Jag vet inte om det har med åldern att göra, men oj vad tiden går snabbt. Inte minst gäller detta helgerna. I ett vips blir fredagseftermiddag sen söndagskväll. Och imorgon är det underbara måndag igen, även om det blir en extremt mycket kortare vecka (rent arbetsmässigt) än de flesta andra veckor.
För egen del fick jag förtroendeuppdraget att vara programledare för ett kul evenemang under helgen. Fyra av finalisterna från ”Lilla melodifestivalen” var på Stinsens shoppingcenter här i Sollentuna och jag var mycket imponerad. Inte minst över den flicka som kom tvåa i festivalen. Hon är definitivt en tjej som kommer att låta höra talas om sig på de stora scenerna i framtiden.
Hustrun hade bestämt att det inte räckte med att ”slita ” på scen under helgen. Detta var också helgen när altan och förstukvist skulle slipas och oljas in. Jodå, det gick över förväntan även om om svetten rann rätt rejält längst ryggslutet.
Men nu luktar det olja i trädgården, imorgon skall bilen servas och recondas och sedan kan vi fira vår ”på riktigt”.
Och på torsdag tänkte jag gå på mitt livs andra ”förstamajtal” i Sollentuna. Min vän o-rådet skall tala. Jag håller inte med om mycket av vad han säger, men det skall bli givande att höra honom tala.
Så satt man där ännu en gång. Framför tv:n för att följa ett derby med Djurgården. Och känslan var idag som så många gånger förr: lätt ångest.
Första halvlek och inledningen av andra var det mest felsparkar och låst spel på mittfältet från Djurgårdens sida. Och AIK lyckades stressa uppspelen alldeles för bra.
Och slutresultatet blev sådär beskt som det kan bli ibland.
Men det som retade mig mest var att bildproducenten valde att visa straffen med en kamera långt upp på södra stå. Det var ungefär lika smart som det är att använda hoppande närbilder som gör att man helt missar vad som sker på resten av planen förutom den kvadratmeter kameran just då visar.
Detta derby var dock ingenting jämfört med när min sjuåring visade upp klassens musikal idag. Proffsigt rätt igenom. Stolt, mycket stolt var jag.
Saknaden efter Kristina Axén Olin som finansborgarråd är stor, men valet av Sten Nordin är helt rätt.
Jag tror att han har alla möjligheter att fortsätta Kristinas vinnande sätt att förklara den moderata politiken – och att därigenom fortsätta att vinna sympatisörer i alla grupper av samhällsmedborgare.
Jag lyssnade till Sten Nordin bara för några veckor sedan och har alltid haft uppfattningen att han är en klippa. Dels genom sin gedigna erfarenhet men också genom den trygghet och klarhet han besitter.
Politiken ligger fast i huvudstaden och det är bra för alla.
För egen del har det varit en enormt trevlig dag. Först en delegation av sydamerikaner som ville veta mer om hur en kommun är uppbyggd. Frågor av de mest skilda slag och dessutom genuint trevliga människor.
Men frågan är om inte dagens höjdpunkt, alla kategorier, var när en härlig grupp åtta-åringar från Vittraskolan i Sollentuna besökte oss strax efter lunch. De skulle få en beskrivning av hur demokratin i en kommun fungerar och vi hade valt ett helt nytt tänk för att beskriva detta.
Istället för att ”mässa” med powerpoints och slagord inleddes besöket med ett drama om hur det går till att rösta. Många glada skratt från barnen och imponerande improvisationskonst hos de glada amatörer som höll i ”skådespelet”.
Och det gick hem. Och jag tror att flera av åttaåringarna kommer att komma ihåg besöket hos oss som något positivt. Och frågan är om de inte kommer att påminnas om dagens ”lektion” när de själva står i vallokalen vid valet 2018…
Som amerikavän är det naturligt att följa den amerikanska primärvalscirkusen. Och jag fick ett leende på läpparna när jag såg att Hillary Clinton vann nattens primärval. Nu blir det intressant och se hur demokraterna hanterar den fortsatta processen där Obama och Clinton kämpar om ”VIP-rösterna”, de röster som mycket väl kan avgöra det hela.
Nu är det inte så att jag vill se någon av ovanstående som president. För egen del hoppas och tror jag att John McCain vinner valet i höst. Och jag tror att den inre splittringen i demokratiska partiet enbart är till hans fördel.
Under två kvällar i rad har vi inom kultur- och fritidsnämnden mött kultur och idrottsföreningen för att diskutera framtidsfrågor. För egen del var det särdeles uppmuntrande att höra hur positivt de närvarande föreningarna såg på vår ”föreningsmässa” i höstas. Den får nu en uppföljare lördagen den 27 september när vi som kommun ännu en gång ger ett imponerande antal föreningar möjligheten att under en intensiv lördag visa upp sina färdigheter.
