Min vän oppositionsrådet och den politiske sekreteraren för (s) inledde dagen föredömligt genom att bjuda hela våningsplanet på saffransbröd. Under högtidliga former överlämnade jag en halv liter Pepsi till o-rådet, för det vet jag är något han uppskattar.
Vi går rätt hårt åt varandra ibland, men steget mot en gemensam fika är aldrig långt. Det är bra mix. Bra för vitaliteten i politiken. Bra för Sollentunas utveckling. Bra att man kan ha gemenskap över gränserna.
Jag har gjort mitt lilla bidrag till att höja stämningen på kontoret genom att sätta upp en mistel i taket utanför min dörr. Eftersom kvällstidningarna igår basunerade ut att vi svenskar både behöver och vill kramas mera, måste ju en politiker som vill leva i tiden, dra sitt strå till stacken.
Under förmiddagen satt jag i möte med några mycket framsynta företagare som pratade marknadsföring. Deras koncept var tilltalande och bevisligen hade de lagt ner mycket arbete på att presentera sina tankar.
Eftermiddagen går också i mötets tecken, men jag räknar med att göra tidig eftermiddag. Som skrivet är bäste vännen med familj på besök. Vi skall ha en magiskt mysig helg. Bland annat är det dags för något som bara inträffar en gång om året – och har så gjort under många, många år. Det är dags för den stora matchen. Bordshockeyspelet skall fram. Hånandet och sarkasmerna skall flyga över sargerna. Och i vanlig ordning vinner jag säkert igen. Och i vanlig ordning kommer bäste vännen att hålla en lång utläggning om hur snea hans spelare var m.m. m.m.
Helgens höjdpunkt blir dock konserten på Stinsen på söndag. En garanterat julstämningshöjare.
Från ikväll och resten av veckan fylls vårt hus upp av skåningar. Det har blivit en kär tradition sedan många, många år att bäste vännen och hans familj kommer upp och njuter av det Sollentuna och Stockholmsregionen har att erbjuda såhär några dagar före jul.
Höjdpunkten blir söndagen, när Norrvikens skola har julkonsert på Stinsens shoppingcenter. I samband med denna så invigt också vad som mycket väl kan vara Sveriges största julklappssäck. Vi hoppas även iår att kunna fylla den med leksaker och hygienartiklar som sedan körs ner till Ukraina och Lutsk.
Säcken står uppställd ända fram till den 23 december och annandag jul är vi där för att packa allt som kommit in. Jag hoppas att du som läser detta gör vad du kan för att komma förbi någon eller några gånger under december och fylla på säckens innehåll. Att ge till behövande – det är julens verkliga innebörd.
Det ringde en äldre dam från Rotsund och tackade för Studio Sollentunaprogrammen. Hon är av de många som hört av sig på ett eller annat sätt med glada tillrop sedan programmet började visas.
För tillfälle håller vi på att snickra färdigt på årets sista program, som vi hoppas skall sändas runt den fjärde advent. Nästa program, som sänds under andra advent, ligger redan klart. Det blev verkligen bra.
Med tanke på hur uppskattat julprogrammet var förra året så har vi en hel del att leva upp till – men vi skall göra vårt bästa för att vara en liten bidragande orsak till att fler Sollentunabor får lite julstämning i stugorna.
Eftermiddagen tillbringades på landstinget. Träffade våra moderata landstingsfullmäktigeledamöter, med Torbjörn Rosdahl i spetsen. Det är många och långa diskussioner om hur medlen skall fördelas under 2008 och jag tror att alliansbudgeten gör livet ännu bättre för oss som bor i Stockholms län.
Utanför fönstret faller snön. Charmigt. Det blir inte svårt att uppbåda julstämning när jag under kvällen skall juldekorera vårt hus. Men först är det dansuppvisning för 7-åringen i Rudbecksskolans aula. Det blir garanterat en trevlig tillställning. Och jag kommer att sitta, stolt som en tupp, med videokameran i högsta hugg.
Då var det dags igen. Det som i media målas ut som ”frustrerade ungdomar”, startar kravaller i Paris. Jag har svårt att köpa den beskrivningen. Dessa ungdomar (företrädesvis grabbar) har stora möjligheter att själva kunna påverka sin tillvaro, men väljer den väg som så många före dem gått. Våldets väg.
