När jag min vana trogen tog en runda runt kvarteret idag möttes jag av en affischeringskampanj jag sällan skådat. Det är Vänsterpartiets ungdomsförbund som varit ute.
Även om deras ideologi i flera stycken är direkt motbjudande – så har de sin fulla rätt att uttrycka den.
Men det som hänt i Häggvik är vansinnigt lågt. Vänsterpartiets ungdomsförbund har nämligen affischerat på elskåp, insamlingscontainrar osv. Och man har använt klister som gör det hart när omöjligt att ta bort affischerna (tro mig, jag försökte en lång stund).
Jag kommer nu att kontakta Vänsterpartiet i Sollentuna och utgår ifrån att de använder morgondagen till arbetsdag för att sanera efter detta vandaliserande. Och jag utgår ifrån att detta parti tar sitt ungdomsförbund rejält i örat. Annars tänker jag göra det.
Socialdemokraten Marita Ulvskog mår dåligt av att Sveriges statsminister är Europas ordförande under sex månader. Och illamåendet beror på att hon lever i övertygelsen om att verklig makt ska utföras av socialdemokrater och inte moderater.
Ulvskog är kvinnan som efter ett tidigare borgerligt regeringsövertagande förklarade för svenska att folket att ”det kändes som en statskupp”.
Hennes agerande i samband med sessionen i parlamentet idag var ett lågvattenmärke som innan knappt trodde att hon var kapabel till. Jag hade fel. Marita Ulvskog agerande var lågt, mycket mycket lågt.
En härlig sommarpromenad med tillhörande picknick – där har du dagen i sammandrag. Hela familjen gav sig ut och njöt av väder, vind och medmänniskor.
Det var tävlingar bland ekarna och besök till kulturskatter. Men bäst av allt, för en rojalist som mig, var att kliva runt Haga slott. Detta framtida residens för Kronprinsessan och Herr Westling.
Det är verkligen fantastiskt att vår huvudstad med omnejd kan erbjuda så mycket grönska.
I samband med storstädningen av partiets kansli ”ramlar” man över både det ena och andra. Längst in i ett förråd hittade jag en riktig skatt, nämligen mängder av fotografier från forna dagar. Och jag blev sittande och bläddrande en lång, lång stund…
När man är mitt uppe i en verksamhet – är det ovärderligt att lite nu och då blicka tillbaka på de år som gått. Det är många människor som gjort mycket nytta under flera, flera år.
Men det klart, grammofonen från förr är nog inget som hör hemma i ett partiförråd. Däremot kanske något för ”Blocket”?
Om en liten stund välkomnar vår familj en liten 1,5-åring, som ska stanna hos oss ett tag. Det går undan ibland, vi fick ”larmet” för bara någon timma sedan.
Trots att många, många barn passerat igenom vårt hem under den 15 år vi varit engagerade som familjehem/jourhem, så är det alltid lite fjärilar i magen när det är dags för en placering. Det handlar ju om en unik liten individ som ska vara en del av vår familj. Kanske några dagar. Kanske några veckor. Kanske, rentav, flera månader.
Nu vill det till att snabbt montera upp spjälsängen, ta fram barnstolen, barnbesticken och barnglasen. Dessutom blir det till att ta en extra runda runt huset för att säkerställa att vi inte har något som kan vara en potentiell fara för ett litet barn som precis lärt sig att gå.
Och sedan är det dags att börja förbereda första vällingflaskan. För att inte tala om behovet av att göra betydande inköp av barnmat och blöjor.
Nu blir bilen fullsatt varje gång vi tar med hela familjen. Och det precis som jag önskar ha det.
Sommaren är ett alldeles utmärkt tillfälle att ta itu med saker och ting som fått vänta aningens eller alldeles för länge. Under hela våren har jag vid flera tillfället konstaterat att vi behöver göra en rejäl uppgradering av vårt kansli med tillhörande förråd.
Vår eminente ”valaffischansvarige” såg till att vårt ”yttre förråd” fick sig en riktig ansiktslyftning direkt efter EP-valet och nu tar vi tag i övriga lokaler.
När nu värmen äntligen antagit lite mer skandinaviska former, är det således dags att skrida till verket. Idag tar vi första steget mot att få ett kansli som är väl, mycket väl, förberett för valrörelser 2009 och 2010.
När man, likt en partiförening, har mängder av människor som ger av sin fritid vill det till att vi har mötesplatser som kan användas. Och användas väl.
Väljarkontakter och aktiviteter av utåtriktat slag är naturligtvis och självklart det allra viktigaste i en valrörelse – men ordning och reda ”bakom kulisserna” är icke att förakta. Därför startar vi dagens stortstädning för att på detta sätt lägga grunden till en historiskt stor valvinst 2010.
Jag bor i en kommun som ständigt hamnar i topp när det gäller rankingar av olika slag. Inte minst när det gäller företagsvänlighet. Senaste mätningen tog oss upp på ”pallen” och målet är solklart: Sollentuna ska vara Sveriges mest näringslivsvänliga kommun.
Ett steg mot detta måste vara att göra det enklare för företagare att synas i kommunen. Jag tänker då inte minst på möjligheten att få skylta.
Låt företagen få synas rejält. Som det är nu visar det sig att inga skyltar får vara högre än huset där företaget huserar. Det känns lite väl förmynderiaktigt för att vara tillfredsställande.
Nej, låt det synas inne i kommunen – och då primärt vid våra stora centrumanläggningar. Och låt det framförallt synas vid de större genomfartslederna (inte minst E4:an) att vår kommun är väl värt ett besök.
