För en sollentunabo är det naturligtvis väldigt bekvämt att partiet valt att lägga tre större rikskonferenser hit under hösten. Först ut var kampanjdagarna sedan Europadagarna och nu, alltså, Framtidskonventet.
En imponerande stor skara av sollentunamoderater hade mött upp utanför Star Hotell strax före nio i morse. Vi delade ut senaste numret av Vårt Sollentuna samt ett specialdesignat flygblad till alla konventdeltagare som var på väg in på konventet.
Enormt uppskattat och tillfälle till många glada skratt och kommentarer. Statsministern, justitieministern, handelsministern och finanslandstingsrådet var några av dem som glatt tog emot vad vi hade att erbjuda och dessutom gav uppmuntrande ord till initiativet.
Sådant värmer hjärtat på en kampanjansvarig.
Under dagen har det varit oväntat bra inlägg från de flesta i talarstolen. Om en liten stund är det konventsfest och imorgon startar samlingarna redan 08.30. Det vill nog till att man går och lägger sig strax före 11 för att vara i form under morgondagen. Man är ju inte helt ung längre.
Väl hemma i morgon skall jag slutföra ”juliseringen” av trädgården samt göra klart alla utsmyckningar inne i huset.
Mest stolt är jag över den krubba jag hittade i Florida i somras. Den håller hög klass och visar vad som är julens kärna och stjärna.
Ikväll skall jag se till att få lite julbelysning i trädgården. En av årets absoluta höjdare.
Det var betydligt mörkare på landstingen igår när oppositionen ännu en gång snöade in i märklig formalia och med hjälp av en ”minoritetsåterremiss” förlängde budgetprocessen fram till den 9 december.
Det är skandal när socialdemokraterna i avsaknad av egen politik istället försöker hälla så mycket grus i maskineriet som möjligt.
Klockan hade precis passerat halv sju när jag klev på pendeln in till centralen och sedan vidare med x2000 till Norrköping. En viss oro fanns att det skulle bli problem med signaler, växlar osv – men resan fungerade alldeles utmärkt både dit och hem.
Socialnämndens ordförande och jag fick förmånen att besöka ett ”Erfarenhetsmässa” som arrangerades av Migrationsverket.
För egen del kunde jag vara med fram till mitt på eftermiddagen innan kosan var tvungen att styras hemåt för ytterligare några möten.
Jag fick några riktiga aha-upplevelser idag. Eftersom mässan var till för personal från Migrationsverket (och några inbjudna kommunrepresentanter) var det rätt mycket av internmöte över det hela. Det visade sig vara intressant, riktigt intressant.
Generaldirektörens tal om att med olika gåvor dra åt samma håll, var både informativt och tankeväckande. Förhoppningsvis ledde det till att sätta en grundton för mässan där syftet bland annat var att räta på ryggarna och inse att man gör ett bra jobb.
Som trogna bloggläsare vet så har jag personligen haft mina duster med nämnda verk – men alltid med god eftersmak.
Höjdpunkten under dagen var när fyra ”nysvenskar” under 90 minuter berättat sina livshistorier. Det var en oerhört intressant resa från vitt skilda kulturer. Gemensamt var att de alla nu var en aktiv och stolt del av vår gemensamma svenska samhälle.
När jag satt på tåget hem kunde jag i lugn och ro läsa igenom mitt partis förslag på att upprätta ett kontrakt mellan samhället och de som vill bli svenska medborgare. Ett alldeles utmärkt förslag, tycker jag.
Företagarnas förtroende för alliansregeringen skjuter i höjden något alldeles väldigt i den mätning som presenteras i dag.
Från att förtroendesiffrorna varit nere i 40% – visar dagens mätning att hela 61% av företagarna har förtroende för regeringen.
Det som började med att kvällstidningarnas ovetenskapliga webbenkäter tidigare i höstas visade på förändringar i väljaropinionen har nu styrkts av ett flertal seriösa undersökningar.