Det finns vissa likheter med Landskrona. När brandkåren kom fram till en omfattande lägenhetsbrand under gårdagen så möttes dom av…….stenkastande ungdomar. Det är sjukt. Rejält sjukt.
Några ganska grundläggande frågor att ställa är: Var är ungdomarnas föräldrar? Bryr dom sig inte överhuvudtaget? Har dom tappat greppet totalt? Eller har dom aldrig någonsin haft grepp om sina ungdomar? Eller bryr dom sig helt enkelt inte?
I en demokrati måste samhället ställa krav på föräldrarna också.
Som skrivet, jag köper inte att det rör sig om ”frustrerade ungdomar”. Frustrerade över vad? Jag, däremot, är rejält frustrerad över människor som lever i en demokrati med ett överflöd av resurser och jämlikhet inte tar tillfället i akt att kamma till sig och skaffa sig ett liv.
Sluta dalta med den här sortens yttringar!
Först en fredagskväll. Min favoritkväll på hela veckan. God mat, familjen samlad och yngste lillebror på besök. Sådär genuint trevligt som det kan vara. Som det skall vara.
Lördagen tillbringades krypandes i trädgården när jag designade all utebelysning för att förbereda advent och jul. Har nog köpt upp större delen av K-rautas lager av förlängningssladdar, men när ljusen tändes strax efter 17 – då insåg jag att det var värt allt slit. Många gånger om.
Min fru är rätt härdad efter att ha tillbringat 20 år med mig, men när hon kom hem från ett fotojobb på förkvällen så utbrister hon: ”Älskling, det var vackert – men kanske lite väl mycket…”. Jag log och förstod inte vad hon menade. Skulle jag någonsin göra något ”för mycket”? Tanken svindlar…
Tillbringade större delen av söndagen i Södertälje för att fira min gamle far, som nu blivit 65 år. Förvånansvärt fräsch för sin ålder. Och en av de pensionärer som gläds åt en alliansregering som uppmuntrar folk att arbeta längre upp i åldrarna. Han tänker nog hålla på tills han är närmare 80, om jag känner honom rätt.
Och sedan var det lottning till VM-kvalet. Jag tror att Sverige har en god chans att gå vidare. Och jag tror att vi kan gå långt i VM också.
Trevligast under helgen var dock alla de mängder av mail och telefonsamtal jag fick med anledning av att ”Studio Sollentuna” sändes för första gången. Det är klart att man blir glad när resultatet uppskattas. Och att föreningar i Sollentuna kan få sända inslag som når många, många sollentunabor.
I floden av uppmuntran ringde en god vän och berättade att det fanns några andra åsikter också. Inte som hade framförts till mig personligen, utan som framförts på en hemsida av annat slag. Men att man skriver så mycket om programmet också där – det tar jag som en fjäder i hatten. Och som ännu ett bevis på att programmet ligger helt rätt.
I kompakt novemberdis går jag min vanliga morgonpromenad. Den är inte lång, utan sträcker sig från dörren ut till brevlådan och tillbaka. Min vana trogen vecklar jag upp SvD så fort jag får upp den ur brevlådan. Hade jag haft en kopp kaffe i handen (vilket inte är ovanligt) skulle jag nog tappat koppen på garageuppfarten.
Visst unnar jag Hammarbyare att få en ny arena vid Globen. Men att Dif fick nej känns mycket svårt att förstå.
För det första måste man förstå hur sliten Stadion är. Jag har varit engagerad som matchvärd i Djurgården och besökt stadion många, många gånger. Genom det engagemanget har jag inte bara stiftat bekantskap med gräsmattan och publikplatserna utan också med de utrymmen som finns till spelares och övriga funktionärers förfogande. Där är det slitet, rejält slitet.
För det andra måste man förstå hur viktigt det är för ett storsatsande lag att få ha en fräsch och egen arena att tillgå. Det handlar, som så ofta, om pengar. Möjligheten att samarbeta med fler sponsorer och möjligheten att spela vissa derbyn på hemmaplan.
