Något fel måste det vara, för när andra människor huttrar i snålblåsten och längtar efter soliga och varma dagar, då njuter jag mer än någonsin. Inte över att andra huttrar, utan över det väder jag uppskattar mest av allt.
En viss trötthet i kroppen finns fortfarande efter partistämman. Det blev lååååånga dagar med mycket att lyssna till. Mängder av nya kontakter och trevliga återseenden med äldre kontakter. Det är drag i partiet och det är ett mycket tydligt fokus på att fortsätta på den inslagna vägen.
Som skrivet så håller jag inte med om alla beslut som fattas, men som helhet är vi på väg åt rätt håll. You win some, you loose some.
Det blir en rejäl kontrast mellan partistämman och att läsa intervjuver med människor som bara för något drygt år sedan hade något att säga till om rikspolitiken. Dagens SvD pratar med vänsterpartisten som vill erövra fristående skolor och åter göra dem kommunala. Det känns ungefär lika realistiskt som att bygga upp Berlinmuren igen.
För egen del lägger jag nu sista handen vid nästa nummer av den mycket vällästa moderata samhällsinformationstidningen ”Vårt Sollentuna”. Den delas ut till alla kommuninvånare och detta nummer blir en veritabel höjdare. Men misströsta inte, du som inte har förmånen att bo i vår vackra kommun, tidningen kommer naturligtvis att finnas tillgänglig på nätet: www.vartsollentuna.se är adressen du bör göra till en favorit.
För övrigt kan jag konstatera några saker:
1. Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på hur dåligt Dif spelade på stadion i söndags.
2. Det var en synnerligen välorganiserad partistämma i Gävle.
3. Kulturministern är min personliga favorit.
4. Våra moderata kommunalråd i Sollentuna håller hög nationell klass.
5. Oppositionen i Sollentuna kan inte ha en lätt tillvaro.
Att vara på stämma för moderaterna är en väldigt positiv upplevelse. Dels handlar det om att träffa många och intressanta människor, dels att ta del av debatter och samtal som kommer att påverka landet under många år framöver.
Även om min personliga åsikt är i bjärt kontrast till partiledningen i några frågor, så är det nyttigt att gnugga sina argument mot människor som har en precis lika stor övertyglese, men åt andra hållet.
Nåja, mötet med människor är nog det bästa av allt. Med tanke på att vi är ett av regeringspartierna, blir samtalet särdeles intressanta. Satt i ett möte med bla kulturministern under gårdagen och det var en angenäm upplevelse att prata realpolitik som man vet får en konsekvens redan inom kort. Inte bara i Sollentuna, utan över hela vårt land.
Gårdagen var lång. Första mötet 08 och stämman avslutades inte förrän strax efter 23. Redan 0830 var det dags att sätta igång den här dagens förhandlingar och den här kvällen avslutas ännu senare. Fast då är det inte förhandlingar som drar ut på tiden utan vi beger oss till Läkerol Arena och ”stämmobanketten”. Det blir min första, men jag har förstått att det brukar vara rejält trevliga tillställningar.
Men hur trevligt det än kan vara, jag längtar ändå hem. There is no place like home.
Förra hösten fick jag förtroendet att vara programledare för Sollentuna Lokal-TV förening. Enormt roligt, inte minst med tanke på alla föreningar och organisationer som man fick träffa och göra inslag om. Det blev många möten med många intressanta människor.
Dessvärre förlorade lokal-tv föreningen sändningstillståndet, när Radio och TV-verket lät det gå till en nybildad förening istället. Det kändes konstigt. Och mycket svårt att förstå, inte minst med tanke på att den gamla föreningen skött sig prickfritt och gjorde riktigt bra lokal-tv.
Nåja, nu är man tillbaka på banan igen. Istället för att vara programpresentatör för olika föreningar, så får jag nu mitt eget tv-program. Det blir trevligt. Väldigt trevlig. Första programmet är inspelat och när jag såg det för en stund sedan vid klippbordet på studion så kände jag mig rätt nöjd.
Problemet nu är att den nya föreningen tar ut enormt mycket högre pris för en förening att få sända, än vad den gamla tv-föreningen gjorde. Det är få, om ens några, lokala föreningar som kommer att ha råd.
Därmed har man missat vad som är själva grunden för föreningstv, nämligen att föreningarna skall kunna sända och belysa sin verksamhet.
Nej, det blev nog inte som det var tänkt. Vare sig från Radio TV-verket eller från den nya föreningen. Det är lätt att starta upp något, men det är väldigt mycket krångligare att få något att fungera på lång sikt. Därför hoppas jag på rättning i leden och att den nya lokaltv-föreningens styrelse reviderar sina prislistor och ger vanliga föreningar möjligheten att börja sända tv igen.
