…förverkad. Och en liten del av all julutsmyckning har nu fått maka på sig för att ge plats för nyårsdekorationer. Något gammalt ger utrymme för något nytt, precis som det ska vara, åtminstone när det gäller säsongsdekorationer.
Vad som däremot vägrar släppa greppet är vårt rättssystems slapphänta sätt att hantera bus av olika slag. Jag tycker det är fel att den rådige pensionär som tog itu med saboterande ungdomar i Värnamo, nu tvingas betala böter. Det behövs fler vuxna som sätter gränser i det offentliga rummet för ungdomar som lever gränslöst.
Och framförallt behövs det krafttag mot gränslösa ungdomars föräldrar. Vårt samhälle är ingen lekstuga.
När jag tittar ut över Sollentunas nejder konstateras att det blir en vacker nyårsafton. För egen del ser jag särskilt framemot kvällens festligheter. Förutsättningarna är maximala för en väldigt trevlig kväll. Precis som det ska vara.
Ett stort tack till dig som läser den här bloggen. Och inte minst till alla er som hör av er med kommentarer av de mest skiftande slag. Dom har lärt mig mycket.
Nu ser jag framemot 2010. Utan att överdriva kan jag redan nu konstatera att det året har förutsättningar att bli mitt, hitintills, mest spännande år någonsin. Det känns kul att man, 42 år gammal, kan vara så taggad inför ett nytt år.
…från en av mina facebook-vänner, som jobbar politiskt i norra Sverige. Hon skriver väldigt intressant om det här med anonyma kommentarer på bloggar.
Jag får en omfattande mängd kommentarer på den här bloggen och de som är anonyma är ett extremt litet fåtal. Det dom har gemensamt är att det dom försöker skriva är alltid elakt och arrogant. Det här är baksidan med offentligheten. Och jag delar avskyn för dessa små människor med min kollega från Norrland.
Dock är jag så konstituerad att jag inte bryr mig det minsta om vad dessa människor skriver. Istället sätter jag ett nöje i att försöka komma i kontakt med dem. Det finns många sätt att göra det på. Vissa är lätta att söka, andra tar det lite längre tid att demaskera. Men nästan alltid lyckas man få tag i dom. Då blir det särdeles intressant.
Inte sällan rör det sig om ”fylle-mail” där skrivaren ångrar det han/hon gjort. Men alldeles för ofta rör det sig om människor som upplever sig veta precis allting. Det är inte människor som lever ett speciellt kul liv. På ett sätt är det synd om dom. Ofta är det människor som är bittra på att samhället inte förstått hur upplysta dom är. Och en inte sällan återkommande gemensam verklighet för dessa människor är, ensamhet.
Jag missade de första minuterna av Året med kungafamiljen. Orsaken var nedsläppet på Nya Ullevi. Men fem över åtta blev det SvT för hela slanten.
Programmet var välgjort även om det blev en aningens förvillande med allt hoppande mellan olika händelser under året. Bättre hade varit om producenten följt en tidsaxel och metodiskt betat av allt som hänt.
Det är intressant och se vilket intresse vårt kungahus väcker vart de än vänder sig i världen eller, för den skull, i landet.
Vi har all anledning att vara stolta över kungafamiljen – och glada över att det är en institution som står stark.
…inte minst när det är mellandagsrea. Två megaköpcentrum och dessutom allt av butiker du behöver däremellan.
Nu var jag själv inte på jakt efter något särskilt utan kunde se hur hustru och döttrar försvann in i butiksdjungeln. En god latte och en soffa var allt jag behövde för att sysselsätta mig en låååång stund med att betrakta människor som kom och gick.
Och idag fick jag äntligen möjlighet att se Sollentuna centrums julspel. Turebergs torg, detta blåshål från bakom järnridån, har nu blivit en plats för stämning och trevligheter. Mer av den varan, tack.
Och dessutom njöt jag av att titta in på O’Learys. Det blir nog ett och annat besök dit, med början under OS. Sport ska njutas i rätt miljö med nördiga sportvänner. Och sådana har jag flera stycken.
Dagen kunde även användas till mental planering av nyårsafton. Det blir en kväll med mycket leende på läpparna.
Och jag är särskilt glad för att Benkt-Åke inte fegade ur, utan plockade med Murray i hockeylaget som ska försvara OS-guldet. Vi behöver någon som kan gå ut och trycka till adrenalinstinna motståndare. Murray har den förmågan. Inte minst om någon motståndare skulle få för sig att markera mot Forsberg eller någon av våra andra nyckelspelare. Då vill jag se fradga på Murrays läppar.
