…som råkat ut för en olycka i utlandet. Han vårdas för svåra skador och man lider in i märgen med honom och hans anhöriga. Men frågan inställer sig; Varför reser man utomlands utan att ha ens en hemförsäkring?
På något sätt verkar det som att svenskar tror att ”om det skulle gå snett så ordnar det sig alltid genom att någon annan fixar hem mig…”. Det är djupt oansvarig, eftersom denne ”någon annan” är vi som skattebetalare.
Därför, trots att det gör ont i hjärtat, är jag benägen att säga stopp till statsfinansierade hemresor från utlandet. Jag tycker att om man har man råd med utlandsresor, så har man också råd med en försäkring som täcker eventuella behov av vård i utlandet samt akutare hemtransporter.
…än att titta in i nya Sollentuna centrum. Det måste vara ett av de med kundanpassade och vackert inredda centrum jag någonsin sett i Sverige. Det känns helt fantastiskt att vår kommun kan stoltsera med att inneha två stora köpcentrum, men två olika inriktningar, inom kommungränserna.
Det var lite av en ”smygöppning” av nya Sollentuna centrum idag. Den 19 november är det ytterligare några tiotal butiker som öppnar och framåt mars är allt klart. Dessutom får en omfattande område runt centrum en helt ny design med allt från torg, kyrka, bostäder och restauranger. Om man var stolt över sin kommun förut – så är det ingenting mot hur man känner nu.
Jag inser att det blir mycket mingel, avkoppling, träning, mat och shopping för min del i detta nya centrum. Det är både en fördel och en nackdel när det ligger 15 sekunders promenad från ingången till kommunhuset.
Gör något vettigt i helgen: Kom till Sollentuna och njut av en kommun som genomgår en spännande ”make-over”. Här finns plats för dig också.
…sossarnas kongress. Jag hörde större delen av talet och tyckte personligen att det var ett sömnpiller. Långa stycken var det så segt att det inte ens kom något gensvar från de mest övertygade ungsossar som satt i publiken.
Dessutom satt Mona och spikade ned spikar på centralstationen innan kongressen startade. Reportaget från Tv4 Stockholm fick mig att undra: Höjde denna insats hennes förtroendesiffror? Skulle inte tro det.
Inslaget på Tv4 Stockholm påminde mig dessutom om alla de gånger jag skakat på huvudet över hur redaktören för detta program prioriterat. Alltför många gånger är det bara ren kopiering av det som redan visats i rikssändningen. Tv4 Stockholm måste vara något av det mest onödiga kanalen sänder. Tröttsamt.
Ungefär lika tröttsamt var det att läsa om hur en man lekt okunnig om sin identitet nere i Malmö. Mycket media. Mycket uppmärksamhet. Men mannen föll på eget grepp när han på socialkontoret surfade in på sin egen hemsida. Nu ska han förpassas tillbaka till Tyskland. Han hävdar fortfarande att han inte vet vem han är. Yeah, right.
Och Greenpeace har dumpat massa smuts utanför Rosenbad. Vad jag inte förstår är att dessa stollar kom ända fram till Rosenbad med en lastbilslast. Vad är det för säkerhet? Skandalöst dåligt. Och ännu värre är att stollarna både hann fira sig upp och ned på byggnaden samt barrikadera sig framför ingången utan att någon ingrep. Och det blir stockholmarnas skattepengar som får användas för att transportera bort på stollar och skräp.
Hur som helst tog dock Djurgården ett stort kliv mot kval i allsvenskan idag. På samma sätt som AIK tog ett stort steg mot SM-guld. Men värst av allt är det för Hammarby som tvingas spela i superettan.
Söndagens avgörande matcher både på Stadion, uppe i Gävle och på gamla Ullevi blir riktiga nagelbitare.
…tiga är guld. Så lyder det gamla talesättet. Det är också en passande beskrivning på vad som händer i opinionen när oppositionen tvingas berätta om vad de vill.