Gårdagens fullmäktige var långt. Det kändes som att några av talarna slog personliga rekord i antal inlägg. Lite märkligt är det att man ”mal” samma sak om och om igen. För vem?
Ja, inte för majoriteten iallafall. För väljarna? Knappast! De som var med igår nickade nog till några gånger – och de som följer debatterna på TV behövde nog mycket koffein och tvärdrag för att hålla intresset uppe.
Nej, ett antal av ledamöterna från oppositionen verkar tala för sin egen skull. Kanske att de behöver göra allt de kan för att försöka övertyga sig själva? Med tanke på argumentationen i en del inlägg verkar så vara fallet.
Kvällens mest häpnadsväckande var att oppositionen på fullt allvar utmålar majoriteten som djupt omoralisk för att vi följer lagen. Detta föranledde både skratt och muntra miner. Det var inte många som fick ihop den tesen från det röda laget.
Nåja, jag har suttit i sammanhang många gånger i mitt liv där självutnämnda experter bröstat upp sig och försökt framstå som rättvisans väktare. Det är alltid lika märkligt. Och det leder alltid till ett sent uppvaknande, när verkligheten hinner ifatt dem.
I slutet av fullmäktige fick jag dock beskedet om att både Djurgården och Blåvitt plockat tre poäng var. Nu återstår bara söndagens gastkramande omgång. Blåvitt skall ner till ”Tjångavallen” i Trelleborg. En inte helt lätt match.
Djurgården tar emot BP på stadion och jag hoppas att vi strax efter en halvlek leder med 4-0, för att under under andra halvlek göra två till. Göteborg lyckas, på sin höjd, att vinna med 1-0. Och då är pokalen hemma på Stadion igen. Där den hör hemma. I evighet. Amen.
Så har du veckan med stort V äntligen kommit. För min del vet jag att med lite distans till 2007 så kommer jag att, för höstsäsongens del, att kunna tala om tiden före och tiden efter vecka 43.
Varför?
Partistämman! Den är höjdpunkten på vad som mycket väl kan vara en av de i särklass mest intensiva höstarna i mitt liv. Det började redan min sista semestervecka med statsministerns tal i Vaxholm och tillhörande båtresa. Och sedan dess har evenemanget stått som spön i backen varje helg och ibland också flera gånger i veckan. När jag under torsdag – söndag intar Gävle, så ser jag framemot att dels få sitta ner och lyssna, dels knyta mängder av nya kontakter. Inte tråkigt. Men väldigt trevligt.
Allsvenskans avslutning. Som sportnörd i allmänhet och fotbollsnörd i synnerhet är detta en ångestladdad vecka. Jag hade hoppats att BP skulle plocka någon poäng av Kalmar, men icke. Nu är det upp till gnaget att kämpa ner blåvitt. Men framförallt handlar det om att DIF måste ta hand om Halmstad och gärna vinna med sisådär 5,6,7 mål. Why not?
Det finns en viss risk att hågen är delad under kvällens fullmäktige. Men eftersom min vän oppositionsrådet också är en hängiven djurgårdare, vädrar jag en viss förståelse från oppositionen om mina tankar tillfälligtvis befinner sig på annat håll under kvällen.
För övrigt anser jag att fotbollshuliganer skall portas på livstid, betala skadestånd som svider under flera år framöver och hållas borta från mängder av andra trevligheter. Amen!
Lite oväntat. Domen blev hård mot de två män som våldtog en kvinnan för ett tag sedan. Det är mycket känslor i omlopp och många är nog de som andas ut över att rätten valde att helt gå på kvinnans berättelse.
Mitt inlägg kommer dock inte att handla om domen, utan om det klimat som råder bland (oftast) unga människor i vårt land.
Det är något som är sjukt, riktigt sjukt när man får in rapporter om hur människor hanteras. Det är naturligtvis bra att rättsamhället gör sin del, men det finns djupare frågor som är viktiga att fortsätta diskutera när nu media så sakteliga kommer att lämna just den här aktuella situationen.
Problemen tar nämligen inte slut för att samhället sätter två män bakom lås och bom. Det är, med risk för viss överdrift, som att sminka över en finne (acne). Man löser ett problem kortsiktigt, men problemets kärna fortsätter att ställa till problem.
Männen i nämnda fall är skyldiga, men problemet är djupare än så.
