…på Turebergs torg idag. Vilket inte är direkt vanligt. Den blåsiga, mörka och tråkiga plats tar nu ytterligare steg mot att bli en vacker mötesplats.
En av de viktigaste anledningarna till detta är naturligtvis att Sollentuna centrum nu blivit en välputsad juvel i Sollentunas krona.
Men även torget som sådant fick idag än mer att glädjas över. Jag talar naturligtvis om julgranen.
Strax efter lunch var jag på plats och mötte då ljud/ljustekniker som kånkade och bar utrustning av alla de slag. Scenen monterades upp och sakta blev det lilla regnskyddade området precis framför ingången till kommunhuset riktigt trevligt.
Laurentii gosskör dök upp strax efter 13 och inspekterade scen och ljudanläggning – sedan bar det upp till plan 12 för kaffe/läsk och nybakade lussebullar. Jag smet in i restaurangen en stund för att njuta av och höra när kören sjöng upp sig.
Det var rätt tomt på torget klockan 14, men ändå stämningsfullt när julmusiken strömmade ut från högtalarna.
Strax efter 15 var alla politiker och ansvariga tjänstemän på plats för att få en genomgång om hur det hela skulle fungera. När jag klev upp på scenen strax efter tre och hälsade välkommen till den första officiella invigningen av julen i Sollentuna, då var torget mycket välfyllt av besökare.
Sången från kören var strålande. Kommunstyrelsens ordförande höll ett riktigt bra och mycket trevligt tal – och när det var dags för nedräkning till grantändning då var det nog fler än jag som höll andan. Skulle granen tändas? Vad skulle folk tycka?
Granen tändes och visade upp sig i sin prakt och applådåskorna var riktigt härliga att höra. Under det att folk trängdes vid glöggstationerna och njöt av varm dryck och peppekarkakor fortsatte kören med vackra sånger.
Sammantaget kan man konstatera att evenemanget var en succé. Och blir nu sannolikt årligt återkommande.
…som med mycket annat. Det finns ingredienser i frågan som behöver några dagar på sig för att komma fram när ”drevet” går.
I gårdagens Aktuellt hamnade den sk. ”Djurrättsalliansen” på defensiven när man mötte sakkunskapen i fråga om djurhållning. Det var ingen vacker syn – för djurrättsaktivisterna.
Naturligtvis är det vedervärdigt att det finns grisbönder som hanterar sina djur på ett så fruktansvärt sett som vi sett belyst i media senaste dagarna. Men utöver detta finns det ytterligare några ingångsvärden som man bör väga in i sin totala bedömning.
Småländska ”Barometern” har ledarstick jag gärna läser. Denna dag är fokus på, just, mediahanteringen av grisskötselskandalen.
Avslutningen i dagens ledarstick är, milt sagt, tänkvärd:
”Men vi ska också vara medvetna om att de grisbilder vi nu har sett är ett professionellt kampanjurval framsållat under två år, utsänt för att undergräva svensk köttdjurhållning i sin helhet.”
…av ordföranden i kultur- och fritidsnämnden på mitt kontor under förmiddagen. Det är ett nöje varje gång moderata förtroendevalda hälsar på. Det sker varje dag, ofta flera gånger om dagen.
Vi ”smidde” en del planer för framtida satsningar och påminde varandra om att den här hösten har varit enormt stimulerande för vår nämnd.
Det har invigts mängder av kultur- och fritidssatsningar och det är inte slut ännu. Nästa helg blir det invigning för ”Arena Satelliten” en multianläggning som har förutsättningar att göra tydliga avstamp i livet för, inte minst, de något äldre ungdomarna.
Kommunen har anställt två personer att sköta innehållet i anläggningen och när vi mötte dem på nämndsammanträdet förra veckan fick jag klart för mig att dessa två kvinnor sannolikt kommer att göra stor nytta. Väldigt stor nytta.
Och den nyanställde vaktmästaren verkar vara en guldrekrytering.
Jag kan knappt bärga mig till invigningen nästa helg. Men innan dess ska vi lysa upp Turebergs torg med gran och vepa. Lördag 15.00 bör alla som kan – mötas upp på torget för en stämningsfull (och förhoppningsvis årligt återkommande) stund på ett torg som under kommande året genomgår en fullständig och, milt sagt, nödvändig upprustning.
