgen på sex veckor. Det blir familjeliv och diverse husgöromål hela helgen. Och det är något jag verkligen ser framemot.
Lite för varmt idag för min smak. Jag längtar efter de där dagarna när det är riktigt kallt. Men ikväll är det lovat rejäl blåst och regn. Det blir en fredagskväll när man tänder levande ljus och spelar spel med barnen. Något av det mysigaste jag vet.
Dessutom håller jag på att slutföra förberedelserna för nästa tv-projekt. Suttit i möten lite till och från under en längre tid, men nu börjar det bli klart för drabbning. Det kommer att bli kul, mycket kul.
Och dessutom imponerar min 10-årings siffror med sin jultidningsförsäljning. Jag trodde inte hon var någon utpräglad säljare, men har redan kommit upp i premienivåer som är häpnadsväckande. Och då har jag inte stödköpt alltför mycket.
Det kan inte vara lätt att vara Per Nuder. Och idag tog han sig själv till en helt ny nivå. Inför riksdagens budgetdebatt gjorde han klassisk socialdemokrat: Han skrev en check som hans ego aldrig kommer få råd att lösa in.Det hade sin upprinnelse i det som alla mer eller mindre initierade vet, nämligen att (s) själva önskat göra mycket av det vi inom Alliansen nu gör. Att skapa ett samband mellan minskat utanförskap och tuffare krav på de som ännu inte har ett jobb.Miljöpartiets debattör går upp i talarstolen och avslöjar Nuder som den bluffmakare han är. Det hade han inte väntat sig. Det hade nog ingen väntat sig. Det fick tillochmed Rapports inrikespolitiske kommentator, KG Bergström, att presentera Nuders fadäs som dagens snackis.Ännu roligare var att se den karismatiske Bosse Ringholm försöka slingra sig ur situationen – han lyckades inget vidare. När sedan vänsterns ledamot dyker upp utanför riksdagshuset och vittnar om sossarnas vilja att göra det som Alliansen nu gör, då var det ridå och gravöl för Ringholm. Ett begrepp som satt sig är ”att göra en pudel”. Idag föddes ett nytt begrepp: ”Att göra en Nuder”. Och jag skrattar fortfarande.
Det var nog en och annan svensk som fick upp ögonen för att (s) är lika trovärdiga som en barn med handen i kakburken.
Och sedan hörde vi killen på IKEA stamma fram att det är nog ingen deltidsarbetslös som utnyttjar systemet. Jo, tjena. Jag har ingen lust att betala för att någon som kan få jobba heltid, går och sparkar sten 50% av tiden. Och det vill ingen annan heller.
Därför kommer jobblinjen att segra. Så enkelt är det!
Hittade en pricksäker beskrivning av statsbudgeten i en blogg från SvD. Läs och njut:
”DROTTNINGGATAN Finansministerns promenad med budgetluntan från finansdepartementet till riksdagen skulle kunna vara ett tillfälle för protester. Men för det mesta håller man en märkligt blygsam nivå. I år demonstrerade fyra personer under parollen ”eliten i bourgeoisien skövlar urskogen med ett flin”. De kom från föreningen Alternativ stad, men ramsan fick oss åskådare snarare att tänka på alternativa versmått. Det, och ett flygblad från Fältbiologerna (”naturen klarar inte av regeringens politik”), var allt. I spannet mellan två lyktstolpar hängde visserligen också två ädla vildar från tyska trädkramargruppen Robin Wood med en banderoll, men deras aktion var en protest mot Vattenfall och hade inget med finansminister Anders Borg att göra.
Det är faktiskt anmärkningsvärt. I förra veckan besöktes Stockholm av en delegation amerikanska kongressledamöter, och jag fick tillfälle att växla några ord med ett par av dem. Eftersom de var vänsterpolitiker var de mycket nyfikna på i synnerhet en sak. Hur kan det komma sig, sade en av dem, att det i princip är omöjligt för politiker i Norden att gå till val med löfte om att sänka skatten? I resten av världen, och i synnerhet USA, måste man lova sänkt skatt för att bli vald. Svenskarna älskar stabiliteten i välfärdsstaten. Vad är tricket?
