Bakom oss ligger ett intensivt år och jag hoppas att du som läser detta kan njuta av en trevlig och festlig nyårsafton.
Detta är inte en självklarhet. Inte i Sollentuna och inte i resten av Sverige. Men faktum är att förutsättningarna är stora för att ännu fler skall kunna fira en trevlig nyårsafton 2008 tack vare att vi har en alliansregering.
Möjligheten att få livspusslet att gå ihop har ökat tack vare subventionerna av hushållsnära tjänster. Dessutom har den förhatliga fastighetsskatten i natt blivit ett minne blott och vi har nu fått en mer försvarbar avgift som inte flår oss som bor i storstäder utan blir jämt fördelad över hela landet.
Sverige behöver nämligen Stockholmsregionen för att kunna överleva. Och vi som bor i stockholmsregionen vill inte behöva betala onyttigt mycket pengar till Skåne och Västra Götaland. Och dessutom vill jag inte ösa skattepengar för att några så skall kunna åka en ödslig inladsbana. De pengarna behöver vår region för att få en infrastruktur och en sjukvård i världsklass.
Året som gått har gett oss många möjligheter att fira, men ännu mer att se framemot. De bästa dagarna för Sverige, tack vare alliansregeringen, ligger fortfarande framför oss.
Vi möts igen 2008!
Jodå, jag har varit på väg att slänga ut tv:n flera gånger. Och i över 90% av fallen har det handlat om idrottare som gjort så bra ifrån sig på träning och betydelselösa tävlingar, men väl i EM, VM eller OS så knyter det sig och man hamnar på en hederssam 14:e plats.
Några av dessa gånger är säkerligen förklaringen att mängder av dem som var före över mållinjen var så fullproppade med doping att de inte blivit rena förrän en bit efter pensionen.
Men i de allra flesta fall handlade det helt enkelt om att man var mindre bra när det väl gällde. Gårdagens JVM-match mellan Sverige och Kanada visade dock upp ännu en bekräftelse på att den svenska mentaliteten nu sakta återgår till ”erövrare” och lämnar ”vi vill att alla skall vara exakt lika och staten skall ta hand om mig hela livet”. Den senare en mentalitet som beror på socialistiskt styre i tiotals och åter tiotals år.
Våra gener är inte sprungna ur en ”lagom-mentalitet”. Och därför är det skönt när vi också inom den ena idrotten efter den andra visar detta.
På samma sätt hittar man kopplingar till den svenska inrikespolitiken. Svenska folket är, mer eller mindre, hjärntvättat med att ”staten tar hand om oss”. Våga inte sticka upp huvudet och våga inte skilja ut dig från mängden. Rätta dig in i ledet och gör som alla andra.
Men även här har vi nya tider. Den enskilde individens frihet är nu utgångspunkten. Det finns ett grundläggande skyddsnät för dem som råkar ut för att livet går sönder, men för den vanlige svensken handlar det om att få ta ansvar för sitt eget liv och inte vara beroende av politikers nycker och tillfälliga bidrag.
Och när det gäller inställning så tror jag att alliansen har den rätta. Det år som ligger bakom hamnar inte på ”topp 10″ vad gäller fantastiska händelser. Men det är, å andra sidan, långt kvar till nästa val.
Normalt är de borgerliga duktiga på att hamna högt i opinionen år som detta (och då i opposition), för att sedan tappa rejält under valåret. Nu siktar vi in oss på att öka tempot. Och ändra historien. Vi skall berätta bättre för alla om hur saker går åt rätt håll och varför. Men inte minst om hur illa det skulle varit om (S)ahlin haft nattmanglingar med Ohly, istället för ett öppet samarbetsklimat mellan fyra partier som redan innan valet berättade vad de ville göra.
Det är den inställningen från alliansen som gör att vi vinner också nästa val. Och den inställningen kan sedan sprida sig över Sverige. Och ta itu med ”lagommentaliteten” och ”staten tar hand om mig-mentaliteten” för den hör inte hemma här. Den socialism-dogmen är lika aktuell som Berlinmuren.
På DN-debatt håller (S)ahlin låda idag. Hennes plötsliga vurmande för skolan är rätt tragiskt. Trots att hon under mer än ett årtionde satt med direkt koppling till den då ”fungerande” regeringen gjorde hon inget väsen av sig. Inte i någon fråga.
Det är få politiker som lämnat så obefintliga spår efter sig när det gäller just, politik.