…på hur oppositionen i riksdagen skulle agera i relation till de senaste dagarnas turer kring SAAB. En av de bloggar jag följer med extra stort intresse har idag ett inlägg som jag i princip skulle kunna hänvisa till i sin helhet. Jag väljer att rekommendera den och klippa ur ett par passager.
För ganska precis ett år sedan yttrade sig (S)ahlin på det här sättet:
”Tror vi då att Saab och Volvo är såpass moderna, och kan överleva, och tillverka bra, miljömässigt schyssta bilar, då handlar det om att se om staten bör vara med och gå in som ägare tillfälligt, i väntan på att den här krisen vänder. Till och med det tycker jag att politiken måste våga fråga sig.”
Det är väl inte direkt avancerat att alla mer eller mindre normalt funtade läsare kan se att denna person tyckte att vi skulle pumpa in miljarders miljarder i ett företag som (enligt nämnda bloggare) gått med förlust 21 av de senaste 22 åren.
Hur uttrycker sig då (S)ahlin idag på en direkt fråga om hon tycker att staten ska gå in och ta över SAAB?
”Det har jag aldrig förespråkat och tänker inte göra nu heller.”
Den som sagt ovanstående är alltså den person som på fullt allvar förväntar sig att en majoritet av svenska folket stöder henne och hennes socialistvänner i nästa val?
Och som om det inte vore nog innebär en socialistisk regering att Lars Ohly med stor risk kan finnas som finansminister. Se där, ytterligare några exempel på varför svenska folket ska se till att alliansregeringen fortsätter i många år till.
Låt mig ännu en gång hänvisa till nämnda blogg. Utöver att ge ytterligare exempel på socialistiska kullerbyttor, tar bloggen även med läsaren på en odyssé på hur det låter i den socialdemokratiska bloggosfären. Det är rätt komiskt läsning. Eller, förresten, det är mycket skrämmande läsning.
…än vad jag var med om idag. Kommunstyrelsens ordförande fick besök av en skolklass från en av Sollentunas skolor och jag fick möjligheten att vara med.
Klassen hade skrivit ett mycket intressant brev som ledde till att kommunstyrelseordförande Rosdahl direkt skickade en inbjudan till dem att besöka honom i kommunhuset.
Nästan 20 elever kom tågande tillsammans med sin lärare. Besöket inleddes med fika och sedan blev det en stunds betraktande av den härliga utsikten från plan 13.
Rosdahl svarade på brevfrågorna och sedan blev det ”fria frågor” – och det är nog den stunden jag bär med mig lite extra i minnesbanken från idag. Eleverna (från årskurs fem) hade ett batteri av frågor som verkligen var intressanta. Och förhoppningsvis tycker dom att de svar som levererades blev bra. För det tycker iallafall jag.
En annan trevlig ”tradition” är det ”obligatoriska” gruppfotot som brukar avsluta studiebesöken. Det blir ett av många trevliga minnen för eleverna från besöket i fullmäktigesalen.
Förhoppningsvis är det ännu fler skolor som tar chansen framöver att komma och hälsa på. Det är ett bra sätt att hitta fler infallsvinklar på samhällskunskapen.
Och idag har granen rests på Turebergs torg. Till skillnad från tidigare år står det nu en vacker gran på torget. På lördag klockan 15 tänds den – men innan dess blir det skönsång av Laurentii gosskör – och sedan bjuds alla närvarande på alkoholfri glögg och pepparkakor.
Det kan nog bli starten för en riktigt trevlig tradition.
…tills första advent? En lätt panik spred sig i kroppen när detta faktum gick upp för mig för en liten stund sedan. Jodå, jag har koll på almanackan – men på något sätt har jag förträngt att jag står inför en av de mest utmanande helger på året. Rent logistiskt.
Nu talar jag inte om att vi ska inviga en fantastisk julgran och enorm vepa på Turebergs torg på lördag. Eller att vi ska bjuda hundratals människor på glögg och pepparkakor när granen är tänd och dessutom få njuta av Laurentii gosskör som sjunger julsånger.
