…är igång. Vi håller till i Västerås och statsministern avslutade för en stund sedan sitt inledningstal. Det var en intressant inledning på stämman där han visade en inriktning som var en viktig signal inför det valår som stundar.
När jag lyssnar till olika politiska företrädare så saknar jag ofta det visionära perspektivet. Ett perspektiv där man med avstamp i historien beskriver verkligheten och visar en tydlig väg in i framtiden. Detta rådde statsministern bot på idag. Hans tal var en ”linjetal” som med önskvärd tydlighet angav vart vi är på väg.
Det var en hälsosam blandning av självkritik och framåtanda. Om man vore lite hård skulle man kunna säga att han talade på det sätt oppositionen i kommun, landsting och riksdag inte ens kommer i närheten utav.
Stämma innebär, utöver förhandlingar att man möter mängder av vänner och bekanta men också får tillfälle till överläggningar av annat slag. Jag har avverkat ett flertal av de sistnämnda redan – då med syftet att förbereda för de listor som nu arbetas fram. Listor till riksdag och landsting är fokuset under de dagar jag är i den Västmanländska pärlan vid Mälaren.
Men icke för ty, blir det en hel del kommunpolitik också. Viktiga nätverk förstärks och utvidgas. Lika viktiga ingångsvärden diskuteras. Mycket av det lär få sitt uttryck i Sollentuna under den tid som ligger framför.
…kommer att innehålla väldigt många både spännande och starka namn. Jag hörde några fåglar kvittra om detta faktum häromdagen och lagom till morgonkaffet idag åkte mina mungipor upp betänkligt.
En av mina, i särklass, största favoriter som ledarskribent har tagit sats mot en riksdagsplats för moderaterna.
Maria Abrahamsson blir, om hon hamnar på listan, en av de som säkerligen kommer att generera en hel del nya moderata röster. Och om hon kommer in i riksdagen blir hon en positiv kraft i det moderata fortsatta förnyelsearbetet.
Det ska bli spännande att se hur hon tänker kampanja. Det kan bli en intressant personvalskampanj att följa.
…eftersom jag var i inspelningsstudion redan kl 09. Det var dags att spela in en reklamfilm och de tre timmarna gick rasande fort. Många glada skratt och mycket bra som blev sagt. Resultatet räknar jag med att kunna länka till om några dagar.
Studiopersonalen är enormt duktiga och har en förmåga att få alla medverkande att lyfta sig rejält i sina framträdanden. Kul att se. Jag är stolt över de som medverkade i reklamfilmen.
Sedan flera år är det en kär tradition att en lördagseftermiddag bege sig till Vaxholm för att höra Reinfeldt. Han var bra idag. Mycket bra. Jag tror att det ekonomiskt ansvarsfulla linjen Alliansregeringen valt – i kombination med att påminna de kaotiska effekterna det skulle leda till att låta Lars Ohly och Mona Sahlin leda landet – får alltfler svenskar att tro på minst fyra år till med Reinfeldt som statsminister.
Det märks att valrörelsen har börjat varva igång, även om det återstår många månader innan den får tydliga och synliga avtryck i övriga invånares vardag. Men för oss som är engagerade i politiken är det verkligen full fart framåt som gäller redan nu.
Dagens, något mer oväntade, händelse ägde rum (och håller fortfarande på) i stadsdelen Rosengård utanför Malmö. Som gammal skånepåg följer jag vad som sker också i den delen av Sverige med mycket stort intresse.
Ett gäng förvirrade antidemokrater hade bestämt sig för att ha ett ”Reclaim-möte” i Rosengård där man ”skulle köra ut snuten ur Rosengård”. Polisen mobilerade omfattande resurser, men det var invånarna själva som körde bort det ”vänsterpack” som bakom typisk svart maskering skulle försöka vinna lite rubriker i pressen.
Nu får man allt hoppas att dessa förvirrade vänsterantidemokrater försvinner från Rosengård utan att det alltför mycket elände. Och förhoppningsvis kommer ”the silent majority” i Rosengård att också ta hand om de inhemska problem man brottas med. Majoriteten som bor där är bra folk – och nu hoppas jag de sätter ner foten mot de grupper som ställt till en annan sorts problem i området.
…vågat tro – och då är jag ändå en obotlig optimist. Ombyggnationen av den tv-studio där jag har förmånen att spela in Studio Sollentuna är en riktig ögonbrynshöjare.
Studion har blivit rejält mycket större – men framförallt ännu mer användbar. Det ska bli mycket spännande att se hur detta påverkar programmets innehåll. Nu kan vi göra mycket mer – och göra det mycket mer kreativt.
Men naturligtvis är det, med vårt program som med så mycket annat, innehållet som är viktigast. Arbetet med höstens olika program är nu i full gång och någon gång under nästa vecka ska nog planeringen hunnit så långt att vi kan börja boka gäster.
…från en av de många bloggare jag gärna läser. Kommentaren är klockren och syftar på skillnaden mellan hur Alliansen hanterar den ekonomiska krisen och hur oppositionen famlar sig fram.
”Man kan jämföra Sverige med ett kryssningsfartyg som råkat ut för hårt väder mitt ute på Atlanten. Besättningen på styrbord sida, Kapten Reinfeldt och styrman Borg, lovar passagerarna att kryssa så försiktigt som möjligt tills ovädret mojnar. Besättningen på babord sida, Kapten Sahlin och styrman Ohly, lanserar istället en ambitiös plan för bättre väder.”
