Socialdemokraterna i Sollentuna har releasat ännu en film som är anpassad för lokal-tv. Denna gång sprider man skrämselpropaganda om den framgångsrika valfrihetsreform inom sjukvården som heter ”Vårdval Stockholm”. I vanlig ordning struntar man i att beskriva verkligheten för att istället hitta några arga (s)-företrädare som berättar om hur hemskt det är att människor skall få välja själva till vilken vårdcentral man skall gå.
Dessutom är det snudd på parodiskt att man på fullt allvar tror att den ”förhatliga marknaden” vill göra överetableringar i friska områden där folk går färre gånger till vårdcentralen och därigenom minskar inflödet av pengar, istället för (som det är i verkligheten) att det blir fler vårdcentraler i områden där människor har mer behov av desamma. Nåja, verkligheten kommer nog ifatt de arga socialdemokraterna också i denna fråga.
I filmen har man också rätt grava tekniska problem vilket innebär att halvvägs in i filmen sladdar ljudet så mycket att de kvinnliga sossarna rör på munnen, men man hör istället en mansröst och tvärtom. Det blev föremål för mycket munterhet när filmen beskådades.
Allt annat än komiskt var när jag igår kväll såg en stund på en dokumentär om militanta veganer i USA. Deras metoder och människosyn är förkastlig och hör inte hemma i en demokrati. Basta.
För några dagar sedan kunde man se bildsekvensen på kvällstidningarnas nätupplagor och Tv4 hängde på. Reportern berättade i direktsändning om vad som skulle visas och man varnade känsliga tittare. Samma sorts varning satt som en röd skylt över bilderna på kvällstidningarnas nätupplagor.
Vad var det då man skulle visa? Var det fruktansvärda bilder från jordbävningen i Kina, tyfonen i Kina eller misshandel utförd av Mugabes lakejer? Nej, det man visade var när en björn kalasar på en älg i diket på en väg ”in the middle of nowhere”.
Men, vänta lite nu – vad kommer härnäst? Skall man ha varningsskyltar när man går in på Kolmården lagom till tigrarna skall utfodras? Skall naturfilmerna från vardagen på de afrikanska savannerna tvingas att sändas efter 22-nyheterna?
Det är parodiskt och skrattretande att det finns journalister som på fullt allvar varnar för en av de mest naturliga händelserna i djurens värld. Vad gör då djur? Jo, mestadels två saker. De gör nya djur – och de äter ibland andra djur.
Nog finns det andra saker som visas på bästa sändningstid som man, med råge, skulle behöva sätta en varningsskylt över, med tanke på den skräp som väller ut från tv-apparaterna runt tiden för Bolibompa.
På onsdag är det dags för omröstning. Under dagen har jag haft telefonkontakt med några av de moderata riksdagsledamöterna och förstår att det är rätt välfyllt både i mailkorgen och i mobilsvaret med rätt högljudda åsikter.
Under gårdagen började det också spridas sanslösa uppgifter om att moderata riksdagsledamöter hotades med uteslutning om de gick emot partilinjen. Falskt och galet rykte, inget annat. Partiet varken kan eller vill utesluta någon på de grunderna.
Sedan måste man ju tillstå att det är lite lustigt att se hur socialdemokraterna vrider sig i plågor över att det förslag de själva varit med om att snickra fram nu möter motstånd. Socialdemokraterna visar ännu en gång (med Sahling och Ulvskog) att om man lutar sig mot dem när stormen piskar, då är det lika säkert som att gå på nattgammal is.
Nej, en regering måste ibland fatta beslut som inte är populära. Men likväl rätt. Det är då det visar sig hur det är med ryggraden och beslutsförheten.
För övrigt led jag med Tjeckien igår. De var värda att gå till kvartsfinal. Men Turkiets upphämtning var spänning, dramatik och fotbollshistoria. All heder åt idrottsmän som aldrig ger upp.
Och jag tror att Sverige vinner över Ryssland på onsdag. Och jag hoppas att Lagerbäck inser att Allbäck gör sig några hundra gånger bättre som inhoppare när Zlatan går ut, än vad Rosenberg gör. Rosenbergs dagar ligger framför honom men när det är kamp, slit och nerv under fotbolls em 2008 - då behöver Sverige Marcus Allbäck under den sista kvarten.
Det var som att ”proppen gick ur” igår när Spanien slog oss i fotbolls-em. Men med tanke på att solen skiner och almanackan denna dag är tom – så kanske man överlever ändå… Livet vore allt mycket lättare om man inte var så enormt engagerad.
