En trevlig tradition i Sollentuna är det ambulerande ansvaret mellan allianspartierna för att anordna en fest. Någon gång per termin är det dags och nu har det blivit moderaternas tur.
Mat, dryck och underhållning har väl sitt värde, men det viktigaste är festen som sådan. Att politiskt förtroendevalda med viss regelbundenhet kan mötas också på detta sätt är en av de många viktiga ingredienser till ett gott samarbete.
Jag har fått förmånen att vara en liten pusselbit i planeringen och hoppas att de olika fest-inslagen blir uppskattade.
Och det är skönt när skollov vänds i vardag. Folk är tillbaka från resor och ledighet och tempot skruvas upp till de där graderna när timmarna fullkomligen flyger iväg.
Ikväll skall jag unna mig lite ledigt eftersom det är kvällsuppdrag tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Och redan nu ser jag framemot att få fortsätta vår ”garden-makeover” till helgen.
Och jag har äntligen blivit varm efter kvällsdoppet i lördags.
Jodå, det var kallt igår kväll. Ett dopp i Norrviken är inte att rekommendera i den temperaturen. Det var snudd på surrealistiskt att stå med yxan och hacka upp tillräckligt med öppet vatten för att ta årets första bad.
Idag värmer dock solen och det är en ren njutning. Och dessutom är det avspark i Allsvenskan. Djurgårdens första steg mot att hämta hem Lennart Johanssons pokal börjar. Och jag tänker nogsamt följa varje minut.
Inget skidskytte. Ingen utförsåkning. Inga längdskidor. Lördagarna är betydligt tommare nu än de varit under en längre tid. Det är nu de där golvlisterna behöver spikas i. Det är nu, när snön försvunnit, som man ser en hel del arbete i trädgården som väntar.
Kvällen blir intressant. Jag förlorade en vadslagning som gällde melodifestivalsfinalen, så ikväll måste jag ta årets första utomhusdopp.
Det finns en viss risk att det doppet gör mig förmögen att slita för hårt i trädgården under morgondagens eftermiddag. Intet ont som inte har något gott med sig… eller?
”Mediaminister-wannabe” Thomas Bodström har ytterligare en åsikt. Nu gäller det OS i Peking. Det land hans tidigare chef hyllade för deras stabilitet, det landet vill nu Bodström att vi skall markera mot. Fast inte helt och hållet, utan bara litegrann första dagen och lite grann sista dagen.
Jag håller inte med. Det socialistiska Kinas ovilja att ha press- och yttrandefrihet skall bemötas med en total press- och yttrandefrihet från de atleter och representanter som så önskar. Våra atleter kan aldrig tvingas att agera politiker, men våra folkvalda får många tillfällen före, under och efter spelen att använda den öppenhet som OS tvingar på Kina. Och att använda den i Kina.
Förändringsarbete får inte sitt bästa genomslag på distans utan på plats. Tystnad och frånvaro ger inga poäng. Det är bättre att gå in och ta fighten på motståndarnas planhalva. Tro mig, jag vet en del om den saken.
Och när jag nu ändå skriver om media så kan jag inte låta bli att slå ett slag för det nya programmet av Studio Sollentuna som spelades in häromdagen. Såhär när våren tar sina första andetag passar vi i redaktionen på att lyfta in ”den hälsosamma livsstilen” som ett återkommande tema.
Utöver trevliga och intressanta gäster så lanserar vi nu också en utmaning som jag är mycket ”taggad” inför. Programmet börjar sändas nästa helg och finns tillgängligt på hemsidan i slutet av nästa vecka.
Och apropå utmaningar. Jag förlorade vadslagningen om melodifestivalen mot några goda vänner. Det innebär att jag skall ta årets första utomhusbad på lördagkväll. Inga våt eller torrdräkter tillåtna. But a man’s gotta do what a man’s gotta do.
Det börjar tidigt. Mobbningen. Redan på dagis och i ”småskolan” är det barn som blir utsatta. Och det fortsätter, i flera fall hela livet.
I Sollentuna har vi valt att arbeta utifrån den evidensbaserade anti-mobbningsmetoden ”Olwéus”. Resultaten är goda tack vare engagerad personal på skolorna i vår kommun. Och ytterst sett finns det en tydlig markering för den som mobbar: I vår kommun är det inte offret som flyttas på – utan förövaren.
SvD återger en rapport som kommit om hur det ser ut i nätverket kring den som mobbar. Ingen direkt häpnadsväckande rapport utan istället ännu en bekräftelse på att konsekvenserna av dåliga eller obefintliga nätverk ofta vår konsekvenser på flera områden i livet. Därför måste de tydliga gränserna kombineras med stöd till den som saknar egen förmåga eller andras stöd till att sätta gränser för sitt handlande.
Det är viktigt att få kunskap om bakomliggande orsaker och att låta detta faktum ackompanjeras av en nolltolerans. Oavsett om det rör sig om barn eller vuxna som mobbar.
Dessutom är det bara och inse att internet och det utbredda användandet av mobiltelefoner, skapat plattformer som fått mobbingen att flytta även in i hemmets lugna vrå. Och ofta skapat möjligheter för den som mobbar att gömma sig bakom anonymitet.
Den gamle grekiske filosofen Sokrates sa en gång (något i stil med): ”Innan du uttalar dig om en annan människa bör du låta det du säger passera tre såll: 1. Är det något gott? 2. Är det sant? 3. Är det nödvändigt?
Om fler människor lät skvaller, sms och mail passera dessa tre såll – då skulle det nog vara mycket som inte blev sagt. Vilket i de allra, allra flesta fall vore bra. Mycket bra.
