Det har börjat smälla nyårsraketer redan under helgen. För några år sedan hade jag lätt avspisat det som ”pojkstreck”, men nu kan man inte vara helt säker. När man läser nätupplagorna av storstadstidningarna inser man att nyårsrakteter blivit ett vapen som används av helt andra syften än att fira in ett nytt år. Helt klart är att marknaden för smällare odyl behöver stramas upp. Beslutet om att förbjuda fyrakilos ”bomber” är naturligtvis ett steg i rätt riktning.
För egen del blir det nog lite nyårsraketinköp i år också. Men det blir av ett stillsamt slag.
Raketer av annat slag är de som Hamas skickar in i Israel. Man kan, utan någon som helst överdrift, tala om ett kontinuerligt ”raketregn”. Och det har pågått i många år, vilket sällan eller aldrig kommenteras i svensk press.
Jag är självklart motståndare till att civila dödas i Gaza genom den israeliska arméns flyganfall, men nog är det rätt uppenbart att Hamas lyckats få den svenska pressen på sin sida. Min personliga åsikt är att ett land har rätt att försvara sig, vilket också Israel gör. Nu är det Hamas som måste upphöra med att dels skicka raketregn över Israel, dels placera sig mitt i bostadsområden för att tvinga fram en världsopinion mot Israel.
Och för en rojalistisk alliansväljare har de senaste dagarna varit mer leenden än sorg. Opinionsmätningar bekräftar att det tidigare ”gapet” i opinionen mellan allians och opposition nu krympt ihop – och cirka 20% av väljarna är osäkra. Snacka om öppet läge inför våren.
Och hans majestät Konungen gjorde en utmärkt insats i det, numera traditionellt, tv-sända juldagstalet.
En kall och stämningsfull morgon med lampor och ljus som vittnar om att årets höjdpunkt, julafton, inletts.
För egen del togs den emot med ett särskilt leende när jag lästa morgontidningarna. Svenska folkets förtroende för finansminister Anders Borg är mycket högt. För socialdemokraternas finansminister-wannabe, Thomas Östros visar siffrorna att han inte ens är favorit hos sina egna.
Och det är inte bara en liten nätt övervikt, vi talar tiotals och tiotals procent till finansministerns fördel. Oppositionens siffror fortsätter alltså att peka utför i både partisympatimätningar och i förtroendemätningar. Och jag är övertygad om att deras ras bara precis har inletts.
Men nu lägger jag politiken åt sidan och ägnar mig ohämmat åt viktigare saker. Julen, med dess budskap och tillfälle för många glada timmar med nära och kära.
Jag hoppas att du som läser detta får njuta av detsamma. Ha en riktigt, riktigt God Jul.
Dagen till ära passade jag på att titta på två små filmer från den löst sammanhängande oppostionen i Sollentuna. Det är alltid lika intressant.
Den här gången samlas de fyra gruppledarna (varav en är helt ny) och med tomteluvorna på plats sjunger man sånger och delar ut paket. Det är lite som ett ”Disneyjulkort” fast ändå inte. Likheten är att det, precis som Disney, är mycket fiktion över det hela.
Det som blir osmakligt är när man låter anklagelser hagla över kommunens tjänstemän genom att utmåla dem som hjärtlösa i relation till avhysningen av ett antal hemlösa för några veckor sedan. Oppositionens beskrivning av vad som hände är inte sann, dessutom är den ett frontalangrepp på hårt arbetande socialarbetare.
Summan av de båda filmerna är att den löst sammahängande oppositionen fortsätter att vara sollentunaalliansens bästa valarbetare. Tillskottet av den nya gruppledaren för vänsterpartiet förstärker den bilden.
Första lediga dagen är alltid speciell. Det känns lyxigt, nödvändigt – och faktiskt välförtjänt att bara kunna tänka på sig själv och på familjen.
Tillbringade en hel del tid på Sollentunas två större köpcentrum idag och sprang på mängder av både kända och okända vänner och bekantskaper. I några fall var det personer man inte mött på flera år, vilket gjorde det extra trevligt.
När jag lyssnade på ekot (alldeles för) tidigt i morse, var det inte svårt att vakna med ett leende. Trenden håller i sig och socialdemokraterna går till julledighet med känslan av att de befinner sig på ett sluttande plan. De har tappat hundratusentals väljare bara genom att börja berätta om vem de vill samarbeta med och vad de vill göra. Det blir nog inte så mycket julefrid i de röda hushållen.
För egen del kan jag konstatera att julmusiken fyller huset samtidigt som hyacinterna sprider den där jul-doften som är outstanding. Och nu börjar huset fyllas av julgäster. Och de flesta klappar är inköpta.
Och det är flera dagar kvar till julafton. Ikväll blir det inte mycket mer än vila och avkoppling. Because I’m worth it.
Rosengård är på tapeten igen. Som gammal Malmöbo är det mycket känslor som kommer i svang när man tar del av nyhetsflödet. Det är naturligtvis helt förkastligt att unga människor (och andra) tillåts slå sönder egendom bara för att dom känner sig arga.
Var är deras föräldrar? Kanske vore läge att ställa frågorna till dessa vårdnadshavare?
Dessutom drar händelserna nu till sig sk. ”autonoma grupper”. Dessa är uteslutande vänsterextremister vars enda syfte är att slå sönder så mycket som möjligt.
En annan sak som stinker denna dag är rapporterna om de sk. ”genusforskare” som trängt sig in i dagismiljöer och försökt förbjuda rosa balettdräkter och skriver om barnsånger för att få in ett mer ”kvinnligt” perspektiv. Den sortens stolligheter har inte på dagis att göra.
