Jag följde VM-finalen i bandy med stort intresse. Tack vare att den spelades inomhus så hade man en chans att, någotsånär, kunna följa bollen. Det är inte alltid så enkelt när man ser bandy på tv.
Matchen innehöll det mesta av dramatik och spänning. Och upplösningen blev, snudd på, episk. Mossbergs intrampande framför ryssarnas mål fick mig att resa mig rakt upp i soffan och vråla rakt ut.
Hustru och barn är vana vid detta. Jag kan inte hålla tyglarna tillbaka när det är skarpt läge och Sverige kan vinna guld.
Svt text brukar vara snabba med att rapportera bragdmässiga framgångar. Man gör det längst upp på sidan 100. Det har nu gått någon timma sedan Sverige vann VM-guld och text-tv-redaktionen gör fortfarande bedömningen att det är viktigare och berätta att Margot Wallström (S) har fått nytt jobb. Förvånad, någon?
Något av det mest intressanta med valrörelser är att partiledare (och andra ledande politiska företrädare) tar tillfället i akt och använder möjligheten att ”elda massorna”. Ofta sker detta i talarstolar av olika slag.
Det är dessvärre väldigt få svenska politiker som kan hantera sin tid i en talarstol på ett riktigt bra sätt. Alltsomoftast är det tråkigt, amatörmässigt och pratigt.
Ett undantag är kristdemokraternas Göran Hägglund. När han är på rätt humör.
Enligt ett citat i ”Politikerbloggen.se” är han på riktigt bra humör under kd:s kommundagar nere i Jönköping.
Hans tal där han beskriver den rödgröna kartellen utifrån ”om dom vore ett matprogram i tv”, har alla förutsättningar att bli en klassiker under valåret. Innehåller flera liknelser väl värda att använda om och om igen.
Jag avslutar inlägget med ett direktcitat:
”Vad programmet skulle heta? Tja, tänkte först på att de kunde recycla TV4plus-titeln Vad blir det för mat, för det är ju fortsatt höljt i dunkel… Nä, det finns kanske ett namn som ligger ännu närmare tillhands. Så, låt oss tillsammans göra vad vi kan för att förhindra att Hells Kitchen blir en svensk verklighet!”
…en dag som denna. Även om det är bitande kallt så ”kräver” den vackra naturen en besiktning. Det blir kallt, mycket kallt.
För egen del innebär vandrandet en rejäl tur på Järvafältet men också via Norrvikens plogade is. Det är alltid folkfest vid Norrviken under kalla vinterdagar när isen skapat förutsättningar för utflykter både med och utan skridskor.
Väl hemma kommer belöningen. Aldrig smakar väl varm choklad så gott som efter några timmars vandring i ett fantastiskt och kallt vinterlandskap.
En dag som denna finns det mycket att kommentera. Det kan gälla Synovates senaste opinionssiffror som bekräftar tesen: ”att-varje-gång-oppositionen-med-Sahlin-i-spetsen-berättar-vad-dom-vill-göra-så-dyker-siffrorna-rakt-ned”. Men det vet ju redan den del av svenska folket som har skedarna ordnade i lådan.
Desto värre är det det bakom pansarglasen på (S)veavägen. Där tror jag det darrar rejält av ångest. Det är ju, liksom, valår. Och då måste man berätta vad man vill göra – och man kommer inte undan med att bara kommentera regeringens politik… Suck – det kan inte vara lätt att vara socialdemokratisk partistrateg i dessa dagar…
Men när det gäller kommentarer så kan det också gälla höga fd. polischefer som misstänks för diverse tvivelaktigheter. Jag undanber mig att kommentera sakfrågan, men om det som media trummar ut skulle vara sant så stärker det en tes jag haft under många, många år.
Tesen är lika enkel som den är djup: Om en person överbetonar vissa saker på ett överdramatiskt sätt så finns det en viss risk att det kan röra sig om en person som har en del att kämpa med i just den sakfråga personen ifråga är övertydlig i.
Naturligtvis är det jag skriver helt ovetenskapligt, men likväl något jag fått bekräftat vid ett antal tillfällen under livets gång.
Dömmande människor med hög svansföring är ”icke-sällan” personer som med sitt höga tonläge försöker dölja delar av sin egen personlighet.
Naturligtvis är detta en tes som inte kan tolkas bokstavligt.
Nåväl, likväl så anser jag tesen vara intressant. Inte minst när jag ser mig om i min egen kommun. Även här finns en och annan människa med självvalt hög svansföring och en mycket ljudlig åsikt om sina medmänniskor. Undrar vad sådana människor har att dölja?