Det var inte så värst länge sedan som han var en av de mäktigaste männen i Sverige, Pierre Schori. Ofta gick han armkrok med Sten Andersson. Det var mörka år i den svenska historien.
Brännpunktsredaktionen ger honom onödigt mycket reklamutrymme för sin nya bok när han får härja fritt på en helsida.
Att ha åsikter om Göran Persson är inte svårt, men Perssons engagemang för Israel var och är föredömligt. Han bröt med den gamla socialdemokratiska retoriken som hade kantrat över rejält i Mellanösternfrågan.
Men Schori påminner genom sina artiklar om hur illa den svenska utrikespolitiken fördes under många, många år. Åren när Palme eller Carlsson var statsministrar och Arvfurstens palats alltför ofta var samlingsplatsen för gullande med terroristregimer. Man skulle kunna döpa den tidsperioden till ”skammens år”.
Journalister attackeras i Bergsjön, mer om den storyn hittar du i SvD. Igår kunde man också se ett nyhetsinslag om arbetssituationen för brandförsvaret. Istället för att tas emot som hjältar möts de istället av stenkastning och hot i belastade områden.
Det är sjukt. Mycket sjukt. Och det ställer krav på på direkta och på förebyggande åtgärder. För ett tryggt rättssamhälle är det en svidande kritik att denna form av samhällsomstörtande verksamhet får finnas till. Det krävs krafttag för att samhällets nödvändiga institutioner skall kunna verka fritt.
Därför måste vi höja nivån i samhället och göra klart för att vi inte accepterar våld mot tjänstemän i någon form. Vi politiker måste gå i första ledet och det borde ligga i alla medborgares intresse att vara med. Mot alla antidemokratiska krafter som vill slå sönder vårt samhälles grundvalar.
Från att arbetstempot varit på maxfart under flera veckor (med kulmen under skärtorsdagen) är det nu betydligt mer stilla. Det finns tid att läsa det som väntat på att läsas. Det finns tid att skriva det som väntat på att skrivas. Påsklov innebär att man får tillfälle att hinna ikapp.
En avkopplande helg fick en genuint trevlig avslutning när huset, under gårdagen, återigen fylldes med släkt. Vi tog en tur till Stinsens shoppingcenter under eftermiddagen och beskådade hur vårt tidigare så mysiga lilla center nu blivit ett mysigt megacenter.
Det blev en liten ”ögonbrynshöjare” när jag läste artikeln med Maud Olofsson i SvD idag. Jag förstår tankarna, men håller inte med om idén. Jag tror att ett sådant förslag skulle slå mot arbetslinjen, samtidigt som jag kan hålla med om att det känns konstigt att människor med extrema inkomster kan tanka in bidrag varje månad.
Men det är klart, ett barnbidrag är ju ändå bara en ”västanfläkt” jämfört med det partibidrag som Mona (S)ahlin får. Konstigt att vänsterbloggare inte reagerat mot den sortens lönetillägg. Det är ju knappast några symboliska summor man talar om. Och alla dessa tiotusentals kronor för att hon skall kunna ha samma lön som statsministern…
Spiken i kistan. Djurgården är utslaget ur sm-slutspelet i hockey. Men jag är stolt över hur vi kämpade ända in i det sista. En av mina bröder (från Linköping) ringde och hånade mitt lag, men det bjuder jag på. När Djurgården nu gör ett nödvändigt tränarbyte och dessutom gör ett par snygga värvningar, sedan kan lantisarna från Östgötaslätten ”äta sarg” nästa år.
Större delen av dagen tillbringades på idylliska ”Bergendahls konferens”. Dit är det inget större straff att åka.
Imorgon skall vi starta dagen med att prata ”avknoppningar”, sedan blir det tv-inspelningar och lite senare på kvällen, invigning av nya Stinsen. Ett köpcentrum som får Sollentuna att bli ännu mera stolt. Och ett köpcentrum som är väl värt att besöka.
Kort och gott: Efter dagens hockeyförlust är det bara att bryta ihop och gå vidare. Påskhelgen blir en veritabel höjdare.
Under gårdagen var det vårligt i Sollentuna. Tog med mig stora delar av familjen till Stinsen eftersom en hel rad av schlagerartisterna var där och sjöng. Gladast var min 5-åring som fick en lång kram av idolen Sibel.
Det var schlagerfest i lördags och naturligtvis blev det en del vadslagning. Jag förlorade, vilket innebär att bad i Norrviken senast den 31 mars i år. Igår kändes det helt okej, det gör det inte idag. För några minuter sedan var det en mindre snöstorm utanför mitt fönster. Suck.
Under eftermiddagen har vi dock ett högtidstillfälle i Sollentuna när första spadtaget (äntligen) tas för det projekt som ytterligare ett litet tag har arbetsnamnet ”Ungdomens hus”.
Kvällen är vikt åt styrelsemöte för partiet och jag för förmånen att presentera en del idéer som kan liva upp tillvaron rejält under våren.
Och mitt i allt detta måste jag få tid att prova ut en smoking som skall användas under påsk. Det går åt mycket tyg för att bekläda min kropp. Men jag räknar med att det går åt mindre tyg inom kort, det är dags för ännu en vadslagning/utmaning. Mer om den kan du se i nästa program av ”Studio Sollentuna”.
Nåväl, snöflingor i all ära – snart är våren här på riktigt. Och jag längtar ut i trädgårdslanden. En längtan jag aldrig känt förut. Kan det ha med åldern att göra?