Det är väl bara och erkänna att jag gärna följer den svenska melodifestivalen. Och dagens besked att Petra Mede efterträder Kristian Luuk tycker jag är alldeles utmärkt. Hon tillhör de bättre kandidaterna.
Jag hade gärna sett henne tillsammans med David Batra – och med Johan Glans som ständig gäst i olika inslag. Lite ”morgonsoffan-light”.
Men vem vet, det kanske blir något av det slaget när SvT planerar för en av 2009 års större tv-produktioner.
Idag var det så dags. Grundlagsutredningen presenterade sina reformförslag som bland mycket annat innebär att det kommunala självstyret förstärks.
Här tänker jag bland annat på möjligheten till kommunala extraval. Efter valet 2006 fick några kommuner en situation där hela den politiska verksamheten gick i baklås, på grund av ett ”rörigt” parlamentariskt läge. Bra då att kunna ha möjligheten till ett kommunalt extraval.
Det finns naturligtvis mycket mer att kommentera om grundlagsutredningen, men jag nöjer med att i detta inlägg enbart beröra ytterligare en post. Den gäller domstolarnas självständighet.
Domstolarna har en viktig funktion som garant för fri och rättigheter men det som känns extra bra är förslaget om att domarutnämningar ska beredas i en självständig förslagnämnd som är skild från Regeringskansliet.
Detta är ännu ett viktigt steg som alliansregeringen tar när det gäller just frågan kring utnämningar. Den tidigare socialdemokratiska regeringen hade en märklig förmåga att blanda ihop korten inte minst när det gäller utnämningar. Även i denna fråga har alliansregeringen nu levererat en ny standard. Det är bra för Sverige.
Kändes lite surrealistiskt när jag läste flashen i morse om att det varit en morgontidig jordbävning i Skåne. Pratade med bästa vännen som bor utanför Malmö och genom sitt mycket resande över jorden har egen erfarenhet av naturkatastrofer. Han berättade om hur huset skakade. Måste ha varit en oehört obehaglig upplevelse. Detta lär vara den kraftigaste jordbävningen sedan 1904.
För egen del kröntes dagen av en trevlig tradition. Jag får förmånen att ta med mina kollegor på julbord, vilket blivit en mycket uppskattad avslutning av året.
Nytt för i år var att oppositionen höll tal till majoriteten – och vice versa. Genomtänkt, rappt, lätt sarkastiskt – och med glimten i ögot. Många skratt blev det.
Och imorgon blir det årets sista fullmäktige. Nu börjar man se målsnöret på arbetsåret 2008 – och en välförtjänt julledighet.
Joda, visst har jag en checklista inför julen. Det är ju onekligen så att slutet av december alltid blir något av en logistisk utmaning.
För arbetsplatsens del har nu skrivbordet antagit något mer välstädade former och de olika uppgifterna går från ”att göra” till ”klara”. Rätt skönt.
Om några timmar skall vi spela in säsongens sista ”Studio Sollentuna”, vilket känns som en stor förmån. Många inslag blir det, men det verkar som att den sändande föreningen inte vill ge oss mer än 30 minuter. Synd, vi har betydligt mer att fylla tablån med.
Kvällen ägnas åt moderaternas julfest – och det blir ett något oväntat inslag för de många närvarande. Jag kan för dig som bloggläsare avslöja att det har med en smoking att göra.
Helgens intensiva program kröntes med råge när bästa vännerna meddelade att de kommer upp och firar nyår med oss. Det var länge sedan jag blev så genuint glad över något som det beskedet.
Familjen går dessutom i väntans tider, eftersom vi räknar med att ett nytt litet barn flyttar in hos oss på obestämd tid någon gång framöver. Oavsett ålder så är barnet mycket välkommen och vi skall göra allt vi kan för att han/hon skall trivas.
Imorgon får jag förmånen att ta med mina politiska sekreterarkollegor på julbord och vi har ett spännande moment inlagt. Under temat ”hyllningar och hån” skall en från oppositionen hålla ta till majoriteten – och en från majoriteten hålla tal till oppositionen. Undrar om jag inte skall filma detta och lägga ut på Youtube…
Hur som haver är det bra att vi kan hålla isär sak och person inom politiken. Trots hårda meningsmotsättningar har vi ändå en vänlig ton. Det är alltid lika märkligt och pinsamt med människor som inte mäktar med detta. Det måste vara människor som lever rätt trista liv.
Och nu är alla julkort skickade – och ännu en punkt på checklistan är avklarad.
Elever från Sollentuna musikklasser bjöd kommunhusets personal på en fantastiskt vacker luciakonsert nu på morgonen. Träffsäker stämsång och bra val av sånger gjorde det hela till en stämningshöjare av rang.
Jag är ju den blödigare typen, så ögonen blir alltid blanka när det är traditionsfirande av nämnt slag. När traditionen dessutom ackompanjeras av hög musikalisk klass, ja då är det inte svårt att kapitulera.
Sverige och svenskarna mår bra av den här sortens traditioner.
På samma sätt är det tragikomiskt när det drar ihop sig till lucia, julfirande eller sommaravslutningar på en del ställen i landet. Det är säkert som amen i kyrkan att en och annan tokstolle får skrivklåda eller drabbas av beslutshets och vill ”skapa debatt”.
På Newsmill idag är det en präst som på fullt allvar tycker det är farligt för flickor att fira lucia. Och på en och annan skola i landet finns det någon övervintrad 68-kämpe som vill ta bort så mycket av tradition som möjligt. Suck.
Nej, håll era fingrar borta från vackra traditioner. Som skrivet, dessa traditioner är något Sverige och svenskarna mår bra av.