Ord som ”etik” och ”moral” behöver nog dammas av. Livet är mer än såpoperor och dunkande nattklubbsmusik. Och det är vi som passerat ungdomsåren som måste föregå med gott exempel. Alla problem går inte att lagstifta bort. Det behövs förebilder, enormt många goda förebilder som kan visa på livsstilar som inte skapar förakt för varandra.
Och det är inte någon annan som skall vara en förebild. Det är jag. Och det är du.
När en budgetprocess är klar infinner sig ett märkligt tillstånd. Man skulle kunna kalla det för ”saknad”. Inte för att jag njuter utav att sitta med siffror och papper – utan snarare att det känns enormt spännande att sitta i en majoritet och vara med och prioritera mellan allt man vill göra.
Det har sannerligen inte varit en enkel process, men däremot oehört givande.
Gårdagen kröntes med ”Alliansfest”, denna gång med kd som värd. Försvarsgården i Sollentuna var platsen och lokalen var mycket välfylld med glada ”alliansare”. Kristdemokraterna ordnade en väldigt trevlig kväll och det är intressant och se hur genuint bra vi trivs ihop som partier.
Jag fick förmånen att sitta vid ett bord med väldigt pratglada människor och samtalämnena svingade mellan både det ena och det andra.
Husbandet gjorde en strong insats och allsången var nästan i klass med Skansen. Och den där brieosten med någon söt mix på – den drömde jag om hela natten och fortsatte att drömma om den under dagen.
För övrigt tycker jag synd om Stockholm Open. Märkligt att de inte lyckades bli en mer etablerad turnering. Men, det är klart, när man inte ens verkar få hjälp av Björn Borg då kanske man skall tänka om. Han vore helt klart en ganska hygglig konsult att åka runt till de bestämmande herrarna och damerna och få dem att känna det jag och mängder av andra tennisintresserade svenskar känner: Stockholm Opens status måste bli uppgraderad!
Kul, dock, att Pim-pim är på väg tillbaka. För ett tag sedan var jag i Södertälje för att spela tennis och då tränade han på banan bredvid. Det kändes lite löjligt när man själv servade. Det var lite som att jämföra en M16 med en ärtbössa.
Jag är en av de många, många som följt den senaste utvecklingen kring ungdomsbrottslighet och då inte minst när det gäller misshandel.
Och som pappa måste jag ställa mig frågan. Hur har föräldrarna tänkt? Hur sätter dom gränser? Det kan gälla i Stockholms innerstad eller nere i mörkaste Blekinge. Barn framställs som hur fina som helst – för att i praktiken rada upp det ena våldsdådet efter det andra.
Det är lätt att peka ut gärningsmän som offer, men vilket ansvar för en förälder? Jag är inte för en sekund ute efter att peka ut den eller den föräldern som misslyckad, men jag undrar hur man gjort genom åren för att försöka få sina barn att fatta rätt beslut. Inte minst när det gäller vem man umgås med – och vilken tid på dygnet.
I Sollentuna har vi bestämt oss för att satsa medel för att underlätta för föräldrar att kommunicera med sina barn och ungdomar. Det är en viktig satsning som säkert kommer att följas av flera satsningar. Men till syvene och sist så är det i hemmiljön mycket avgörs. Och det spelar ingen roll om det är ett ”rikt” eller ”fattigt” hem. Problemen finns i hela samhället.
Det har känts en aning uppskruvat att läsa om blogghysterin i Sverige. Därför är det väl helt naturligt att dom som känner att dom tappat konceptet, hoppar av.
Jag säller mig till raden av dem som känner sig illa till mods av en del blogginlägg – och minst lika mycket av en del kommentarer. För egen del har det aldrig varit aktuellt att publicera de många kommentarer jag får in – vilket kanske är en anledning till att 99,9% av dem är sansade.
Men det går lätt att förlora sig själv när det mediala utrymmet finns till förfogande. Därför är det nog en bra idé att låta en del inlägg ”ligga till sig” över en natt innan man publicerar dem.
För egen del är jag glad för att den här bloggen kopplas ihop med några genuina uppdrag. Den blir en förstärkare av något man gör, något man är glad för att göra.
Detta gäller till viss del det politiska liv jag lever, men lika mycket de olika ”stickspår” som det politiska livet ger möjlighet till. Ett av dessa är tv-sändningar. Och där kommer min blogg att han sin naturliga utgångspunkt också i framtiden.
Att blogga eller inte blogga, det är många gånger en fråga om att hantera publicitet på ett såpass avspänt sätt, att man kan se sig själv i spegeln på morgonen.