Kvällen var vikt för kommunfullmäktige, men schemat har ännu en gång ritats om. Som nybliven ”valledare” för sollentunamoderaterna har jag fått det hedersamma uppdraget att närvara vid en sammankomst inne i sta´n istället. De samlingarna brukar vara både kreativa och innehållsrika. Kvällen blir säkerligen inget undantag.
Annars har dagen haft ett lätt irriterande innehåll, då kommunen fått ett nytt telefonsystem. En hel del buggar i systemet och jag förstår att de duktiga medarbetarna på serviceavdelningen ”sliter sitt hår” över alla tekniska problem som hopar sig. Men det blir bra när det är klart.
Jag har nu fått en mackapär att hänga på örat när jag pratar i min bärbara telefon och det känns både annorlunda och obekvämt. Men det är väl med den frågan som med så många andra i mitt konservativa liv: när jag väl vant mig vid förnyelsen och förändringen så blir det riktigt bra.
Ikväll tar Manchester United första steget mot final i CL.
Och jag tycker synd om Riise i Liverpool. Att göra självmål när det är sekunder kvar av en semifinal är väl inget man direkt vill ha i sitt CV. Men en sådan duktig fotbollsspelare hoppas jag tar denna motgång som en lärdom och utvecklas några snäpp till. Men oj vad han måste ha grämt sig när han promenerade ut från stadion i går kväll.
1997 fick jag ett ”blåställ” med extra skydd för knäna. Jag är lite impad över att jag fortfarande kan ha den. Blåstället åker på med viss regelbundenhet och är rejält slitet, men i allra högsta grad nyttigt. Idag gick det inte många minuter efter frukost förrän stället var på och jag beväpnat mig med lövräfsta och andra attiraljer som hör hårt trädgårdsarbete till.
När kvällskymningen faller är jag nöjd. Mycket nöjd.
När min dos av frisk luft och hårt arbete var fyllt för dagen, slog jag mig ner i soffan för att följa slutet på sm-finalen i innebandy. Gårdagens sm-final i hockey var magnifik och jag hade hoppats på något liknande – och så blev också fallet, men med ett undantag.
Tv4 har hand om sändningarna och har fått för sig att sätta huvudkameran på kortsidan istället. Det måste vara något av de mest ogenomtänkta som drabbat en större nyhetsredaktion. Det kändes ungefär lika kul som när jag hamnade längst upp på norra stå på Råsunda, bakom en pelare, när det var landskamp i fotboll för några år sedan.
Och jag tycker synd om Malmö IF som missade platsen i Elitserien i hockey. Istället för folkfest i hårda matcher mot Sveriges bästa lag, blir det nu istället ekande tomma läktare när Tingsryd kommer på besök i september…
Men jag är imponerad över att betydande delar av Globen fylldes med turistande Varbergsbor under innebandyn idag. Det är alltid kul när småstäder får framgångar.
Och för övrigt anser jag att Djurgården fotboll är värd en ny arena – och det måste ske snabbt!
Premiärbesöket i Bryssel är nu avslutat. Planet skulle landat vid 19.30 igår på Bromma, vilket det också gjorde, men ändå inte. På grund av en kastvind hann bara hjulen ta mark innan kaptenen tvingades stiga till väders igen. En dramatisk avslutning på en intensiv och givande vistelse i Europas huvudstad.
Jag har varit med om ”fly-by” förut (i Chicago två månader efter 11/9) men måste ändå tillstå att är en rätt otrevlig upplevelse.
Bryssel i sig var en mycket positiv överraskning. Jag hade hört ett antal människor ondgöra sig över hur tråkig den var, men jag håller inte med. Visst, det är säkert dött runt ”EU-husen” efter kontorstid, men det är rätt stilla på Wall Street i New York då också.
Om du någon gång kommer dit så rekommenderar jag att du äter musslor (dock enbart under säsongen oktober – april). Som ”seafood-älskare” var det en mycket angenäm upplevelse.
Resan var mycket välplanerad och innehållsrik. Lite chockerande dock var att se hur byråkratin i Bryssel ibland kan ta nästan komiska proportioner. Det gäller allt från säkerhetsgenomgång i parlamentet till utcheckning från hotellet. Belgarna verkar inte vara världens smidigaste.