Märk väl att förtroendet ökat i kristider. Svenska folket känner sig trygga med alliansen vid rodret. Någon mer än jag som väntar på hur analysgurun Sören Holmberg ser på den enorma omsvängningen i opinionsläget?
Utan överdrift kan man påstå att vårt samhälle lider av ett betydande underskott när det gäller uppmuntran. Detta gäller både den spontana och den formella, vilket är synd – eftersom uppmuntran är något alla människor mår bra av att få lite oftare.
Speciellt människor som har ett tungt lass att bära. På olika områden.
Därför dedikerar jag detta inlägg till en person vars politik jag gärna, ofta och mycket tar tillfälle att kritisera. Mona (S)ahlin.
Jag tror inte att hon blir statsminister 2010. Jag tror att socialdemokraterna riskerar att göra sitt sämsta val någonsin då. Enligt mitt förmenande borde socialdemokraterna på riksplanet vara ett ”20%-parti”.
Men det är två saker som jag vill uppmuntra Mona Sahlin med. För det första hennes förmåga att tala till folk på ett folkligt sätt. Det är något som många, många, många politiker skulle försöka sig på. Absolut inte att försöka vara ”Sahlin”, utan istället försöka prata enklare när man använder sitt eget språk. Och gärna med känsla.
Det andra är hennes förmåga till ”comeback”. Hon har fått rejäla stötar i livet – och ändå landat på fötterna. Det hedrar henne och är även det något som många av oss skulle ta till oss.
Livet är inte enkelt, därför skall man kämpa för att lära sig av sina misstag. Om man gör det kan man gå styrkt genom livet.
Den är en sorts uppmuntran människor behöver höra lite oftare.
Huvudet är en aning trött såhär dagen efter budgetfullmäktige. Men jag är tillfreds över att presidiet såg till att ”knyta ihop säcken” redan i går kväll. Allt annat hade varit en påfrestning.
Tog några minuter och tittade på oppositionens gemensamma film idag. Ett ambitiöst projekt där de förbereder tittarna på budgetfullmäktige. Synd att dom inte får möjlighet att göra sina filmer lite bättre. Och då menar jag primärt tekniskt bättre. Innehållet verkar det inte vara så mycket att göra något åt.
Blev uppringd av en sollentunaföretagare för några minuter sedan. En av de många som jag fått förmånen att möta den senaste tiden. Hans företag har stora visioner för hur de tror sig kunna göra Sollentuna ännu bättre. Sådana människor brukar det ofta vara väldigt intressant att lyssna på. Jag ser framemot vår lunch framöver.
Och om lite drygt en vecka får jag äntligen krypa runt i trädgården och koppla julbelysning – för att sedan ta mig in och packa upp låda efter låda med diverse pynt.
Om allt går enligt planerna hinner vi med samtliga ärenden på budgetfullmäktige redan i kväll. Det är bra det, för en extra samling i morgon kväll skulle innebära en logistisk mardröm för en politisk sekreterare.
Eftermiddagens debatter har varit fortsatt intensiva. När gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden var på tapeten så brände det till rejält, eftersom två av oppositionspartierna fått med felaktigheter i sina förslag på beslutssatser. Dessa felaktigheter ströks, men beloppet de räknat med att spara, det kvarstod.
De 2,5 miljoner kronorna valde nu dessa partier att istället ta ifrån bufferten. Sollentunapartiet har efter justeringen på mötet en buffert på 20 miljoner, men den nya skatteprognosen som kom för några veckor sedan visar att skatteintäkterna beräknas sjunka med 15 miljoner under 2009. Då är bufferten nere i cirka fem miljoner.
Fem miljoner i buffert på en budget som omfattar 2,6 miljarder innebär knappt 0,2 procent. Det kan väl knappast kallas för en ansvarsfull ekonomisk politik i den sortens oroliga tider vi lever i?
Solen strålade från en nästan molnfri himmel när 61 ledamöter, en rad tjänstemän och några få invånare bänkande sig i Sollentunasalen på plan 13 i morse. Efter cirka fem timmar ligger vi väl hyggligt till i relation till tidsplanen.