Men även mot fond av övriga Norden är vi speciella. Finansministerns budgetpromenad är en slags nationell högtid, direktsänd i radio och tv, och störd endast av enstaka rättshaverister. En kollega från Hufvudstadsbladet skrattade åt oss inhemska journalister som ivrigt dokumenterade Borgs varje steg, och påpekade att det närmaste man kommer detta i Finland är melodifestivalen.
Det är sådana här egenheter man måste ha i bakhuvudet när man tittar på Alliansens nyss påbörjade andra regeringsår. Anders Borgs nya budget går i korthet ut på sänkt skatt för dem som arbetar, rättvisare skatt på boende, förändrad arbetslöshetsförsäkring med syfte till återinträde i arbete, förändrat sjukersättningssystem med samma syfte, mer resurser till skolans kärnuppgifter samt skatteincitament för att reducera miljöfarliga utsläpp. Om man till detta lägger vad som redan uträttats under det första regeringsåret framträder bilden av en exceptionellt reformvänlig regering.
Det är helt sant att många har önskat mycket mer. Men i rättvisans namn ska påpekas att alliansregeringen ligger i framkant gentemot både jämförbara länder och tidigare regeringar. Som finansministern sa i riksdagsdebatten: ingen regering på åtminstone trettio år har gjort så mycket på så kort tid. Och till skillnad från då är det förändringar till det bättre.
Mexitegel-Svensson är inte ledarskribent. Han vill vakna upp i samma land han gick till sängs i. Det är för honom den här regeringen arbetar, och det är i relation till hans förändringsbenägenhet reformerna måste vara avvägda. I år kommer han att kunna köpa både ny tvättmaskin och tv, se grannen gå till jobbet, och skjutsa barnen till skolan utan att ha ont i magen.
Bara det är en enorm förändring.”
Och sedan kröns det hela med ytterligare ett blogginlägg från samma tidning:
”Pär Nuder tar i så det osar när han fördömer regeringens budget. Man är konsekvent i sin orättvisa, hävdar socialdemokraternas motsvarighet till Anders Borg.
Sverige kommer att se annorlunda ut 2010 när vi kommer tillbaka, säger Nuder.
Det är sant. Socialdemokraterna lämnade efter sig en dryg miljon svenskar i utanförskap. 2010 kommer den gruppen att vara mindre.”
I rest my case…
Så var den då igång ”på riktigt”. Budgetprocessen i Sollentuna kommun. Missförstå mig rätt, det har filats och gnetats en längre tid på ekonomiavdelningen och i de olika nämnderna, men det är nu vi börjar närma oss skarpt läge.
Idag fick KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) en gedigen redovisning av kommunens ekonomer om utgångspunkterna för budgetarbetet. Vilka pengar som finns. Vilka frågetecken som finns. Och inte minst vilja ”önskningar” som finns från de olika verksamheterna. Behöver jag ens skriva att dessa önskningar är många…?
Utmaningen är att utgå ifrån att också fortsättningsvis hålla ordning på pengarna. Vi är kända för en ansvarsfull ekonomisk politik och det vill vi fortsätta med. Det innebär att det skall vändas på varje enskild krona. Det rör sig om mycket pengar. Cirka 2,5 miljarder kronor. Och ingenting lämnas till slumpen.
Rent arbetstekniskt innebär detta att vi under den närmaste månaden har en mycket hög frekvens av möten där olika avstämningar och förhandlingar sker. Sedan skall en budget presenteras och oppositionen skall få en sportslig chans att komma med ”skuggbudget”.
Oppositionen har alltid mer pengar än vad som faktiskt finns, därför fläskar dom på rätt rejält. Men det är i budget man ser vilka värderingar som de olika partierna utgår ifrån, inte minst när det gäller hur vi vill hantera skattekronorna. Vi inom Alliansen vill fortsätta att ha sunda finanser där vi inte överbeskattar kommuninvånarna, men också skapar utrymme för att stödja där det behövs. Vi vill fortsätta att hantera skattepengar på ett genomtänkt sätt.
Sollentuna gav Alliansen ett mycket tydligt mandat att fortsätta med en ansvarsfull politik. Och det tänker vi göra. I många, många, många år framöver.