I senaste Synovateundersökningen visar det sig att de rödgröna tappar rejält. Jag fastnade för DN:s kommentar:
”Det har inte varit så här jämnt mellan de politiska blocken sedan majmätningen. Därefter har det sett ut som om de rödgröna var på väg att dra ifrån. Under den senaste månaden, då oppositionspartierna fått stort utrymme i medierna i samband med sina budgetförslag och partiledardebatten i riksdagen, verkar det ha vänt igen.”
Så länge oppositionen fokuserar på det man gör mest – skäller och gnäller på regeringen – så lyckas man rätt hyggligt i opinionen. Men när man tvingas berätta om egna förslag, ja då vaknar folk över hur verklighetsfrånvänt de resonerar.
Det som säkerligen oroar de flesta socialister vid sunda vätskor är att valrörelsen handlar just om att presentera vad man själv vill göra.
…är inget min hjärna riktigt anpassat sig efter. Det resulterade i att jag redan strax efter halv sju i morse befann mig utanför kommunhuset. Att ta sig in med kort och kod är jag rätt van vid, eftersom en icke föraktlig del av arbetstiden hamnar på helgen. Men att använda kort och kod för att komma in en tisdagsmorgon, det var en intressant upplevelse.
Fördelen med tidiga morgnar (precis som helger) är att det är lugnt, väldigt lugnt på kontoret. Och dessutom tyst, mycket tyst på telefonen.
Det är rätt skönt när klockan blivit 09 och man redan hunnit igenom lejonparten av förberedda dagsuppgifter. Åtminstone de uppgifter som innefattar skrivande av olika slag.
Det här med att skriva är något jag längtar efter att fortsatt få utveckla. Min inspiration hämtar jag hos en mängd skribenter som lyckas formulera sig på ett sätt man själv bara kan drömma om att göra.
Men förhoppningsvis slipas även min förmåga att uttrycka mig i skrift. Bloggen är ännu ett sätt att utvecklas. Men det är lika bra och inse att det handlar om träning, träning och träning.
Dessutom konstaterar jag att min frekvens i familjens kök ökat rätt dramatiskt senaste åren. Jag är en fullkomligt usel matlagare, men har utvecklats till en hejare med disk och köksstädning, åtminstone om jag får säga det själv. Och jag kommer på mig själv med att känna en stor avkoppling av att arbeta mig igenom diskhögar och att torka brödsmulor.
Kan tyckas vara rätt trivialt eller rent av självklart att göra detta som ett vardagsbestyr. Men för mig ligger det speciella i att faktiskt tycka det är en skön avkoppling. Det är både det ena och andra av tankar som snurrar i huvudet samtidigt som köksbänkarna får en glänsande lyster. Och det är med köksstädning som med en del annat i livet. Man vet att imorgon är en annan dag. Ännu en dag med vardagssysslor som väntar.
Och nu är det snart dags att damma av juldekorationerna. I år tänkte jag utöka belysningsfrossan ytterligare. Förhoppningsvis till glädje för familjen, grannarna, besökarna och de förbipasserande. Och dessutom till glädje för min elleverantör, Sollentuna Energi. Kul att kunna glädja sina medmänniskor…
…känns det som att målsnöret så sakteliga börjar hägra vid horisonten. Med några års erfarenhet i bagaget kan jag konstatera att perioden augusti – december är den, för mitt vidkommande, i särklass mest intensiva på hela året.
Inte så att jag klagar, jag älskar verkligen när det är full gas som gäller, men likväl kan man inte låta bli och konstatera att även den mest laddade kropp kan känna av ett begynnande lätt slitage.
Detta visar sig inte minst genom att de långa kvällarna har en tendens att bli något kortare. Och då menar jag klockslaget när huvudet möter kudden.
Ett av många ljus i mörkret är dock det snart ombyggda Sollentuna centrum. När jag lämnade kommunhuset strax efter 20 idag kunde jag se mängder av människor som fortfarande jobbade därinne. På torsdag är det några tiotal butiker som slår upp portarna och den nya huvudingången kan användas för första gången.