Även här har livet lärt mig en del. ”Det som göms i snö – luktar hundskit i tö…”
Satt hos Vägverket idag. Dom har ett föredömligt tillvägagångssätt för att hålla berörda kommuner uppdaterade om vad som planeras och hur det genomförs – när det gäller vägbyggen.
Nu ska Vägverket och Banverket samverka på alla plan, vilket säkert får bonuseffekter.
För egen del var det fokus på, bland annat, nya E18 som ska skapa bättre miljö (för boende, trafikanter och gångare) både öster och väster om Järvafältet.
Dessutom fick vi närvarande några ingångsvärden om Förbifart Stockholm.
Att bygga ut och bygga om vägnätet är en av grundförutsättningarna för att Stockholm ska kunna fortsätt att växa. Den rödgröna oppositionen vill inte de den utbyggnaden. Se där – ännu ett skäl att se till att Alliansregeringen får – minst – fyra år till i Rosenbad.
De två senaste lördagarna har varit några av de bättre jag varit med om på mycket länge. Skolmässan i lördags blev riktigt bra och strax efter 09 imorse pratade jag med en av medarbetarna på Sollentuna centrum som kunde bekräfta att det var enormt mycket folk som besökte centrum under mässan. Kul.
Och det var skönt att se statsministern och Mona Sahlin i Agendas studio. Skönt av den anledningen att nu börjar valrörelsen dra igång på allvar. För oppositionens del innebär det att man nu måste börja svara på frågor och ge besked. Jag förstår att Sahlin har svårt att utmana statsministern när det kommer till debatt. Han är några klasser för bra för henne. Och det visar sig på ett väldigt tydligt sätt i tv.
Jag tror att de flesta socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister innerst inne inser att varje gång statsministern och Sahlin möts i debatt så är risken enormt stor att oppositionens siffror fortsätter nedåt.
Vad som gjorde mig upprörd denna dag var att förundersökningen mot den konstfackelev som filmade en vandalisering av tunnebanetåg som en del av sitt examensarbete, nu lagts ned. Det finns ett och annat att göra i lagstiftningen kring dessa frågor.
* När jag såg bloggposten på en av de mer läsvärda bloggarna beslutade jag att kopiera hela, inklusive rubriken. Enjoy:
”Mona Sahlins (S) väska har blivit löpsedelstoff hos Aftonbladet. Den rosaröda väskan från Louis Vuitton beräknas kosta ca 6 000 kr. Aftonbladet konstaterar att det är ungefär hälften av vad ett vårdbiträde har att röra sig med varje månad. Jag har inga som helst synpunkter på vilket väskmärke Mona Sahlin väljer. Min poäng är istället det Aftonbladet missar; att nu, tack vare Alliansens politik, har även ett vårdbiträde råd med Mona Sahlins väska.
Tack vare jobbskatteavdraget och skattesänkningar har vårdbiträdet nu ca 18 000 kr mer per år att leva på jämfört med 2006. Pengar som kan användas till märkesväskor, restaurangbesök, resor, bättre boende eller att sparas för investeringar exempelvis i ett eget företag. Pengar som vårdbiträdet själv kan bestämma om. Om däremot Mona Sahlin hade fått bestämma, hade inget av detta varit möjligt. Socialdemokraterna har nämligen varje gång röstat emot jobbskatteavdraget.
Om du snabbt vill räkna ut vad jobbskatteavdraget och skattesänkningar betyder för din ekonomi kolla in http://www.jobbskatteavdrag.se/”
Under ett antal veckor har den socialistiska oppositionen arbetat febrilt med att försöka sätta bilden av regeringens sjukförsäkringspolitik. De flesta inom gammelmedia har svalt större delen av betet. Och man har svalt det med hull och hår.
Nu har dock regeringen vaknat till och börjat kommunicera sin politik på ett mer lättåtkomligt sätt.
För någon dag sedan hade den socialistiska oppositionen en debattartikel i Dagens Nyheter där man gav sken av att presentera lösningar på frågorna genom ett gemensamt utspel.
Detta utspel var en ballong med väldigt tunna väggar. Med detta blogginlägg ber jag att få länka till ordföranden i socialförsäkringsutskottet, Gunnar Axéns, blogg.
Metodiskt och pedagogiskt maler han ner den socialistiska oppositionens stavelser. En efter en.
Ta några minuter och läs hans svar. Det hjälper dig att förstå vilken enorm dimridå socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister försökt pumpa ut över Svea rike.