En sak och glädjas över är att (s) fortsätter att tappa i väljarstödet. Och kopplingen mellan att (S)ahlin uttalar sig och dalande siffror – den kopplingen blir allt starkare.
För övrigt kan man väl konstatera att tiden flyger fram. Nästa vecka är det midsommar och sedan tar det mesta av aktiviteter paus fram tills i augusti.
Återhämtning och vila står på programmet.
Nu har Em-fotbollen hållt på i nästan en vecka. Flera av matcherna har varit fantastiska – andra rena sömnpiller. Jag fortsätter här mina funderingar kring det som stör. Hitintills har det varit filmningar och bildproduktion bland annat. Idag är temat tatueringar.
Jag har, personligen, aldrig förstått tjusningen med att måla in hjärtan, ankare, luffarmärken och bilder. Än mindre namn på kärlekar, personnummer och vilda djur. Men vi är olika som människor. Min son älskar att se på LA inc, jag får rysningar av obehag när jag tittar en minut.
När det gäller fotboll så verkar det vara en ”fluga” att tatuera in så mycket som möjligt. Det skall vara hebreiska tecken, barnens födelsedagar, latinska ord och diverse annat. Vad är det snygga i det?
Ikväll tänker jag följa Holland – Frankrike. Den matchen har förutsättningar för att blir riktigt bra. Eftersom min kärlek till Frankrike är långt under fryspunkten, så hoppas jag att Holland vinner. Och jag är glad för att primadonnorna från Italien bara fick oavgjort mot Rumänien. Men jag lider med den rumänske straffskytten som missade möjligheten att avgöra när det var 10 minuter kvar. Det lär vara något han ”mal” under nattens timmar ett bra tag framöver.
Och jag är uppriktigt trött på att Tv4 trycker in så osannolikt mycket reklam i sina idrottssändningar. Det börjar bli snudd på parodiskt med eftersnack och mellansnack som får hålla på i två minuter innan det är dags för ytterligare reklam för öl, däck, bilar och telekom.
Igår var det upphetsade känslor i fullmäktige. Först var det sollentunapartister och vänsterpartister som var i luven på varandra. Därefter hade socialdemokraterna en intern uppgörelse i talarstolen. Vid ytterligare något tillfälle var det socialdemokraterna och vänstern mot miljöpartiet och sollentunapartiet. Kom och tänka på en gammal slagdänga ”Tjo vad det var livet i holken…”. Det var lite så det kändes när den alltmer löst sammanhängande oppositionen löste interna konflikter i det offentliga rummet.
Ett viktigt beslut om vårdnadsbidrag fattades på fullmäktige. Nu får sollentunas familjer ytterligare ett sätt att kunna planera de första tre åren av sina barns liv. Det är tragiskt att vänsterpartierna med näbbar och klor försöker hindra oss familjer att själva få mer inflytande över hur vi disponerar tiden med våra barn. Vänsterns ”institutionstänkande” har överlevt sig självt. Många gånger.
Idag har jag tvingats vara tyst. Någon form av infektion i stämbanden har spritt mycket munterhet bland vänner och kollegor. De menar att jag inte brukar vara den tysta typen.
I eftermiddag måste jag dock anstränga halsen en stund när vi spelar in det tionde programmet av ”Studio Sollentuna”. Och på lördag har jag förmånen att vara konferencier när en tävling skall avgöra vem som är Sollentunas bästa hemmakock. Även då måste rösten vara hyggligt hel. Och jag måste lägga band på mig när vi möter Spanien. För mycket skrik då – och jag får vara tyst nästa vecka.
I tidningen Fokus kom häromdagen en undersökning om var svenska folket tycker det är bäst att bo. Sollentuna hamnade även i den här undersökning på topp-10. Ännu ett bevis på att kommunen sjuder av livskvalitet.
Visst var Zlatans och Petter Hanssons mål två riktiga godbitar igår, men minst lika stor behållning var att se förbundskaptenen i kostym. Snyggt Lagerbäck, mycket snyggt.
När jag plöjt en hel del media under dagen har superlativen staplats på varandra. En sak har jag saknat dock och det är lite mer ”cred” till Elmander. Om vi inte haft Johan Elmander på plats i andra halvlek så hade det nog inte blivit något andra mål. Det var Elmanders snygga volley/lobb (när han blixtreagerade på målvaksräddningen av Fredrik Ljungbergs lama avslut) som skapade en sanslös båge av bollen och fick den att dimpa ner vid den grekiske målvaktens högra stolpe. Snyggt och uppoffrande Elmander, mycket snyggt.