Den stora chocken var dock den nyhetsflash jag fick i telefonen som basunerade ut att Kristina Axén Olin lämnar stadshuset. Hon betyder mycket för mig och jag hoppas att hon snart gör comeback – då gärna på riksplanet. Hon skulle vara en alldeles utmärkt aktör för att prata, bland annat, välfärdsfrågor.
Ikväll skall jag njuta av att få vara med familjen och dessutom kommer yngsta lillasyster på besök. Och vem vet – kanske att grillen gör premiär för säsongen ikväll…?
Dessutom utgår jag från att HV tar hem SM i hockey, redan idag.
Jag har aldrig varit i Bryssel, så det skall bli en intressant upplevelse av flera skäl. Personligen ser jag mest framemot att få träffa några av våra folkvalda politiker och deras tjänstemän.
Dessutom blir det värdefullt att få ett antal bonustimmar med de sollentunapolitiker som följer med. Det är inte alltför vanligt att man kan sitta ner några timmar och bygga nätverk med dem man har omkring sig på hemmaplan – därför är det en viktig del av resan.
I kungariket Sverige presenteras vårbudgeten under förmiddagen. En stark budget. Dessutom kommer näringsministern att presentera hundratals punkter som gör det lättare för företagare. Och statsministern avslutar sin succéresa till Kina.
Det är inte lätt att vara opposition i ett land med en regering som går åt rätt håll. Då brukar det lätt bli lite ”panik på Sveavägen 68″. Jag tror att de, om möjligt, fick ännu mer panik när en av deras avlönade ombudsmän, på fullt allvar, hävdade att Fredrik Federley är en nazist.
Och inte blir det bättre av att nämnde ombudsman upprepar detta vansinniga uttalande i intervju med Politikerbloggen. Man dånar.
Jag har, precis som mängder av andra medmänniskor, följt processen av letande efter lilla Engla i Dalarna. Man har hoppats och hoppats tills igår när text-tv basunerade ut det som känts i magtrakten sedan mardrömmen började.
Jag har själv en 10-årig flicka vilket gjort hela processen omöjlig att hålla på avstånd. Och jag kan bara konstatera att gårdagens besked kom som en rak höger i magtrakten.
Denna dag har jag gång på gång ”tappat tråden” i mina arbetsuppgifter. Och mina tankar går nu till Englas familj och vänner. Ord känns fattiga men jag hoppas att de kan ta till sig det enorma stöd som finns i vårt land.
Och när jag går in och släcker sänglampan i min tio-årings rum senare ikväll så lär man nog torka en och annan tår.
Imorgon bär det av till Bryssel. Men det är en resa som, i sammanhanget, känns totalt ointressant att skriva något mer om idag.
Man kan nog, utan överdrift, beskriva dagens småföretagarmässa på Stinsens shoppingcenter som en succé. Och jag tror att det blir ett årligt återkommande evenemang.
Torbjörn Rosdahl (m) invigde mässan och Freddie Lundqvist (s) avslutade densamma. Och många, många var de människor som besökte de olika montrarna. Speciellt glädjande var att kunna ge ett hedersomnämnande till en kreativ ung man från Rudbecksskolan som visat prov på begynnande entreprenörsskap.
Väl hemma nåddes jag av budskapet att statsministern varit statsmannamässig, rak och tydligt med den kinesiska regimen. Bra så. Jag hade inga andra förväntningar och det är intressant och se hur Reinfeldt klarar de utrikespolitiska elddopen med bravur.
En hemmavarande och gläfsande opposition framstår som direkt löjlig. Men det är väl inte någon direkt nyhet.
Imorgon bjuder kommunen in till ett mycket intressant evenemang. Ett imponerande antal småföretagare (med max 3 anställda) erbjuds en monterplats (på kommunens bekostnad) på megaköpcentrat Stinsen. Det är kommunstyrelsen som är värd för evenemanget. Ordföranden hälsar välkommen och andre vice ordförande avslutar dagen. Själv har jag förmånen att finnas med på ett litet hörn i genomförandet av denna dag. Kul. Mycket kul.
Och för en stund sedan landade statsministern i Kina. Jag såg debatt i riksdagen igår och kunde inte låta bli att le en smula när jag hörde socialdemokrater som hade ett högt tonläge. Det är nog klädsamt om de skruvade ner det en aning, med tanke på att varken Göran Persson eller (S)ahlin gjorde någon större succé under sina resor dit.
Eftermiddagen var revisorernas. Kommunledningen mötte våra revisorer och det är alltid intressanta möten. Och utgångspunkten är positiv. Sollentuna är en välskött kommun.
Dessutom unnade jag mig att göra ett test på SvD:s hemsida som visar om du är optimist eller pessimist. Och det stod klart att jag inte är en pessimist. Om nu det förvånar någon.