Statsministern är ”back in town”. Det är verkligen skönt och se att vår regering nu verkar varva upp motorerna rejält och metodiskt nöter ned de utspel som den rödgröna kartellen presenterar.
Jag tycker att Tv4:s presentation av dagens utspel var lite väl vinklad. Tre socialistrepresentanter fick uttala sig i tv, men från regeringens sida var det bara statsministern. Dessbättre var det inte med betoning på ”bara”. Reinfeldt gjorde det riktigt bra.
Blivande riksdagsledamoten, Maria Abrahamsson (som i mina ögon seglat upp som en statsrådskandidat) fäster dessutom min uppmärksamhet på skrikigheten hos både Ylva Johansson och Veronica Palm. Utöver föreslagna P1-debatt så föreslår jag att den som är intresserad dessutom kollar in Palm i riksdagen (sök via www.riksdagen.se). Palm har en retorik som är sanslös. Sanslöst dålig.
Det verkar som att socialisterna, som vanligt, använder skrämseltaktiken fullt ut. Min personliga – och högst oventenskapliga Gallup (ickepolitisktintresserade vänner och bekanta) – har för länge sedan slagit dövörat till när nämnda damer beträder området kring en medial mikrofon. Jag förstår dom.
Palm och Johansson verkar tro att en lögn upplevs som sanning bara man upprepar den tillräckligt många gånger. Det verkar vara så dom fått lära sig av spinndoktorerna på socialdemokraternas kansli. Men dom har fel. Svenska folket är smartare än så.
Men är det någon som har koll på Östros? Vart har han tagit vägen? Sitter han inlåst bakom pansarglasen på Sveavägen för att försöka utröna hur man ska försöka hitta någon kreativ finansieringslösning på utspelen om försvaret och sjukförsäkringen? Bägge två är ju ofinansierade så det skriker om det.
Den lögn som Palm o.co. upprepar gång på gång är att svårt sjuka skulle kastas ur trygghetssystemen. Det är inget annan än en lögn. Och det är en av de många lögner från socialisterna som en statsminister i högform nu kommer att punktera. En efter en.
Efter de två senaste utspelen vädrar jag morgonluft när det gäller fortsatt regeringsinnehav för Alliansen också efter höstens val.
Jag längtar till debatten mellan statsministern och Sahlin i Agenda på söndagskväll. Då tar återhämtningen fart. Då blir det ännu fler som kommer att se skillnaden mellan en frihetslängtande allians och en socialism som vill rycka bort möjligheterna för vanligt folk att få bestämma mer över sina egna liv.
Och jag längtar minst lika mycket till debatten i Agenda veckan efter det. Då finns nämligen även Lars Ohly på plats. Och då blir det ännu fler i opinionen som flyr vänsterkartellen.
Minns du hur det var för några år sedan när man skulle få tag i en taxi. Man hamnade i en telefonkö där en telefonsvararröst sa: ”Taxi, var god dröj…”.
Osäkert när eller ens om man skulle få en taxi överhuvudtaget. Och ännu mer osäkert vad det var för sorts bil.
Den gamla telefonsvarrösten var det första jag tänkte på när jag läste hur oppositionen uttryckte sig under ”Folk och försvar” om försvarsmakten samt om sjukförsäkringar.
Det som läckte ut som att ”man nu skulle presentera ett färdigt förslag” visade sig inte en bli en tumme.
När det gäller försvaret så var det en serie hänvisningar till att ”utredningar ska göras”. Dessutom var man inte överens om Afghanistan. Man var inte ens nära att vara överens.
När det gäller sjukförsäkringarna så innebär deras förslag om rehabilitering och stöd för människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden att man även där ska utreda. Vilket innebär: inga besked innan valet.
Det man nu vet är att oppositionens förslag innebär ett återgång till hur det fungerade när socialdemokraterna senast var i regeringsställning. Tusentals människor (inte sällan unga) gömdes undan i utanförskap och som förtidspensionärer. Det handlade om 140 personer! Varje dag!
Det är skönt att valåret är igång. Nu funkar det inte att oppostionen glider på en räkmacka och ägnar sig åt att kommentera regerings beslut. Nu måste oppositionen komma ned från läktaren och komma in i matchen.
Det är bra. För då kommer alltfler svenskar att se hur illa organiserat, dåligt förberett och total avsaknad av en fungerande idé om framtiden den rödgröna oppositionen har att erbjuda.
När man är i ett skarpt läge duger det inte att hänvisa till utredningar. Då måste man visa vad man vill.
