Det är snudd på tropiskt väder ute. För en höst/vintermänniska som mig innebär det rådande väderläget en plåga. Men visst är det härligt att familj och andra kan njuta i fulla drag. Nu längtar jag efter oktober och plus tre grader, samt lite strilande regn och mörka kvällar.
Det verkar vara bra drag i Almedalen också detta år. De rapporter jag får visar på att det blir få timmars sömn för många av de närvarande.
För egen del samlade jag valledningen till möte i måndagskväll. En grupp som garanterat skapar förutsättningar för att riktigt bra valresultat 2010.
Och vid den här tiden nästa år är det nog skapligt tryck i valrörelsen. Något jag verkligen ser framemot.
Har följt kristdemokraternas partistämma under eftermiddagen – och särskilt Göran Hägglunds tal. Han gav prov på en betydligt tydligare retorik än inför EP-valet – inte minst när det gäller värdefrågor.
Kristdemokraterna siktar mot att bli ett mer tydligt värdekonservativt parti. Det är bra för Kristdemokraterna och det är bra för Alliansen.
Så satt dom fyra oppositionspolitikerna på tåget för att göra en turné. Bland annat presenterade man ett förslag om hur Sverige ska möta krisen.
Man hade dock glömt en detalj. Siffrorna som visar vad ”slösa-gänget” vill debitera oss skattebetalare fattas. Den detaljen är inte helt oviktig…
U-21 landslaget visar att det finns hopp för fotbollssverige. Deras sätt att ta för sig, satsa och våga är förhoppningsvis en fingervisning om att vi kan ta ett kliv framåt när flera av dagens a-lagsspelare pensioneras.
Problemet med u-21, precis som med a-laget, är ledarskapet. Det känns dammigt. Och utan förmåga att kyla ner hetsiga känslor från något orutinerade spelare.
Därför behöver båda landslagen ett nytt ledarskap. Som klarar av större uppgifter. Men trots denna åsikt så finns det hopp om att fotbollen i Sverige går en ny vår till mötes. Kanske att denna vår påskyndas om vi missar VM i Sydafrika?
När tidningen fokus rankar bästa kommuner att bo i, hamnar Sollentuna även detta år ”topp-10″. Det är inte svårt att förstå. Men även denna lista har vi förusättningar att klättra på.
För egen del startade dagen på Banverket och ett möte om tågsträckningar som på ett eller annat sätt kan beröra Sollentuna. Alltid intressant att sitta i en mindre grupp av kommunfolk och höra hur man resonerar.
Annars går dagen i festernas tecken. Från början skulle det egentligen varit tre olika sommarfester idag, men det blev ”bara” två. Vilket kanske är rätt bra ändå.
Första festen är ute på Ekerö – när vi uppvaktar Peter Carpelan. En skicklig kommunstyrelseordförande och en rasande trevlig människa. Torde bli en alldeles väldigt trevlig fest.
Under de senaste månaderna har det svängt i opinionen i fullmäktige när det gäller skytteföreningens möjlighet att få förlängt arrendeavtal. Under kvällens fullmäktige skule beslut om eventuell förlängning fattas. Vi moderater har begärde en återremiss av frågan eftersom det finns mängder av frågor i ärendet som är långt från utredda.
Vi hade även öppnat upp för fri röstning inom vårt parti och utgick ifrån att alla andra partier gör detsamma. Dessvärre blev inte så fallet.
Men tack vare att vi har tillräckligt många ledamöter – och dessutom fick stöd av kristdemokraterna – blev frågan återremitterad. Bra så. Det finns frågor som måste redas ut. Nu ska det göras. Man kan inte avslå den här sortens frågor när det fortfarande finns mängder av ”loose ends”.
När detta skrivs pågår kommunens fullmäktigesammanträde för fullt. Kvällen inleddes på ett ganska öppet och koncentrerat sätt. Strax efter 19 slog fullmäktiges vice ordförande klubban i bordet med en kraft som fick de flesta i salen att hoppa till. Anledningen var att oppositionsrådet enligt vice ordföranden avvikit från ämnet i interpellationen samt dragit över tiden mer än tillåtet.
Konsekvensen av händelsen blev att delar av oppositionen reagerade kraftfullt på det inträffade och krävde ajournering av mötet. Under drygt 30 minuter möttes fullmäktiges politiska gruppledare till överläggningar och mötet kunde sedan återupptas.
Jag kollade runt bland ”rutinerade ringrävar” och förstod att något liknande sannolikt inte hänt på många år, om det någonsin inträffat förut.
Förhoppningsvis leder det till att fullmäktiges arbetsformer fortsätter att utvecklas i rätt riktning. Det är viktigt att fullmäktigesammanträden inte avskräcker ledamöter och allmänhet från att delta, utan snarare tvärtom. Där har vi en viss sträcka att vandra ytterligare…
Måste tillstå att en begränsad del av hjärnan befinner sig på Ullevi. Måtte vårt kära landslag vinna - och vinna stort. Om dessa två saker inte slår in, ja då är det sannolikt bye-bye till VM i Sydafrika för Sveriges del.