För egen del kan jag konstatera att halsen tagit stryk av två ”skrik-matcher” på raken, men det skall nog ordna upp sig till helgen.
Jag är dessutom nöjd med att temperaturen sjunkit och regnet strilat. Nu behöver jag inte vattna blommor på ett par dagar.
Och i riksdagen var det debatt idag. Det kan inte vara lätt att vara (S)ahlin när man möter statsministern och hans regeringskollegor i talarstolen. Hennes vanligtvis ytliga rallarsvingar blir ännu mer innehållslösa då. Och för varje dag vi kommer närmare valrörelsen desto krångligare blir det för henne att komma undan behoven av politiska svar på vad hon vill göra, hur hon vill göra det och med vem hon vill göra det.
När ett samhälle förändras skapar det alltid oro. Men svenska folket är överens om att Reinfeldt är den som har högst förtroende som statsminister. Därför kommer opinionssiffrorna att se annorlunda ut framöver. Till Alliansens fördel.
Ikväll kommer den löst sammanhängande oppositionen i Sollentuna att prata sönder en hel rad frågor igen. Argumenten, framtidstron och den sunda inriktningen står Alliansen i Sollentuna för. Det kommer att märkas i fullmäktige ikväll. Igen.
Och den 8 juli skall jag lyssna på ”Sommar” i P1, då skall Kajsa Bergkvist prata och det tror jag att hon kommer att göra alldeles lysande.
Om ett par timmar är det hemresa och uppladdning inför Sverige-Grekland. Nu är em igång på allvar. Men jag måste ge en eloge till Holland som spelade skjortan av Italien. Och en speciell eloge till de spelare som valde att stå upp när motståndarna snuddade deras benskydd. EM behöver spelare som spelar fotboll, inte ballerinor som kvider över vinddraget.
Det närmaste åtta dagarna blir en pärs, men Sverige-Ryssland som klimax nästa onsdag. Då är dessutom bäste vännen på besök – och vi kan hålla en rätt rejält hög ljudnivå.
Under gårdagen hade vi en intern fotbollsmatch. Politikerna i kommunen mönstrade ett viljestarkt lag som utmanade tjänstemännen på kommunledningskontoret. Vi fick stryk men vi föll sannerligen med flaggan i topp.
När jag vaknade i morse kändes det som att jag hade transformerats från kött, ben och blod till betong. Benen ville inte lyftas bort från sängen och hela kroppen kändes som att det manglats av en ångvält. Dessutom har både ett långt finger och ett knä svullnat upp lite betänkligt. Men det var värt varje sekund. Det var ett kvartsekel sedan jag senast, på allvar, stod som målvakt. På vägen hem från matchen funderade jag allvarligt på att söka plats i ett korplag. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Ekonomichefen och jag tillbringade förmiddagen med att planera för budgetarbetet i slutet av sommaren och under hösten. Det blir en tuff resa som når sin kulmen när vi tillbringar minst 12 timmar i ett budgetfullmäktige i november månad.
Och dessutom har jag kunnat vara med och lägga sista handen vid vår eminenta tidning ”Vårt Sollentuna”. Den trycks i Småland under kvällen och dimper väl ner i Sollentuna om någon dag eller så. Under de närmaste två veckorna distribueras den till alla hushåll i kommunen.
Och utanför mitt fönster ser jag nykläckta studenter från Sollentuna Fria Gymnasium som precis ”sprungit ut”. För egen del är 22 år sedan jag själv gjorde samma sak, från Malmö Latinskola. Den känslan glömmer man aldrig…
Ikväll tror jag att Sverige vinner över Grekland med 2-1. Målen görs av Zlatan och Henke. Och Isaksson gör ett par helt matchavgörande räddningar.
Aldrig förr har det varit så mycket uppmärksamhet kring vårt kungahus som nu. Jag satt och såg reprisen av nationaldagsfirandet och var väl inte direkt imponerad över SvT:s program. Det var hattigt, taffligt och stundtals rätt intetsägande.
Dessutom var kamerasättningen av ”Taptoo” snudd på pinsam. När det gäller kungahuset måste man väl ändå utgå ifrån att det är kungligheter och deras gäster som är det viktigaste. Nu blev desamma marginalföreteelser.
