…och koncentrationen svajar en aning. I skrivande stund ligger vi drygt två timmar efter tidsschemat. Det verkar bli en lång kväll.
Som jag skrev häromdagen saknar jag en offensiv opposition. Detta visar sig ännu tydligare under dagens möte.
Jag vet inte vad det beror på, men känslan man får när man blickar ut över de oppositionspolitiker som sitter samlade i salen, är att de innerst inne verkar vara överens med sig själva om att det även efter nästa val blir oppositionspolitik som gäller för dem.
Ikväll invigs ytterligare delar av Sollentuna centrum. Något jag missar. Det känns tråkigt.
Desto trevligare har varit de moderata ledamöternas framträdanden i talarstolen idag. Mycket bra har sagts. Och ofta på ett riktigt bra sätt.
…när det gäller försöken att pumpa upp en mediastorm mot näringsminister Maud Olofsson. Frågan om Vattenfall borde väl ända vara något för Östro(s) att kasta sig över med hull och hår?
Det måste ligga en hund begraven. Och så är också fallet. Via SvD:s ledarblogg får jag förklaringen:
”Björn Rosengren (S), näringsminister 1998 – 2002, prickades av riksdagens konstitutionsutskott för sin bristande styrning av Vattenfall AB.
Leif Pagrotsky (S), var bara näringsminister i två år (2002 – 2004), men hann ändå med att bli prickad för samma bristfällighet som sin företrädare.
Thomas Östros (S), är påfallande tyst i hela denna debatt. Möjligen beror den sparsamma stenkastningen på det glashus som denne vanligtvis så hätske debattör befinner sig i. Östros blev under sin tid som näringsminister prickad på samma sätt som sina företrädare på posten.
Man får inte glömma att hela kolkraftsäventyret initierades under Socialdemokratisk regering med benäget stöd från Miljöpartiet.”
Ok, då förstår jag hans tystnad. Någon kanske skulle upplysa journalisterna om detta också. Det vore väl en intressant ”spinn-off” på hela denna historia?
…för en av årets maratonföreställningar. Budgetfullmäktige i Sollentuna kommun. Jag har, tillsammans med bland annat kollegorna i alliansen, lusläst oppositionens fyra olika budgetförslag och är något förundrad.
Dels över att den opposition som kallar sig ”den samlade oppositionen” kommer med fyra olika förslag, dels över att man i veckobrev och på hemsidor talar om offensiva satsningar. Jag kan inte direkt hitta så mycket nytänkande i deras olika förslag.
Hur som haver så blir det många timmars lyssnande på onsdag. Förhoppningsvis bra debatter. Förhoppningsvis ett intressant meningsutbyte. Om det verkligen blir så? Ja, det vet jag lite mer om på onsdagskväll.
Hade ett intressant besök av en företagare under dagen. Han hade många idéer om framtida utvecklingar och var särskilt glad för att alliansregeringen uppvärderat synen på praktiskt arbete. Han tyckte att den förra regeringen snöat in på det teoretiska. Vi kom överens om att detta inte var den enda fråga där den förra regeringen snöade in.
En lördag i mitten av november varje år fylls huset av släktingar för att fira av de sex personer som fyllt år inom loppet av en månad. Alltid lätt hysteriskt, alltid väldigt trevligt. Men nog måste jag tillstå att det är rätt skönt när lugnet lägger sig i huset framåt kvällningen…
Under dagen har vi sollentunamoderater fortsatt att kampanja i kommunen – detta fortsätter även nästa helg. Trots novemberrusk och tidigt mörker, blir mötena med kommuninvånarna ofta väldigt konstruktiva och intressanta. Vi hämtar in enormt mycket och värdefull information. Den sortens information om definitivt har sin påverkan på processen att ta fram ett kommunpolitiskt program inför valrörelsen nästa år.
Förhoppningsvis leder det också till att ännu fler invånare väljer att engagera sig i den viktiga lokalpolitiken. Jag hoppas att vi också under 2010 ser en fin tillströmning av nya människor. Det vore trevlig om det var ”huset fullt” när vi har föreningsmöten.