Nej nu talar jag om att jag är en Clark Griswold när det gäller jul. Mitt eget hus måste därför förses med en icke oansenlig mängd av ljusslingor – samtidigt som mängder av julattribut ska smycka bord, fönster och andra utrymmen i huset.
Sammantaget inser jag nu att jag står inför en extremt intensiv vecka. Både på jobbet och privat. Men vi ska nog ro denna vecka i land också…
Och jag vägrar att dricka en droppe glögg, äta saffransbröd eller njuta av julsånger förrän på lördag. Att göra det tidigare än så är fusk. Enligt mitt förmenande.
… – det är en passande sammanfattning av sollentunamoderaternas andra hembesökskampanj på ett par månader.
Det är naturligtvis jättekul att få så mycket bra feedback från invånarna, men ännu roligare att det finns så mycket konstruktiva förslag till förbättringar. Detta tar vi nu med oss i det fortsatta arbetet med ett kommunpolitiskt program för valrörelsen inför valet 2010.
Att metodiskt besöka flera hundra bostäder, har visat sig fungera alldeles utmärkt. Och det är en temperaturhöjare för våra många förtroendevalda.
Och som bonus träffar man många av dem som tittar på Studio Sollentuna. Deras respons gör ju inte att det är direkt svårt att samla kraft inför kommande program. Kul.
För oss som växte upp under 70-talet är det många minnen som kommer i svang när man botaniserar på nätet. Inte minst gäller detta två saker.
1. Vilken sorts tv-program som sändes.
2. Hur politiker inom vänsterrörelsen agerade.
SvD:s ledarblogg uppmärksammar idag en sajt som grävt i arkivet. Denna sajt har jag tillbringat en del tid hos under dagen.
Det klipp jag ber att få förmedla är en ögonblicksbild av hur vi som var unga på den tiden hade det. Vår längtan efter att få bestämma själva möttes av ett kompakt, hånfullt och aggressivt agerande från det då (s)tatsbärande partiet.
Detta är (s)amma parti som än i dag gör anspråk på att det är staten som ska bestämma mer över våra liv. Detta är ytterligare en anledning till att vi behöver en alliansregering i Rosenbad också efter 2010 års val.
Den frihet att själva få bestämma som vi får mer av för varje vecka som går, den friheten är hotad av den socialistiska oppositionen. Deras syn på frihet är att vi inte ska behöva tänka själva. Det är inte den definition av frihet som är sann. Frihet är att få välja själv. Det är den friheten som alltfler svenskar inser att vi har rätt att äga.
…är tydligen så självklart att det numera bara nämns i notisform. Det blir intressant att följa upp detta i nästa mätning för att se om siffrorna blivit ännu högre efter det att Reinfeldt även lyckats med att få de 26 andra regeringscheferna att bli överens om de två nya topp-posterna inom EU.
(S)ahlins siffror är fortsatt extremt låga. Och jag har svårt och tro att sådär värst många på fullt allvar tror att hon kunnat baxa ett svenskt ordförandeskap på samma galanta sätt som Reinfeldt.
För övrigt ramlade jag över en spännande marknadsföringskampanj igår. Det är Radiotjänst som ännu en gång lyckas använda våra gemensamma skattepengar till en bra kampanj. Och nu sprids detta som en löpeld på nätet.
Gör en copy/paste på dig själv – eller någon du känner. Skicka den vidare och det blir sannolikt ett och annat skratt i vänkretsen. Undertecknad kan bekräfta detta. Alltid retar det någon… 
Hörde förresten från en bekant att jag tydligen retat upp en liten grupp kverulanter med ett blogginlägg för någon vecka sedan. Vad kul att dom läser den här bloggen.
…hur fördelningen av föräldraförsäkringen ska göras. Enligt undersökningen (som presenterades i DN men som av någon konstig anledning inte finns på deras webb) är inställning likadan hos båda könen. Det är en rätt saftig bredsida till dem som desperat vill lägga beslag på människors valmöjligheter.
Det är bara 11 % som vill att staten lägger sig i och fördelar månaderna mellan mamman och pappan.
Min enkla åsikt är att staten ska hålla sina fingrar borta. Det är mamman och pappan som bäst vet hur man vill göra.
Se där – ännu en anledning att rösta på Alliansen i nästa val.
