SvD rapporterar om att vi slänger mat som aldrig förr. Många gånger rör det sig om mat som verkar slängas helt i onödan. Enligt tidningen (som citerar Konsumentföreningen Stockholm) handlar det om att 57% av all mat som slängs är mat som fungerar alldeles utmärkt att äta.
Som 4-barnspappa vet jag en del av hur det säkerligen låter kring fler köksbord än vårt. Jag är en av de föräldrar som påminner sina barn om hur det ser ut på andra stället i världen. Jag har varit hemma hos utfattiga människor på den ukrainska landsbygden och med egna ögon sett hur man försöker överleva på i stort sett ingenting. Jag har stått på en av de stora soptipparna i Manilla och besökt familjer som byggt små kojor där i sin jakt på ätbar mat.
Därför mår jag illa av att vi slänger så mycket som vi gör. Nog borde vi kunna hantera jordens resurser på ett mycket bättre sätt? Nog borde vi alla kunna ta tillfället i akt, oavsett om vi är föräldrar eller inte, och föregå med gott exempel genom att minimera det vi slänger. SvD ger flera konkreta tips på hur man kan planera sina inköp för att inte köpa för mycket.
Småföretagarmässan på Stinsen i lördags blev riktigt, riktigt bra. Genom att kommunen ställer 50 platser, kostnadsfritt, till förfogande för sollentunabaserade företag med max tre anställda – blir det en injektion i entreprenörsskap.
Dessutom var det intressant och konstatera att kommunens egen monter var mer välbesökt än jag sett vid något annat mässtillfälle. Det var många frågor och tips som levererades till både tjänstemän och politiker.
Under eftermiddagen får jag förmånen att sitta någon timma och skissa på ytterligare ett sätt att använda mässkonceptet på ett kreativt sätt.
När Novus opinion gör en analys av cirka 6000 intervjuer visar det sig att det stora försprång oppositionen hade – och inte längre har – får en djupare förklaring när man ser på storstadsområdena.
Det är i dessa tre områden som valet avgörs. För ett år sedan hade oppositionen ett försprång på 2 % – idag har Alliansen ett försprång på 15 %!
Det som gör Novus analys särdeles intressant är att kraftfulla förändringar också sker på landsbygden. Där har oppositionen tappat cirka 10 % av det försprång man ännu så länge har.
Värt och notera är dessutom att de siffror Novus jämför med är perioden februari/mars 2008 mot perioden augusti/september 2008. Med tanke på att siffrorna på riksplanet kraftfullt förstärkt Alliansen under senhösten 2008 samt början av 2009, torde en liknande jämförelse mot siffrorna idag ännu tydligare visa rätt riktning för Alliansen.
Det är nästa så man börjar tycka synd om statsvetaren, professon Holmberg, som tidigare utmålat att ”regeringen är rökt”. Även detta kommenteras (om än med små bokstäver) av Novus opinion.
Nu gäller det att Alliansen fortsätter att regera tryggt och säkert. Det är väg som visar sig mycket framgångsrik. Och det är en väg som avslöjar oppositionens gungfly till gemensam politik.
Senast nu på förmiddagen visar det sig att Miljöpartiet reser ragg mot ett socialdemokratiskt (kunde lika gärna vara vänsterpartistiskt) skattehöjaralternativ från (S)ahlin och Östros.
Även på hemmaplan i Sollentuna kämpar den svamlande oppositionen med att hålla styrfart i dagspolitiken. Senaste fullmäktige lanserade man förslag i mång, mång, mångmiljonklassen. Allt från rekreationsparker till dyra byggnader. Det är nästan så att man hör ljudet av deras egna sedelpress i källaren.
Men för Alliansen i Sollentuna fortsätter det metodiska arbetet att vårda skattepengarna på bästa sätt och skapa förutsättningar för att Sollentuna är förberett också när nästa högkonjunktur kommer. För det gör den. Var så säker.