Efter att man under ett par år kryssat genom containergångar och byggdamm börjar sakta men säkert konturerna av ett vackert centrum att visa sig.
Dessutom blir det ljust. Inte minst från utsidan. Något som får mungiporna att, om möjligt, åka upp några centimeter till.
På plan 12 i kommunhuset verkade det råda rätt febril aktivitetet denna kväll. På onsdag ska nämligen oppositionen lägga sina olika budgetar. Vi får se om det blir som det brukar, att man har några försättsblad gemensamt men olika innehåll, eller om de är mer sampratade denna gång.
Sedan blir det särdeles intressant att se hur de tänker om skatten. Med tanke på att både riksdagsvänstern och landstingsvänstern aviserat chockhöjningar om de, Gud förbjude, får makten – så läser jag kommunvänsterns skatteförslag med särskilt intresse.
Socialdemokraterna tycker det är slöseri med skattepengar när du och jag får behålla mer av dessa själva. Istället vill man att politiker ska bestämma över våra tillgångar och sprida dessa efter eget huvud. Det tror jag inte sollentunaborna vill. Nu återstår att se vad sollentunaoppositionen vill.
…säger Mona (S)ahlin att de friskolor som går med vinst, gör det för att dom har sämre kvalitet. Programledaren ”glömde” att följa upp den frågan.
Men det hoppas jag inte att alliansföreträdare runt om i landet – och framförallt statminstern glömmer.
Det var en ohygglig och kränkande bredsida åt hårt arbetande friskolor över hela landet.
Den kommentaren från Sahlin visar på hur kusligt fel det kommer att bli för alla svenskar som vill välja själva, om den rödgröna kartellen vinner valet 2010.
Dessutom var Sahlin övertygad om att, precis som sitt kvinnoförbunds ordförande, socialdemokrater vet minsann bättre hur barn ska vårdas än föräldrarna själva. Sossarna vill, om de vinner valet, att man ska fortsätta tvångsfördelningen av vem av föräldrarna som ska vara hemma.
Se där, två exempel på hur förmyndarsamhället ska växa sig starkare om vänsterkartellen vinner valet. Tack (S)ahlin för ytterligare två argument mot er i valrörelsen. Jag kommer att använda dem flitigt.
…kring hela konceptet med skolfotograferingar. Det är som en kvarleva från ett ideologiskt förvirrat 70-tal.
När terminen börjar är det dags för fotografering i de flesta svenska skolor. Några veckor senare får man hem en tjockt kuvert med bilder av växlande kvalitet. Nu menar jag inte objekten som sådana, utan just bildkvaliteten.
Utöver skolkatalogen är det gruppbilder, personbilder i ett flertal storlekar, magnetbild och ett tomt ”kompisalbum” där man ska kunna klistra in bilder på klasskompisar.
Så har det varit under många år och för varje år som går blir jag bara alltmer irriterad. Om du inte skickar tillbaka allt på rätt sätt, blir det enligt fotografen förseningsavgifter och kravbrev. Och ”trycket” från barnen att behålla så mycket som möjligt för att ”det gör ju alla andra” blir knappast mindre med åren. Hustrun och jag tillbringat en alldeles för lång stund under dagen med att klippa, klistra och skicka tillbaka mängder av överblivet material till skolfotografen. Puh. Jag kan tänka mig cirka 1000 saker jag hellre skulle lagt denna stund på.
Tro mig, jag har inga problem att förklara för barnen att det inte är aktuellt att köpa varje liten beståndsdel och jag har inga problem att betala det vi vill ha. Men jag vänder mig mot hela grejen ändå.
Mer ”fair-play” skulle det vara om man fick hem ett meddelande med att man kunde gå in på en lösenordsskyddad hemsida och själv beställa det man eventuellt vill ha.