Kommunens skyltpolicy behöver revideras. Åt rätt håll. Åt ett ännu mer företagsvänligt håll.
Förmiddagens regn var efterlängtat. Det känns som att hela min trädgård tog en suck av lättnad. Inte på grund av att jag varit slarvig med vattningen (för det har jag sannerligen inte) utan för att regn fördelar vattningen betydligt mer effektivt än vad jag lyckas med.
Min vän oppositionsrådet skickade ut sitt sommarbrev idag. Det var långt. Mest ondgjorde han sig över att Alliansen lyckats göra affärsmässiga lösningar när det gäller att bygga hyresrätter och äldreboenden. Det svider rejält att vara o-råd när Alliansen ännu en gång visar att man menar allvar med vad man lovar. Och dessutom uppfyller vad man lovar på ett, för sollentunaborna, mycket mycket tillfredsställande sätt.
Det gode o-rådet hann med ytterligare några rundor med både skjutbana och lokal-tv i sitt maratonbrev, men själva knorren var att han tyckte att Sollentuna ska byta ledarskap efter nästa val. Vi moderater var hyfsat tydliga med att landet behövde en ny statsminister i samband med valet 2006. O-rådet tyckte att kommunen behöver en ny kommunstyrelseordförande och detta på samma grunder som han hävdar att vi förde fram. Men aj, aj vad fel o-rådets slutsatser blir.
Vad o-rådet inte verkar ta till sig är primärt två saker:
1. Det var inte primärt Göran Perssons fel att socialdemokraterna förlorade valet 2006. Anledningen var att Alliansen pekade ut en färdriktning som fick svenska folket att få hopp om framtiden.
2. Sollentunaborna är, i stor majoritet, mycket tillfreds med att Alliansen styr kommunen med fast hand. För de flesta invånare med sunda vätskor är inte oppositionens företrädare något alternativ att lämna över bestämmandet i kommunen till. Lite lite som de allra flesta sollentunabor för allt smör i Småland inte kan tänka sig Mona (S)ahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly i ledningen för landet.
Därför kommer en redan stabil alliansmajoritet att bli ännu större i Sollentuna efter valet 2010. Och en enormt mängd sollentunaröster kommer att säkerställa en seger för Alliansen också i landstings- och riksdagsval.
Två av mina barn är med inspelningar av barnprogram för SvT under den här veckan. Det är enormt kul att höra hur dom resonerar i bilen på väg hemåt. Men utöver detta är den stora behållningen att få stifta bekanskap med ännu fler mediaproffs – denna gång i statstelevisionen. Allt från programledare till kameramän. Ett gäng proffs ”in action”.
Deras förmåga att hålla ordning på en massa ungar och dessutom nöta detaljer gång på gång på gång borde få det att vattnas i ögonen på de flesta pedagoger (tro mig, jag är gift sedan nästan 20 år med en förskollärare..).
Ett annat proffs ”in action” var dagens talare i Almedalen. Göran Hägglund (KD) är enormt duktig och deras parti har oförtjänt låga siffror i opinionen. I mina ögon borde KD ha flera procent högre i alla undersökningar.
Hägglund är en duktig talare – och den av partiledarna som har har mest (och klädsam) distans till sig själv. En inte helt fel egenskap. Den gamle tjeckiske presidenten, Vaclav Havel, yttrade följande bevingade ord (fritt översatt):
”Den som kan skratta åt sig själv, riskerar inte att framstå som löjlig…”.
Hägglund kommer att plocka poäng i opinionen. Inte minst i valrörelsen. Var så säker.
Såg Mona (S)ahlin redan på Godmorgon Sverige och på ytterligare någon nyhetssändning innan det var dags för hennes tal i Almedalen – ett tal som jag också följde.
På Svt:s text tv basunerar man ut att ”Sahlin tar strid för pensionärerna”. Yeah, right. En rapport som är gjord av PRO ligger till grund för hennes utspel, men statstelevisionens texttv glömmer bort att nyansera rubriken. Fråga pensionärerna hur de tyckte att det senaste 12-åriga socialdemokratiska regeringsinnehavet förbättrade deras situation…
Klockan 21 bänkade jag mig framför SvT igen och följde ”Eufori”, hyllningen till att vi nu tar över ordförandeklubban i EU under sex månader.
Hyggligt upplägg, men vilken prao-elev var det som designat scenen? Vart var EU-flaggorna? Vart var de svenska flaggorna? Nu kändes det som en budgetvariant av ”Allsång på Skansen”, fast utan fart och fläkt.
När programmet tog slut var det lätt att jämföra statsministerns första dag som ledare av EU-orförandelandet med hur (S)ahlin framtod i Almedalen. (S)ahlin framstår som musen som röt. Mycket ord, men oerhört lite substans att backa upp sina åsikter med.
Hennes förtroende är rekordlågt och på första parkett i Almedalen satt de som skall vara den regeringsbärande partiets främsta företrädare om de, Gud förbjude, vinner 2010. Där satt bland annat Östros, Bodström och Pekgul. Och lite längre bak, under ett träd, stod de två som kommer att styra och ställa med extrema åsikter – miljöpartiets Peter Eriksson och Vänsterns Lars Ohly.
Jag förstår att allt färre svenskar känner sig bekväma med denna konstellation på Rosenbad.
Den förtroendeingivande Alliansregeringen tog hem denna dag med råge. Och det är ytterligare sex månader av ordförandeskap kvar… En ganska hyfsad start på valrörelsen inför valen 2010.