En god vän skickade ett tips om en mycket intressant liten berättelse. Den (och ännu mer matnyttigt) finns att läsa på Stockholms Handelskammares hemsida.
”Sju barndomskamrater hängde fortfarande ihop sedan högstadietiden. De trivdes bra i varandra sällskap och även om flera av dem var upptagna personer fanns en tradition de höll för helig. Onsdagsmiddagen. Varje första onsdag i månaden gick de ut på en finare restaurang och åt gemensamt. Eftersom de gjorde detta regelbundet hade en lokal restaurangägare gett dem ett fast pris, trerätters middag med vin, cognac och kaffe för 10 000 kronor tillsammans. Det var smidigt och bekvämt, alla visste vad det skulle kosta.
Men eftersom det ändå var ganska dyrt att äta hade vännerna beslutat sig för att dela upp notan utifrån vad de tjänade. De hade det svenska skattesystemet som modell för att fördela notan mellan dem. Således betalade Hasse som var hög chef på ett börsbolag 4 000 kronor per gång, Per och Nils som också tjänade bra betalade 2 500 kronor var, Sergej och Lasse betalade 500 kronor var och Greger och Nisse som var arbetslösa behövde inte betala alls.
Alla var nöjda med uppgörelsen eftersom de tyckte att det viktigaste var att hålla uppe traditionen och träffas. En kväll sa restaurangägaren att ”Eftersom ni är mina bästa kunder vill jag ge er en bra rabatt. Jag drar av 20 procent på er nota och hoppas att ni ska fortsätta att äta hos mig.” Alla blev så klart glada för erbjudandet.
När väl notan kom in uppstod dock problemet: hur skulle rabatten fördelas? Sergej som var statistiker kläckte snabbt ur sig, ”men det är ju enkelt, vi drar av 20 procent på allas andelar.” Det föreföll logiskt och rimligt.
Men när de skulle betala inser plötsligt Nisse att han fick 500 kronor i rabatt medan Hasse fick nästan dubbelt så mycket. Det var ju orättvist, varför skulle Hasse få mer rabatt? Ska du säga sa Lasse, jag fick bara en hundring! Men de som blev allra argast var Greger och Nisse. De tjänade ju ingenting alls. Unisont uttryckte de sitt klagande ”detta är ett system som suger ut de fattiga, varför ska vi som tjänar så lite inte få någonting?” Alla var sura på Hasse, som var den stora vinnaren på rabatten. Hasse kunde inte riktigt förstå varför folk som ändå fick maten gratis var sura. Han beslutade sig för att inte följa med dem ut någon mer gång.
Nästa gång gänget, minus Hasse, gick ut var stämningen trevlig igen. De tyckte att det var rätt åt Hasse att han inte följde med. De var glada ända fram tills de fick notan, där blev något fel. Det saknades 3 200 kronor.
Hasse å sin sida upptäckte vilken otroligt trevlig middag han fick för 3 200 kronor på sin nya lokala kvarterskrog. I Monaco.”
Det blåser snåla vindar i efterskalvet kring AMF. Men var är kommentarerna från Mona (S), Lars (V) och Peter (MP)? Med tanke på deras snudd på militanta utfall mot regeringen i liknande frågor vore det väl lämpligt att de förmedlade sina synpunkter också i denna fråga?
För inte är det väl så att vad partisekreterare Baylan (S) förmedlat i frågan är vänsterkartellens hela uppfattning?
Jag konstaterar att gemenskapsbegreppet förändras. Sitter med tre vänner och varvar ner efter en extremt hektisk dag. Det står fyra bärbara datorer på bordet som används flitigt. Är detta nya sättet att idka gemenskap?
För övrigt är jag hyfsat imponerad av att Facebook-trenden håller i sig. Trots att nya layouten är ett, i min ögon, nedköp fortsätter antalet människor som nyttjar detta vuxendagis att öka.
För egen del har jag kunnat konstatera att det blivit många glada återseenden under det år jag varit en del av denna ”gemenskap”. Det är lätt att hålla reda på allt från födelsedagar till statusuppdateringar.