Men hon är definitivt medskyldig till att den svenska skolan blivit en flumskola. Hennes medskyldighet ligger i att hon inte medverkade till att göra något åt det.
Alliansen kämpar i motvind. Rejält risiga opinionssiffror och en mycket märklig mediadebatt gör att det finns klara risker för att självförtroendet är kantstött. Och då öppnas alltid upp för märkliga kompromisser.
Våga nu, alliansen! Kör på med den tydliga och inslagna linjen. Och fall inte, för allt smör i småland, offer för att det gläfs från vänsterhåll. Från den sidan har det ändå aldrig kommit mycket vettigt i skolfrågor.
Den nya svenska skolan gör sig bäst utan att (S)ahlin eller Ohly får något att säga till om.
(S)ahlin blickar framåt och är orolig för vad det innebär om fyra år. Jotack, då blir det ännu bättre. För jag är nämligen helt övertygad om att alliansen vinner även nästa val.
Några dagar innan ”smällardagen” sätter debatten igång igen. Och jag förstår att debatten behövs.
Den frihet vi åtnjuter i Sverige bygger alltid på det personliga ansvaret. Därför är det naturligt att koppla samman frihet med just ansvar.
Pratade för en liten stund sedan med en hundägare som konstaterar att hunden snudd på vägrar att lämna bostaden eftersom smällarna accelerar i antal redan nu.
Jag ser det som naturligt att man får skicka iväg raketer kring nyår och kring påsk. Och gärna även under nationaldagen. Men i övrigt tror jag det börjar bli dags för en hårdare reglering.
Även här måste det finnas en koppling till straffskalan vad gäller dem som säljer. Man skall naturligtvis omedelbart kunna förlora sitt tillstånd att sälja fyrverkerier om det kan bevisas att man sålt till minderåriga.
Dessutom bör man titta över lagstiftning vad gäller de (ofta unga) människor som använder fyrverkerier som vapen. Tidningarna är rätt välfyllda med berättelser om detta från olika mer eller mindre belastade områden. Men säkert inte bara där…
För övrigt är jag glad för att kylan kommer på måndag. Det känns alltid lika konstigt när temperaturen kring nyår bara är några få grader från en traditionell midsommar.
Finansminister Borgs utspel om kronofogdens register är ännu ett i raden av välkomna förslag. Det är ett ytterligare förstärkande av den enskilde individens rättigheter.
Kronofogdemyndigheten styrs helt av lagar och förordningar och det är dessa som varit stelbenta, inte primärt tjänstmännen på myndigheten.
Och den här sortens förändringar visar för åttioelfte gången att Alliansregeringen står på människans sida. Och för friheten.
Nästa steg måste vara att skapa en koppling mellan anmärkning och aktuell skuld. När eventuell skuld är betald borde det inte finnas kvar någon anmärkning i ytterligare några år. Låt dem som gör rätt för sig slippa att dras med konsekvenser oproportionerligt länge.
Svt:s hallå förklarade att det tv-sända talet möjligtvis kan vara starten på en ny tradition. Jag tror att så blir fallet. Kungen höll ett fantastiskt bra tal.
1. Det fanns en innerlighet som gjorde att kungen gick ”rakt igenom rutan”. Förra gången jag så detta var när han talade till folket i samband med minneshögtiden efter Tsunamin. Även om mitt förtroende för sittande regering är mycket stort, så finns det ingen företrädare för vårt land som så naturligt och opartiskt kan tala till folket som vår kung.
2. Det fanns också ett imponerande ”flyt” i hela talet. Det handlade inte primärt om att läsa upp en bra tal – utan snarare om att förmedla saker från hjärtat. Det märktes att det han talade var självupplevt.
3. Slottmiljön är fantastisk och skapar extra feststämning bara genom sin arkitektur.
Men några saker vill jag se en ändring på till nästa år:
1. Självklart skall det vara musik som börjar och avslutar sändningen.
2. Gärna mer miljöbilder på och inuti slottet.
3. Gärna ”live”-bilder som visar när kungen gör det han talar om i talet.
4. Det hade varit fantastiskt om hela kungafamiljen fanns med i bakgrunden.
5. Det absolut bästa platsen för detta tal är helt klart på Silvertronen inne i rikssalen.
En intensiv och maximal dag går mot sitt slut. Barnen har börjat somna in och julefriden är i det närmaste total.
Det är tillfällen som denna, man börjar ta till sig kärnan i julens budskap. Det handlar om mer än att bara äta sig mätt och överkonsumera julklappar. Det handlar om ett budskap som tar sin utgångspunkt i att ”dock mörker skall ej förbli där nu ångest råder”.