…att kommentera senaste SKOP-mätningen eller redan nu avslöja vad Mona (S)ahlin kommer att säga i sitt årliga sommartal – men nej, jag håller mig borta från detta för tillfället.
Fick en fråga av en nybliven vän på Facebook för någon vecka sedan. Vännen undrade ”mellan skål och vägg” hur jag såg på just vänskap på Facebook.
Rätt intressant fråga. När man tar några minuter (som jag just gjort) och läser igenom några kommentarer, betraktar några bilder och kolla på olika grupper vänner gått med i, så framträder en rätt intressant bild.
För egen del handlar Facebook om förmånen att kunna följa vänner i vardagen, på det sätt de själva väljer att visa. För mig har detta inte för ett ögonblick påverkat mötet med människor negativt. Tvärtom.
I den tids- och aktivitetsmässigt uppskruvade tillvaro vi lever i, kan Facebook vara en mötesplats där man får en bredare uppfattning om de människor man på olika sätt omger sig med i fest och vardag.
Oftast till det positiva.
En av mina personliga favoriter är påminnelsen om födelsedagar. Jag har nog aldrig gratulerat så många människor under året förut. Och att sprida lite vardagsglädje kan ju inte vara direkt fel.
Men nu tar jag sekatören i hand och trimmar lite alltför högt växande buskar och en del träd i min prunkande trädgård. Sakta med säkert ska nu trädgården börja förbereda sig för höst och vinter. Dvs den del av året som jag tycker allra mest om. Men det visste mina Facebookvänner redan.
Denna dag är en mörk dag för den lilla skaran republikaner i vårt land. Jag tror att dagens nyhet, om prinsessans Madeleines förlovning, kom som en kalldusch för den krympande skara som vill ha republik istället för monarki.
Nu blir det två stora kungliga bröllop inom några månader - vilket kommer att märkas på flera sätt. Främst genom att stödet för monarkin får sig en monumentalt uppsving men också genom att många sköna skattekronor tillförs statskassan tack vare fler hotellnätter, restaurangbesök osv osv.
Sydsvenskan har fortfarande en och annan sommarvikare på webbens rubriksättningsredaktion – och skriver om ett svalt intresse i utlandet. Svalt? Yeah, right. I texten korrigerar man sig dock eftersom intresset är omfattande i hela Europa och säkerligen också på andra platser på vår jord.
Både SvT och Tv4 hade bevakning av presskonferensen från Solliden. Det som förvånar mig en aning är soffpratet i SvT efter presskonferensen. Det verkar som att samtliga gäster (inklusive programledaren) talar om prinsessan Madeleine som nummer två i tronföljden efter Kronprinsessan Victoria. Men vänta nu, prins Carl-Philip är ju äldre och därigenom den som axlar ansvaret efter Kronprinsessan. Någon på researchen glömde att kolla på Kungahusets hemsida…
Den lilla skaran republikaner går ett hårt år till mötes. Vilket är bra. Nu ska vi säkerställa att det inte blir Lars Ohly som får representera Sverige på prinsessan Madeleines bröllop.
Efter några veckors semester är det så dags att sätta plogen till jorden igen. Jag förstår att det ”korrekta” är att dels berätta om vilken underbar semester man haft dels att man har tillbaka-till-jobbet-ångest. För egen del måste jag dock tillstå att jag längtar tillbaka till jobbet.
Hösten är precis sådär härligt hektisk som jag trivs allra bäst med. Mycket som behöver utföras – ännu mer som kommer att bli gjort.
De sköna semesterdagarna innebär påfyllning av tankarna. Men semester innebär också att man tar sig tid att se saker på ett sätt jag inte alltid tar mig tid att göra.`Förhoppningsvis får detta positiva konsekvenser för mina olika projekt under resten av året.
För vårt partis del är det nu fokus på flera viktiga saker. Vi har ett kyrkoval i september, ett val som kallas ”det glömda valet”. Detta vill vi ändra på och räknar med att påminna fler människor än någonsin om vikten av att rösta moderat också i detta val.
Under hösten pågår också förberedelserna med att ta fram listor till valet 2010. Ett intressant arbete att följa, inte minst från insidan.
Vi ska också arbeta fram det ”kommunpolitiska programmet” som ligger till grund för vår politik i valrörelsen nästa år. Ett arbete som betyder många samlingar med föreningsmedlemmar och, säkerligen, många och intressanta diskussioner.
Utöver detta är det mängder av andra uppdrag och uppgifter som ska fullföljas, något jag säkert får tillfälle att återkomma till under hösten. Inte minst gäller detta arbetet med budgeten för 2010.
Men först ska jag njuta av en kopp kaffe och en Plopp. Vann ”stjärnvinsten” på Liseberg för ett par dagar sedan – så nu har vi Plopp i tillräckliga mängder för att försörja ett helt kompani.
Lisebergsbesöket fick mig dock att skaka lite lätt på huvudet. Denna sommar, när lågkonjukturen fått rekordmånga svenskar att semestra inrikes, valde man att förkorta öppettiderna och minsta personalstyrkan. Hur tänkte man egentligen? Tänkte man överhuvudtaget?