Och när det återstår knappt hundra valdistrikt att räkna så verkar det som att Ibrisagic kniper den sista av de fyra moderata platserna i europaparlamentet.
Det finns mycket att lära av det val som slutfördes i söndags. Analyserna är många och ofta långa på mängder av bloggar från alla läger.
Sollentunamoderaterna fick drygt 1000 fler röster i detta val, men i procent räknat gick vi bakåt med ganska precis 1%. Folkpartiet genomförde en bra kampanj och fick en välförtjänt klapp på axeln av flera väljare. Socialdemokraterna hade en mycket tung valnatt också i vår kommun och kunde bara räkna in 23 nya röster. Ser man på siffrorna över hela länet (och dessutom i de andra storstadsregionerna) har (s) en mycket omfattande tillbakagång.
Nu tar vi Sollentunamoderater tillfället i akt och analyserar hur arbetet ska läggas upp inför kyrkovalet i höst och de allmänna valen 2010. Engagemanget från våra medlemmar har varit föredömligt och senast idag fick jag mail från en person som precis gått med i partiet och nu vill engagera sig maximalt inför nästa valrörelse. Kul.
Valet är avgjort, fast ändå inte helt. På valmyndighetens hemsida kan man följa den mycket spännande sammanräkningen av personröster. För Moderaterna är det några saker som är särskilt spännande.
Anna Maria Corazza Bildt kommer, av allt att döma, in som personkryssad. Det är snudd på en sensation, fast ändå inte. Vi som följt hennes personvalskampanj är mäkta imponerade av hennes sätt att nå ut med sina budskap. Och dessutom har hon ackompanjerats av enormt duktiga medarbetare.
I skrivande stund tappar Anna Ibrisagic sin plats i parlamentet. Och studerar man vår lista ännu mer noga ser man att det är flera omkastningar. En viktig signal till partistyrelsen.
Och nog är jag imponerad av kristdemokraternas Alf Svensson. Varför satte dom inte honom som förstanamn? Med honom i debatter hade (kd) haft en rimlig möjlighet att få två mandat i valet. Minst.
Socialdemokraternas partiledare, partisekreterare och den förre justitieministern skriver idag att de gjort ett framgångsrikt val. Que? Hur i all världen kan man göra en sådan sammanfattning?
Partiet har minskat i ännu ett EP-val och sammantaget är nu oppositionen mindre än alliansen.
Det är mycket ”Bagdad-Bob” över Mona Sahlin, Ibrahim Baylan och Thomas Bodström.
Återkommer med en analys av våra egna siffror.
Mitt uppe i valdagens alla uppgifter har jag redan avverkat tre 2-timmarspass som valsedelsutdelare. En rätt märklig funktion som jag tycker är helt överflödig. Röstsedlarna finns ju redan inne i vallokalen – det känns som slöseri att vi står och delar ut mängder av papper, där bara några få procent av pappren används genom att läggas i röstkuvert.
Nåväl, det är inte gnäll som står i centrum för mina tankar idag utan något helt annat. Fördelen med att stå timma efter timma utanför vallokaler är bland annat att man kan se mängder av olika människor ta sig till vallokalerna.
Det är unga som kommer nyvakna med t-shirten bakochfram. Det är hela familjer som parkerar barnvagnar och cyklar utanför och går in och röstar. Det är äldre som tagit på sig fina kostymen, klänningen och strålar högtid.
Speciellt tänker jag på en dam som måste vara en bit över 80-år. Mycket mödosamt tog hon sig fram med sin rullator och mycket nogsamt tog hon del av samtliga valsedlar. Hon stannade upp hos mig för att kommentera mina tv-program och vi fick en trevlig liten pratstund.
Efter en stund kom hon ut från vallokalen och jag önskade henne en trevlig eftermiddag. ”Jag kommer snart tillbaka”, sa hon. Jag tittade förvånat och frågande på henne och med ett leende förklarade hon varför hon skulle tillbaka. ”Du förstår, jag glömde mitt id-kort hemma så jag fick inte rösta. Men det är ingen fara, jag går hem och hämtar det. Även om det tar en stund att gå hem och tillbaka. Men rösta – det ska jag göra!!”
Jag måste tillstå att (för att citera en svensk poet) ”tiden stannade för ett slag”. Jag fick se demokratin när det är som vackrast. Och jag är glad för att bära med mig det ögonblicket som ett minne under många år och många val framöver. Den äldre damen som mödosamt tog sig t/r vallokalen två gånger samma dag.
Att rösta är en rättighet och en skyldighet. Stanna inte hemma idag. Använda din röst!