Rätt mäktiga ord. Och rätta ord. Det finns alltid ett ljus i mörkret. Och vår uppgift, din och min, är att förmedla detta ljus – ett hopp och en tro på en framtid – till människor runt omkring oss.
Därför är min uppmaning (och utmaning) till dig som läser detta, att inte bara njuta av livet för egen den, utan dela med dig till människor som behöver.
På det sättet blir vårt mörka samhälle ljusare. Och ditt och mitt inre betydligt mer fridfullt. Själva essänsen i julbudskapet är ju, som bekant, att ”det är saligare att ge än att få”.
Ett God Jul – och på snart återhörande!
Huset städat, ljusen tända, paketen inslagna, skinkan avsmakad. Och det nyinköpta julmusiken snurrar 24/7 i cd:n. Helt okej. Eller, för att vara lite mer bombastisk, fantastiskt.
Naturligtvis är det en höjdpunkt när gästerna invaderar huset under morgondagen, men de verkliga höjdpunkterna är legio.
Förmiddagen innebär att barnen och jag åker runt med julklappar till personer och institutioner vi vill uppmuntra lite extra. Det har vi gjort sedan 1997, och det är en omistlig del av julen. För mig och för barnen.
Efter vår egen paketutdelning åker jultomtedräkten på igen, och det är dags att gå runt till grannarna med ännu fler presenter. Inte så att de bett om det – vi tycker bara att det är så kul.
Julen handlar ju, som bekant, inte primärt om att få utan om att ge. Och att kunna ge det där lilla extra. Det är många som bor i vår region som skulle må bättre av att få ge lite mer. Och många som skulle må bättre av att få lite mer. Tänk om dessa två behov kunde mötas…
Hur som haver är ”kvällen före” min absoluta favorit. Som nummer två kommer juldagen. Den där speciella dagen när man ohämmat kan ägna sig åt lek med barnen. Maten är redan ordnad, det är alltid rester kvar från julbordet.
Men julafton är inte helt fel den heller. Traditionerna är många och långa. Och jag tänker naturligtvis återkomma under morgondagen med några tips om hur du kan berika din julafton ytterligare.
I mellandagarna tar vi itu med den pinsamma lekstuga som fått namnet ”Din Lokal TV”.
Klockan 18.00 var det dags. Den nya lokaltv-föreningen skulle ladda dvd:n med nya program som skulle gå fram tills på tisdag. Tror du dom klarade det?
Det som för någon månad sedan var snurrigt, blev för ett par veckor sedan patetiskt och nu är det värre ändå.
Du hittar naturligtvis vårt julprogram på programmets hemsida, men det räddar inte den nya lokaltv-föreningen.
Dessvärre tror jag inte bara att det handlar om en enorm inkompentens. Nu verkar det ramla in på censurens område. Och det är inte längre patetiskt utan enormt allvarligt. I ett fritt land skall man kunna göra sin röst hörd. Den nya föreningen verkar inte tycka att det är dess primära uppgift. Isådanafall har man inte bara missförstått sin uppgift, man har förvanskat den.
Nåja, detta kommer inte att lämnas utan åtgärd.
Antalet paket är nu stadigt växande under granen. Och julstämningen är i det närmaste totalt. Och mängden inkommande julkort blir rekordstort iår. Kul. Mycket kul.
För övrigt har Johan Hakelius en alldeles utmärkt krönika i dagens Aftonbladet. Dessvärre är den, på nätet, enbart tillgänglig för den som betalar för den. Men den handlar om julens kärna – och stjärna. Jesu födelse. Mer av den varan på jul, tack.
Gårdagens ögonbrynshöjare kom som en blixt från klar himmel. SvT basunerade ut med vacker grafik att HM Konungens jultal, som traditionsenligt hört på radions P1, nu skall sändas i SvT.
Ett alldeles utmärkt initiativ!
Trots att det finns en mycket liten lobbygrupp som arbetar för republik, får de ändå en hel del medial uppmärksamhet för stollerier. Vanligtvis genomtänkta och reflekterande människor framstår som övervintrade revolutionärer när de står och bjuder på korv utanför slottet under en kungamiddag.
Kungens uppgift, som opolitisk statschef, är att vara en samlande symbol för landet. Och vad kan då vara mer passande än att få ta del av hans tal till folket via vår (ännu så länge) licensfinansierade television.
19.45 på juldagen. En ny tradition för tv-soffan. Jag tror på tittarrekord.