För det tredje så tycker jag inte att Stockholm har för många arenor utan på tok för få. Överhuvudtaget tycker jag att det behövs en uppryckning vad gäller just byggnationsprojekt. Hela tänkandet ”not in my backyard” är ett elände för den viktiga profiliering som stockholmsregionen måste genomgå. Och en viktig del av den viktiga profilieringen är arenor som dels härbärgerar fotbollen, dels kan användas för evenemang. Det måste bli lite mer ”yes – in my backyard” över det hela.
För övrigt anser jag att stockholmsregionen måste återta initiativet från Göteborg när det gäller internationella och nationella evenemang av olika slag. Det behövs en överenskommelse mellan det kommersiella och kommunerna i vår region om att vi skall vara det hetaste området i norra Europa, även för nöjes och idrottsevenemang.
Under eftermiddagen tar vi de sista bilderna som sedan klipps ihop till program nummer 2 för ”Studio Sollentuna”. När man, som jag, inte haft förmånen att jobba regelbundet med tv på flera månader är det verkligen trevligt när det börjar rulla på igen. Det är något visst när en mörk studio blir upplyst. Allt annat vore mediamörker för mig personligen.
Även detta program nr 2 innehåller intressanta pratgäster och en skönsjungande musikgäst. Samtalet spänner över rätt vida fält – men jag kan redan nu avslöja att det blir några rätt intressanta vinklingar. Vem vet, det kanske rent av retar upp en och annat som tittar…
Apropå åsikter. Fick ett mail från en god vän som upplyste om att det redan skrivs en del på nätet om dessa program, vilket känns hedrande. Hoppas att folk hör av sig direkt till mig också. Det är alltid intressant att få respons på det man gör.
Gårdagens match på Råsunda blev lite väl spännande. Personligen trodde jag nog att vi skulle springa ifrån Lettland med ett antal mål, men det är mycket psykologi när det gäller avgörande matcher.
Kul med kombinationen Svensson/Källström. Och denne Allbäck – han är verkligen förkroppsligandet av en pålitilig leverantör.
Nu börjar förhandlingarna på hemmaplan. Jag vill nämligen gärna se någon av em-matcherna på plats.
Det är rätt intressant att lyssna till politisk bevakning på radio och tv. Tisdagskvällar (strax före midnatt) lyssnar jag gärna på reprisen av ”Medierna” på P1. Ofta intressant.
Igår kväll hade man ett inslag om politisk smutskastning. När jag hörde presentationen av ämnet såg jag framemot en rejäl analys av helheten. Inte minst om vilken roll olika medier har i denna allt smutsigare del av politiken.
Blev dock rejält konfunderad när programmet istället var ett försök av utmåla en PR-byrå som anledningen till diverse dimridåer. Inte minst i relation till Schenström-affären.
Det är tråkigt när media gör tydlig politik. Därför blir det direkt genant när Sveriges Radio och Sveriges television på fullt allvar vill framstå som fria och opartiska. Jo, tjena.
För övrigt vore det intressant om någon forskare kunde göra en genomgång av hur politik och politiker belysts i Sverige de senaste 10 åren. Inte primärt hur mycket tid de fått i rutan, utan den belysning jag skulle vilja se vore en belysning av vem som får sista ordet.
Det ordet är oftast det viktigaste. Det är de orden som hänger kvar. Det är oftast de orden som knyter ihop säcken. Någon som tror att sista ordet i majoritet har gått till borgerliga företrädare? Skulle inte tro det…
Då var det dags. Efter mediamörker i 10 månader kommer nu mitt första helt egna tv-program att sändas. Programmet heter ”Studio Sollentuna” och ett riktigt trevligt pratprogram på strax under 30 minuter. Premiär på lördag – och sedan sänds det dygnet runt fram till tisdag.
För den som inte bor i Sollentuna räknar min producent med att programmet ligger streamade och klara på nätet framöver, men det kan dröja några veckor till.
För Sollentunabor innebär det att alla som kan se lokal-tv kommer att kunna se Studio Sollentuna.
Bra tempo. Trevlig studiomiljö. Sköna gäster och en taggad programledare. Ser framemot att få höra vad folk tycker om detta format.