…kontrollerad hysteri (av positivt slag) har man då äntligen landat på juldagen, denna underbart avkopplande dag.
Julafton i min familj består av en serie moment som tillsammans bildar en fantastisk, om än något tidspressad, upplevelse.
Mest spännande (och annorlunda) upplevelse var när en av mina bröder anlände till vår julfest med husvagnen på släptåg. Läsare av denna blogg vet att husvagn tillhör en av de upplevelser i livet jag helt kan vara utan, men både svärfar och svåger är hängivna husvagnsfrälsta.
Tillsammans med min bror kunde dom styra upp husvagen på vår uppfart och det kompletterade ytterligare stämningsbilderna som hämtade från en av julens självklara filmer – ”Ett päron till farsa firar jul…”.
Hur som haver, efter en underbar julafton kommer så den lugna och tillbakalutade juldagen. Denna pärla bland årets dagar.
För egen del ska jag alldeles strax njuta av HM Konungens jultal till nationen. Det sänds ännu ett år i SvT, men naturligtvis har jag redan tagit del av det.
Bäst av allt var den passage där kungen presenterade en vision som innebär ett toppmöte om barn- och ungdomars situation. Mötet hålls i Stockholm under nästa år och jag tror att det kan bli en enormt viktig plattform för viktiga frågor.
Det vore naturligtvis katastrof om vi då hade en kommunistinfluerad regering, vilket ger mig ytterligare ett skäl att skyffla in kol i maskineriet och göra min beskärda del av valrörelsen nästa år. När världens blickar vänds mot Sverige och kungaparet är värdar för en global konferens och barn- och ungdomars villkor, då vore det snudd på patetiskt att ha socialister att representera Sverige. Detta av flera skäl, något jag lär få återkomma till.
Nåja, juldagen innebär – för min del – eftertanke kring vad som är det mest centrala i julfirandet. Och det är varken maten eller klapparna. Vi har anledning att fira Jesu födelse – och vi har anledning att fira den på flera plan.
Julens budskap handlar om att dela med sig och att se till behoven hos ”dem som få andra står i kö för att hjälpa”. Om vi inte har tid med detta ens under jul, då anser jag att man bör se över sina prioriteringar.
Samtidigt som väldigt många av oss har så oerhört mycket av trevligheter runt omkring oss, finns det enorma mängder människor som lever ett liv i misär.
Därför blickar jag fram mot 2010 och bär på en dröm om att göra livet lite bättre för många fler. Hur det ska gå tillväga, ber jag att regelbundet få återkomma till. Men inriktningen är fastslagen och inspirationen är maxad.
På samma sätt som både herdar och kungligheter begav sig till ett enkelt stall, behöver nog både du och jag sätta prioriteringarna för 2010 på ett sätt där vi ser bortom det mänskligt synliga och istället ser den potential som finns också i det, mänskligt sett, lilla och obetyliga.
När fler gör detta i Sverige under nästa år, ja då kan livet bli betydligt bättre för några fler. Faktum är att både du och jag kan göra skillnad.
…kvällen med stort K här. Jag är verkligen ett stort fan av julafton, men kvällen före är en särskild favorit.
Huset är fyllt av levande ljus, dofterna från mat och godis och hyacinter är svår att överträffa och äntligen är alla julklappar inslagna.
Det blir inte svårt att somna idag heller.
Upp tidigt i morgon bitti för en dag fylld av trevligheter.
…publicerar i sina veckonummer några mer eller mindre aktuella artiklar om vad som händer i kommunen. Den här veckan har man lyckats hitta en ung man som inte är nöjd med Arena Satelliten.
Det märkliga i sammanhanget är att annonstidningen inte hade ork att skriva om invigningen (något av det största vi gjort i kommunen på senare år) men istället hittar man en negativ vinkling.
Och detta på ett jätteaktivitetshus som bara precis hunnit öppna.
Det är inte utan att man undrar hur skribenterna resonerar. Det är tur att Sollentuna är väl utrustad med nya medier som ser till att hålla ångan uppe när trötta gammelmedier verkar ha somnat in för länge sedan.
Jag kunde ta med mig hela familjen samt min gamle (?) far till Stinsen idag för en god middag och lite shopping. En ren njutning att gå omkring på ett välfyllt köpcentrum utan att känna den minsta stress.