Visst smyger det säkert in sig en och annan i vänstocken som man kan ha ett och annat frågetecken kring – men det bjuder jag på.
Det ska bli intressant och se hur detta forum kan användas framöver. Men Facebook i all ära – jag är nog ändå lite ”old school”. Verklig gemenskap bygger på möten mellan människor, möten som inte primärt sker på nätet. Men visst är den nya tidens gemenskap en källa till oanade möjligheter.
Senaste opinionsundersökningen bekräftar det de flesta människor redan kunnat konstatera – det som var ett gap i opinonsundersökningarna för ett år sedan är inget gap längre. Nu ligger det inom felmarginalen.
Trenden är, milt sagt, tydlig. Och det är bara drygt ett år till valet.
I Israel pågår nu flera utredningar som rör den israeliska arméns agerande i Gaza för ett par månader sedan. Samtidigt är det flera s.k. medborgarrättsorganisationer i Israel som kräver att ännu fler utredningar ska tillsättas.
Någon som hört om Hamas och det det palestinska styret ska göra samma sak – då med fokus på sina egna förehavanden under kriget? Yeah, sure.
Och det är väl ingen större risk att den militanta vänstern i Sverige kräver likadana utredningar på bägge sidor i den konflikt som de så ensidigt valde att rapportera om…
Enligt väderleksprognoserna blir det lite ”smygvår” imorgon, innan vårvintern åter tar ett kallare grepp. Det gäller att passa på och njuta av solstrålarna med andra ord.
Efter ännu en extremt intensiv vecka innebär fredagskvällarna tid för kraftåtersamling och reflektion. Bägge behövs. Bägge är lika välkomna.
Satt under förmiddagen i ett intressant möte om den sociala situationen i vår region. Det finns mycket att göra – inte minst vad gäller att stödja barn i behov av särskilt stöd. Även när ett samhälle plågas av kris och negativ tillväxt måste vi försöka hitta vägarna att hjälpa dem som har det särskilt svårt, inte minst barnen.
En hjälp som skulle vara särskilt värdefull vore om fler vanliga familjer öppnade upp sina hem som kontaktfamiljer. Där är behovet fortfarande stort i vår region. Att vara kontaktfamilj innebär att man välkomnar ett extra barn in i hushållet exempelvis var tredje eller var fjärde helg. Det tror jag att många hundra stockholmsregionsfamiljer skulle kunna göra direkt.
Risken är att vi har så fullt upp med vårt eget att vi glömmer att dela med oss. Det är ett fattigdomsbevis i sådana fall. Trots digert program i vardagen så betyder det mycket för alla delar av livet att dela med sig till dem som behöver lite extra stöd.
Den chansen – att hjälpa några av de utsatta barnen i vår region – är något jag hoppas fler och fler beslutar sig för att göra.
Det är en samhällsgärning ”på riktigt”. I min vardag möter jag en och annan som fyller sin almanacka med betydligt mindre viktiga saker. Det är synd om sådana människor. De har missat en av livets viktigaste dimensioner. Att leva för mer än bara för sig själv.
Kanske att du som läser detta, när du sitter under vårsolens strålar, skall ställa dig frågan om inte du kan ge några timmar per månad för att hjälpa någon som behöver din uppmärksamhet och din vardag? Hör av dig till en socialtjänst nära dig – eller kolla min ”bloggroll” på höger sida av texten i detta inlägg.
Kommunstyrelsens ordförande i Sollentuna, Torbjörn Rosdahl, fyller idag 60 år och jag vill också på detta sätt säga GRATTIS.
Det blir en strid ström av gratulanter från när och fjärran som firar honom under dagen. Dagen till ära tar jag på mig en slips, det är inte så vanligt nu för tiden.
Och vädret kunde ju varit sämre. Det verkar som att även himlen ler åt ett uppskattat kommunalråd.