…som fyller år. Det är, med andra ord, en rätt intensiv period. Inte minst vad gäller firande av olika slag. Imorgon fyller mitt äldsta barn 15 år. Det är helt omtumlande. Min lille grabb växer nu snart förbi hustrun i längd och är inte en liten grabb längre.
Vart tar tiden vägen? Någon har sagt att ”det är på sina barn man ser att man blir äldre”… Och så är det nog.
Morgondagen ägnas mestadels åt en årligt återkommande och lätt hysterisk släktfest. Det är då sex personer ska firas under några timmar. Mycket sång, mer mat och ännu mer tårta.
Imorgon kväll är det bara ut och käka asfalt. Det lär vara en och annan kalori att förbränna.
…sammanträde samt en ”VIP-kväll” på en nystartad butik, ansåg jag mig själv värd att ta någon timmas avkoppling under senare delen av eftermiddagen.
Avkoppling för mig är att bege mig ut i kommunen och njuta av frisk luft och en hyfsat lång promenad.
Jag hann ungefär fem meter innan en äldre invånare stannade mig och ville kommentera Studio Sollentuna. Det var den typen av samtal som jag säkert kommer att bära med mig under rätt lång tid framöver. Hans sätt att kommentera upplägg och innehåll var imponerande och han berättade att han försöker titta några gånger i veckan när programmen sänds.
Samtidigt som han, mycket försiktigt, tog sig vidare med sin rullator styrde jag kosan i västlig riktning för att ta en extra titt på Malmparken. En kollega i riksdagshuset (som bor i en annan kommun) berättade häromdagen att han gärna åker dit med sina barn.
Det är en vacker lekpark – och hela Malmvägenområdet genomgår nu en förändring som verkligen blir till det bättre. Trots att jag passerat lekparken oräkneliga gånger var jag nu tvungen att stanna till en stund och verkligen titta på hur välgjord den är.
Är det inte lite märkligt vad snabbt man kan bli hemmablind?
Tänkte på det ännu en gång när jag tittade på en film som precis producerats och som beskriver hur Tureberg har förändrats genom åren. Filmen får premiär på lördagens ”Arkivens dag”, som går av stapeln i kommunhuset. Mitt förslag är att du går dit. Alltid genomtänkt upplägg. Alltid mycket att ta del av. Och framförallt ännu en möjlighet att än mer uppskatta det fina vi har runt omkring oss.
Tänk att det gått 20 år sedan man satt i sin lilla lägenhet och på tv:n följde det dramatiska som skedde nere Berlin. Frihetstörstande östtyskar fick, den i mina ögon självklara, möjligheten att gå över en av världens mest välbevakade gränser.
Den 9 november 1989 blev dagen när muren och kommunismen föll. Det skull ta ytterligare några år innan sammanbrotten fått konsekvenser för, i stort sett, hela världen.
Nu är primärt Kuba och Nordkorea de enda platser där kommunismen fortsatt har ett järngrepp om folket. Två länder vi fram tills idag hade en sak gemensam med – monopol på apoteksvaror.
Därför är det symboliskt att detta också blev dagen när ännu ett socialistiskt monopol – en mur – föll samman också i Sverige. Det som varit en självklarhet i stort sett hela världen, var framtills idag en omöjlighet i vårt land. Att få köpa grundläggande icke receptbelagda mediciner, typ alvedon, i vanliga affärer.
Dessutom presenterades i dag de företag som köpt upp i stort sett hälften av landets apotek. Konsekvensen blir längre öppettider, större sortimentet och – sannolikt – en mer varierad (och sammantaget bättre) prisbild.
Socialdemokratiska partiledare som Olof Palme och Ingvar Carlsson var ivriga DDR-kramare. Socialdemokratiska höga politiker som Sten Andersson och Pierre Schori tyckte inte att de av Sovjet ockuperade baltiska staterna var ockuperade.
Nutida socialdemokratiska ledare spyr galla över att apotekets monopol idag fallit. Visst är det kusligt och se att ränderna inte gått ur detta trötta gamla parti…?
Tänk för ett ögonblick det otänkbara – att Mona (S)ahlin varit statsminister och representerat Sverige och EU nere i Berlin ikväll. Vilket hån det hade varit mot ett firande av frihet. Då hade jag behövt ett par alvedon för att klara kvällen. Alvedon som jag då hade tvingats köpa i statskontrollerade butiker.