Ett besök på köpcentrum i Sollentuna innebär att man alltid tidsmässigt måste ”budgetera” för att det blir många handskakningar och samtal. Så också idag. Enbart trevligt och ofta lärorikt. Bäst av allt var julkramen från min favoritriksdagsledamot.
För egen del tillbringas nu kvällen åt paketinslagning och hemsnickrade försök till rim. Jag vill inte belasta dig som läsare med några exempel, men det är kul att åtminstone försöka vara lite huspoet, så här några dagar innan dopparedagen.
Kan också konstatera att regeringen haft svårt att sätta bilden av den nödvändiga renoveringen av sjukförsäkringssystemet. Den populistiska vänsteroppositionen försöker samla poäng, något man lyckas med så länge dom inte behöver berätta om sina egna idéer.
De flesta människor vid sunda vätskor förstår nog att vänstermänniskorna misslyckades kapitalt med att få människor att gå från sjukskrivning tillbaka till arbetslivet. Närmare 150 människor om dagen gömdes i förtidspension under den socialistregering som grälade med samarbetspartierna bakom stängda dörrar. Idag är siffrorna annorlunda. Idag är regeringsmakten även mer öppen och tillgänglig.
De som är genuint sjuka ska ha, och får också, rätt till samhällets stöd. Men de som har arbetsförmåga ska få hjälp att komma tillbaka. Det är inte bara bra för samhället som helhet utan primärkt för den enskilde invånaren.
Vägen tillbaka måste vara, just, en väg tillbaka. Och alliansregeringen ger nu människor den möjligheten fullt ut. Samtidigt som man värnar den som är så sjuka att dom inte kan jobba överhuvudtaget.
Det är sammanfattningen. Kvällspress och gapiga vänsterpopulister försöker sätta en annan bild. En bild som de flesta vid sunda vätskor innerst inne vet är galen. Därför behöver vi nu primärt en statsminister som tar debatten och sekundärt tre ytterligare allianspartiledare som samverkar med densamme.
Då vänder opinionen. Och alliansregeringen får minst fyra år till i Rosenbad. Det är bra för landet, inte minst för de många som behöver lämna ett socialistiskt designat konstant utanförskap – och ta de första stegen tillbaka till arbetslivet.
…också i Sollentuna. Julmusiken strömmar från mina högtalare. Huset är städat, majoriteten av julklapparna inköpta. Julefriden sänker sig över både mig och familjen.
Och när man tar del av nyhetsflödet är det två saker som sticker ut lite extra. Galningen Chavez fick stående ovationer under klimatmötet i Köpenhamn och bilhataren Peter Eriksson (MP) skäller på regeringen för att man inte pumpat in skattebetalarmiljarder i förlustboet SAAB.
Ibland visar sig verkligen politiken från sina sämsta sidor. Men snart är det ett nytt år. Och då ska jag göra min del av jobbet för att nämda sortens politiker inte ska få något inflytande överhuvudtaget.
Fick ett mail idag från några upprörda småbarnsföräldrar. Dom tyckte det var hutlöst att inte skattebetalarna tog hand om deras något äldre barn på heltid, när familjen fick tillökning. Enligt brevet orkar man inte med att både ta hand om ett barn på 2-3 år och dessutom en bebis.
Och dessutom hävdar man att 2-3:åringen missar en massa pedagogik eftersom det kommit ett förslag från kommunen att 15 timmar i veckan kan nog räcka på dagis för det äldre barnet när en av föräldrarna är hemma med småsyskon.
Man dånar över en sådan inställning från föräldrar. Sedan när blev det ett straff att vara hemma med mer än ett barn?
Under åren i kommunpolitiken har jag dessutom alltför många gånger hört om föräldrar som låter barnet vara kvar på dagis i mellandagar, under lov och sommarsemestrar trots att man själv är ledig. Vad är det för inställning till familjeliv? Det, om något, är hutlöst enligt min mening.
Nåja, den vita snön lyser hursomhelst upp min tillvaro – och tillför precis den dos av julstämning som behövs.
Och nu har dessutom provvalsresultatet till kommunfullmäktige för sollentunamoderaterna presenterats. Jag känner mig mycket hedrad över min placering. Och blir, om möjligt, än mer taggad för valåret 2010. Men nu blir det rast och vila en följd av dagar.