Tonen har varit högt uppskruvad vid ett antal tillfällen.
Målet är att vi är klara till 21 ikväll.
Det är nu det blir mer av detaljer på schemat. Först av allt omröstning kring förslagen som rör kommunstyrelsen – och sedan nämnd för nämnd.
Det är några av ledamöterna som har åtskilliga minuters talartid – men något säger mig att de inte tänkt sitta tysta resten av dagen/kvällen.
Om det inte vore för att en av mina goda vänner övertalade mig att förbarma mig över två enormt goda chokladbitar, hade jag nog drabbats av akut blodsockerfall strax innan lunch.
Våra alliansföreträdare har gjort bra ifrån sig i talarstolen och det verkar som att tekniken hänger med när det gäller ljud, ljus och röstningförfarande.
Låt oss hoppas att det fortsätter på det sättet.
Imorgon klockan 09 startar årets budgetfullmäktige. Eventuellt är vi klara någon gång framåt kvällen. Det blir många timmar. Mycket att lyssna på. Mer att fundera över.
Inom alliansen har vi ”gnuggat” texter av olika slag och vi känner oss väl förberedda på en rejäl debatt om en rad olika frågor.
Under dagen har jag fått förmånen att hålla ett föredrag för moderata seniorer i Stockholms län. Fantastiskt intressanta människor som sammantaget (och var för sig) har en imponerande erfarenhet av lokalpolitiskt arbete.
Och strax bär det av till studion för ännu en inspelning av Studio Sollentuna. Det är, även det, ett alldeles utmärkt sätt att förbereda sig för en lång morgondag.
Stor släktfest en söndag innebär för mitt vidkommande att man inte kommer utanför dörren på hela dagen eftersom släkten är stor och markservicen omfattande.
Vid några tillfällen under eftermiddagen gick diskussionens vågor höga i vardagsrummet. Det var primärt två saker som avhandlades. Den ena gällde situationen för Sveriges pensionärer. Eftersom släkten fått tre nya pensionärer på några månader blev det en allt annat än hypotetisk diskussion.
Ett annat ämne som avhandlades var socialdemokratins kris.
I soffmöblerna satt personer som levt många år och som sett ett och annat ske på den partipolitiska arenan. Det vore naturligtvis naivt och tro att våra diskussioner speglar den breda allmänheten, men med tanke på de olika politiska åsikter som finns i släkten tycker jag ändå mig få en hygglig bild.
Dessutom består inte släkten enbart av storstadsmänniskor utan även av kusiner från landsorten.
Den högst ovetenskapliga ”Gallup” jag gör på våra soffsamtal är följande:
1. Det är ingen som tror att (S)ahlin lyckas vända den brant nedåtpekande spiralen.
2. När (S)ahlin säger sig ”längta till valet” (som hon uttryckte det på socialdemokraternas företroenderåd i lördags) handlar det nog mest om att hon då kan lämna sitt partiledarskap.
3. Om inte alliansen haft det så rörigt med ministrar och annat skulle oppositionens försprång varit obefintligt. Men soffgästerna var överens om att alliansen får ett övertag i opinionen i början av nästa år.
4. Det finns pensionärer som är sura på alliansen, men som också inser att det knappast skulle bli bättre med (s) – och definitivt inte med en så löst sammanhängande opposition som finns i Svea rike.
5. Flera av soffdebattörerna lyfte också fram ett intressant faktum som jag berört på bloggen några gånger och som gäller socialdemokraternas retorik. Genom att konsekvent valt ”skäll- och gnäll linjen” har (s) fått de flesta svenskar att slå dövörat till när de uttalar sig. Kan ett politiskt parti hamna mer snett i folkdomstolen?
När gästerna åkt hem slog jag mig ner i tv-soffan för att följa Agenda. När jag såg miljöpartiet och vänsterpartiet ”skälla” på varandra, insåg jag att alliansen fick några tio tusen nya röster ytterligare under söndagen.