Desto trevligare då när SvT gör reklam för sin nya ”kungasajt” på sin egen hemsida. Den lovar gott och kan varmt rekommenderas, åtminstone det innehåll som finns idag.
Det är bra att SvT som public service företag utökar sin bevakning av vad som sker i kungahuset och jag hyser gott hopp om att hemsidan blir allt mer fyllig med både tillbakablickar och direktreportage.
Detta initiativ är ett i den enormt långa raden av ökad exponering på kungafamiljen nu och många år framöver. Vårt kungahus är ett kungahus ”i tiden” och det gör möjligheterna att göra bra tv desto större.
För den lilla klicken republikaner fortsätter mardrömmen. Det vi upplever av exponering nu är nämligen ingenting jämfört med hur det blir när kronprinsessan, prinsen och prinsessan så småningom gifter sig.
Nej, republikanerna får fortsätta att spela kubb på ett stenigt torg i Lund, iförda halvsolkiga t-shirts och ha sådär en två, tre besökare. Det ligger i nivå med deras relevans.
Under helgen har jag, självklart, följt fotbolls-em. Nu är det bara två dagar kvar tills dess att Sverige möter Grekland och det är inte svårt att få adrenalinet att rinna till. Det här året skall jag försöka lägga band på mig. När det var VM för ett par somrar sedan, lyckades jag väcka ett par grannar när Sverige gjorde mål… Röststyrkan är det inte något större fel på…
Några reflektioner från helgens olika begivenheter:
1. Vänsterpartiets kongress. Jag följde denna kongress med stort intresse. När man lyssnar på de flesta inlägg så vrider det sig i magtrakten eftersom deras ombud står för en politik och en retorik som nog är så långt ifrån mig man kan komma (bland de partier som är representerade i den svenska riksdagen).
”Kravlistan”, som är de beslut man fattade, är lång. Om jag vore Mona (S)ahlin skulle jag nog vrida mig i mardrömmar de närmaste nätterna. Hur hon på fullt allvar kan se Vänsterpartiet som ett tänkbart alternativ i en, Gud förbjude, socialistisk regering är för mig en gåta. Eller också är det en bekräftelse på att socialdemokraterna är beredda att släpa in vad som helst i Rosenbad, bara man får smaka makten igen. Vänsterpartiet är en relik från det förgångna.
2. Sol och värme. Nationaldagen fick mig att snudd på smälta bort. Jag ville inte missa ett träningstillfälle, utan cyklade till Edsbergsparken för att ta del av kommunens firande. Det skulle jag inte gjort. Tröttheten låg över mig som en våt filt resten av dagen. Jag längtar efter + 3 grader, regn och oktober.
3. Bildproducenter i Schweiz och Österrike och dessutom Frankrike. Man skulle kunna jämföra dessa människor med en Duracellkanin på sterioder. Finalen mellan Federer och Nadal måste har varit ett rekord i korta klipp. Som mest räknade jag till nio (9) olika bilder i den korta pausen mellan två servar.
Och i fotbolls-em är det snudd på patetiskt. Det klipps med en sådan frenesi att man hela tiden förlorar helhetsbilden. Fram tills nu har jag tyckt att fotboll gjorts sig bäst på tv – men inte längre. Nu känns det som att man sitter längst ner på en långsidan och bara kunna följa närbilder, när man istället längtar efter att se hur lagen formerar sig för inlägg och vid uppspel.
Kan ingen vettig SvT-bildproducent be sina kollegor i Alperna att dra ner sitt koffeinintag med cirka 95%?
4. Em i filmning? Det började redan igår med bland annat Turkiet och fortsatte idag med inte minst Kroatien. De har spelare som lätt skulle kunna kvala in på Dramaten när det gäller att se ut som att en tegelvägg rasat över dem trots att någon bara nuddat dem på axeln. Om det nu är så att UEFA kan döma spottloskor och annat i efterhand – finns det inte en möjlighet att de också kan dela ut gula kort i efterhand till överbetalda fotbollsspelare som sysslar med skådespeleri istället för kamp?
Imorgon kommer biståndsministern på besök och på seneftermiddagen möter vi politiker tjänstemännen på kommunledningskontoret i en fotbollsmatch. Jag har köpt in nya målvaktshandskar och tänker känna mig som en tänkbar ersättare till Isaksson.
Men på tisdag smäller det. Då skall vi finta upp grekerna på läktaren. Om vi vinner stort tänker jag bada i Norrviken. Redan samma kväll som vi vinner.