Tack och lov att vi har en alliansregering – och att statsminister Fredrik Reinfeldt är vår representant i Berlin denna kväll. Det är bra för den svenska friheten. Och för framtiden.
I går hade jag förmånen att vara på Riddarhuset och fira en god vän som fyllt 60 år. En fantastisk fest som jag tänker tillbaka på med ett leende på läpparna. Väl hemma, strax före midnatt, var det bara att plocka ihop papper för lördagen. Redan 08.45 var jag på plats på moderaternas kansli i Gamla stan, ett hundratal meter från Riddarhuset.
Det kändes som att det nästan vore lika bra att jag stannat kvar i stan.
Dagen ägnades åt ”Valledarutbildning” och tillsammans med en kollega från sollentunamoderaternas valledning, blev jag jag rejält påfylld med fakta och tips inför det, milt sagt, hektiska år som ligger framför.
Timman blev rätt sen innan jag åter var hemma, för att packa nya papper. Imorgon förmiddag går tåget till Göteborg och en heldag på västkusten. Ett annat tåg tar mig hemåt framåt förkvällen – och lagom till midnatt är jag hemma igen.
En hyfsat intensiv helg. Men vem kan klaga när man är glad för de uppdrag man har?
Och inte blev det sämre av att statsministern får rekordsiffror när det gäller förtroende. DN presenterar siffror som borde få de flesta anställda bakom pansarglasen på sossarnas högkvarter att sätta ostbågarna i vrångstrupen.
Hon är känd för att röra ihop begreppen. Hon är känd för att ha haft en mycket tydlig åsikt som minister och en helt annan åsikt (i samma fråga) som oppositionsledare. Utmärkta bloggen ”Departementet” avslöjar ytterligare en magplask av den kvinna som på fullt allvar vill bli statsminister efter nästa val. Här kommer en direktcitat från bloggen:
”Det är en oppositionspolitikers rätt att opponera. Men ibland blir det lite väl tvära kast för att vara trovärdigt. Som idag, med anledning av beslutet om gasledningen.
Som chef för miljödepartementet uppträdde Mona Sahlin i EU-nämnden i juni 2005 och menade om det transeuropeiska energinätet, där bland annat gasledningen i Östersjön ingår, att:
vi är förstås mycket positiva; det är mycket viktigt att de nya medlemsländerna integreras. Vi tycker därför att vi kan stödja förslaget fullt ut
Så positivt har mig veterligen ingen minister i alliansregeringen varit i närheten att uttrycka sig om gasledningen i Östersjön.
Så här säger oppositionsledaren Mona Sahlin om dagens beslut om gasledningen:
Jag beklagar djupt det beslutet.
Vem ska man tro på?
Det här är ännu ett argument för att vi också fortsättningsvis behöver en regering och en statsminister som är annat än en vindflöjel.
…spelades in idag. Programmet har verkligen hittat sin form i den ombyggda studion och idag slog vi rekord i antal gäster. Någon gång nästa vecka ligger avsnittet på webben och ytterligare några dagar senare rullar det i lokal-tv nätet.
Men det som särskilt fick min uppmärksamhet denna dag, var ett långt möte på Star Hotell. Tillsammans med en av kollegorna i vår lokala valledning kunde vi se ett koncept växa fram på våra papper. Om detta går i lås, så tror jag att sollentunamoderaterna har hittat ett enastående koncept för att nå väldigt många (och nya) människor i valrörelsen.
Dessutom måste jag slå ett slag för Star Hotell i sig. Maten är riktigt bra och personalen något av det trevligare jag mött. Under hösten har jag förlagt ett antal arbetsmöten till hotellet av den enkla anledningen att det visat sig vara en snudd på oslagbar miljö för kreativa samtal.
Se där, ännu en anledning för dig att besöka Sollentuna. Och till bloggläsande kommuninvånare vill jag stryka under att du gör dig själv en tjänst att regelbundet besöka hotellet.
Imorgon kväll är det 60-årsfest. Hela lördagen går åt till valledarutbildning. Och på söndag morgon sätter jag mig på tåget till Göteborg för en heldags jobb, sent på kvällen är jag tillbaka i huvudstaden igen. Vila får jag göra någon annan helg.