Massor av papper och bilder skulle undvika att kastas, vilket skulle vara bra för miljön.
Massor av merarbete för oss föräldrar skulle undvikas, vilket borde vara en självklarhet för varje serviceinriktat företag.
Undrar om man skulle starta ett litet uppror i frågan? Kanske att första steget skulle vara en facebook-grupp i stil med ”Våga vägra hunsas av skolfotografer”? Vem vet, vi kanske skulle kunna bli rätt många – och medverka till att skolfotograferingsindustrin vaknade upp och insåg att vi lever i ett nytt årtusende…
Lördagen den 24 oktober innebar ”Kommunmässan” på Stinsens shoppingcenter. Det är andra året kommunstyrelsen ger denna eminenta service till kommuninvånare och besökare från grannkommuner.
Konceptet är enkelt. Samla alla ”myndighetsnämnder” (socialnämnd, vård- och omsorgsnämnd, miljö- och byggnadsnämnd samt krydda det med integrations- och demokratinämnden) tillsammans med en rad statliga verk, myndigheter och institutioner (kronofogden, skatteverket, luftfartsverket, kriminalvården, arbetsförmedlingen, polisen, brandkåren, vägverket) och toppa det med kommunens två bolag (sollentuna energi och sollentunahem). Samla dessa på en offentlig plats (ett välbesökt köpcentrum) och gör rejäl reklam för det i alla befintliga kanaler.
Summan av detta blir god – och konceptet har mycket svårt att misslyckas. Dagens mässa är inget undantag. Det var enormt mycket folk på mässan – och våra utställare hade fullt upp. Stämningen var, milt sagt, på topp.
Dessutom använde vi scenen som en naturligt samlingspunkt. Samtliga utställare hade ett par olika framträdanden och dessutom vår fantastiska Kulturskola, som underhöll den senare halvtimman av varje timma.
Jag var på plats vid 09 och hemma vid 17.30.
Åt middag med familjen innan jag körde iväg hustrun på tjejmiddag.
Nu har tre av de sju barnen som bor här i natt, fått sina pencillinkurer. Som belöning för deras duktighet blev det glass med grädde.
Huset är fejat. Ljusen tända. De yngsta tre barnen sover inom 10 minuter.
Jag tänker sätta mig och läsa en god bok. Luta mig tillbaka i favoritfåtöljen och känna hur avkopplingen tar över min slitna lekamen.
Det känns härligt att leva. Och dessutom får jag en ”extra” timmas sömn inatt. Och imorgon tänker jag tillbringa lejonparten av dagen utomhus. Kan det bli mycket bättre än såhär just nu? Jag tror inte det.
…och personligen tycker att det märks inte minst på dagens fullmäktige i Sollentuna. Det är bra att debatterna får ännu mer nerv.
Det finns mycket att skriva om som gäller dagens olika frågor och inlägg, men det jag under kvällsfridens ögonblick ändå funderar mest på just nu är en av de, mänskligt sett, lite mindre frågorna. Den om nedskräpningen i kommunen.
Det var mycket viktigt som avhandlades ikväll men denna fråga gav en något besk eftersmak. Det är för bedrövligt att invånare och gäster i vår kommun inte kan hantera sitt dagliga skräpavfall bättre än man gör.
Ytterst sett handlar det naturligtvis om att vi som föräldrar måste få våra barn att se det självklara i att man inte slänger skräp omkring sig.
Men varför inte gå ett steg till. Släng inte bara ditt eget skräp i en papperskorg – plocka upp lite annat skräp också!
Om vi drygt 60 000 sollentunabor tar upp fem skräp om dagen så blir kommunen per automatik renare. Det upprör mig mycket att folk verkar tänka att ”någon annan får göra det”. Gör det själv!
Vi moderater har initierat en städdag varje år i kommunen. Nästa steg måste vara ännu offensivare opinionsbildning för att ännu fler värnar sin kommun. Och den opinionsbildningen börjar vid egna köksbordet.
