…budet att en kollega drabbats av sorg. Det var omtumlande och mitt ”varför” kommer följa mig under lång tid framöver.
Dessutom, för att citera en poet, ”hejdar sig liksom tiden ett slag”. Saker och ting hamnar på nya platser i prioriteringslistan. Man stannar upp och ser saker på ett annat sätt.
Livet är bräckligt. Vi har bara ett liv. Det handlar om att verkligen försöka att leva det livet varje dag.
…luta sig tillbaka och känna sig nöjd med denna dag. När jag klev in i kommunhuset strax för 09 imorse, var det med ett visst mått av ”fjärilar i magen”.
Sollentunamoderaterna hade fått ansvaret att vara värdar för en konferens där vi skulle ta sikte på valvinst 2010. Det förpliktigar.
Startfältet såg urstarkt ut på pappret. Förre partiordföranden, Ulf Adelsohn, var inledningstalare. Förre ledarskribenten på SvD, Maria Abrahamsson, var nästa talare. Sista storseminariet fick vi besök av ”pr-gurun” Paul Ronge. Dessutom hann vi med tre olika workshops med Torbjörn Rosdahl, Hillevi Engström och Maria Stockhaus.
Mina förväntningar var stora, men redan efter Adelsohns inledningstal förstod jag att denna dagen skulle bli bättre än jag kunnat drömma om.
Nu talar jag inte primärt om att allt fungerade, rent praktiskt, mycket bättre än jag kunnat drömma om. Det jag framförallt vill sätta strålkastarljuset på är att varje enskild talare – och som helhet – förmedlade sina budskap på ett sätt som gjorde detta till en av de bättre konferenser jag någonsin varit en del utav.
Ja, ja – kanske att jag låter lite väl euforisk, men det är precis så jag känner mig. Varken mer eller mindre.
Om du någon gång får möjligheten att lyssna till någon av dem jag beskrivit – ta den chansen! Om du inte har något evenemang att besöka som har med dessa i talarlistan – gör ett eget evenemang där några av dem (gärna alla) ingår. Du lär inte bli besviken!
Jag kommer att sova gott i natt. Och jag kommer att arbeta än mer inspirerat under de månader som ligger framför. En överdrift? Absolut inte.
…från ett län en bit norrut idag. En väldans trevlig man med mycket idéer om hur livet kan bli bättre för länsinvånarna i hans län efter en alliansseger 2010.
Det är både intressant och skrämmande när man får direktrapporter om hur människor en bit från storstaden fortfarande tvingas att leva i ett sossestyrt samhälle, styrt av politruker in i minsta detalj.
Skillnaderna mot ett alliansregerat Sollentuna blir rätt slående. Här tar vi för självklart det som är, snudd på, en utopi några tiotals mil norrut. Jag talar om det självklara i att få välja skola, vårdcentral och omsorg. Detta bara för att nämna något.
Inför valet 2010 handlar nog mycket om att beskriva för medmänniskor hur skillnaden är mellan ett fritt samhälle och ett socialistiskt samhälle. Det verkar som att ännu fler människor behöver få detta klart för sig.
Läsare av denna blogg vet att jag inte har mycket till övers för socialistisk ideologi. En hederssak för mig är dock att alltid skilja på sak och person. Jag har flera vänner som är socialdemokrater, miljöpartister och några av den t.o.m. vänsterpartister. Jag tycker om dem som människor även om jag, till viss del, mår tjyvtjockt av deras politiska ideologi.
I Sollentunas kommunpolitik är vi rätt duktiga på att skilja just på sak och person. Det är inte i alla kommuner man lyckas med det. Och det finns en och annan bitter själ i Sollentuna som inte lyckas med det heller.
Det är tråkigt. Inte minst för deras egen del. Bitterhet är något man väljer själv, inget man drabbas av. Därför är bittra människor individer något som det på ett sätt är synd om. Men framförallt människor man ska hålla på lång armlängst avstånd. Bitterhet är nämligen något som är så smittsamt att det får svininfluensa och vinterkräksjuka att blekna.
Ett effektivt motmedel är istället uppmuntran. Det är få saker som kan betyda så mycket för omgivningen som att, just, sprida uppmuntran. Det försöker jag göra varje dag. Till både höger och vänster.
Jag tycker det är kul att kunna berömma människor som man inte alltid är överens med. Därför försöker jag även göra det regelbundet. Det är bra för mig – och inte minst för dem som får del av uppmuntran.
Morgondagen har flera förutsättningar att bli en av de bättre dagarna i mitt liv. Några av mina personliga favoriter möts då i kommunhuset för att prata om hur vi ska vinna valet 2010. Naturligtvis är kommunstyrelsens ordförande, skolkommunalrådet samt min favoritriksdagsledamot några av ingredienserna. Men även riksdagskandidaten som tidigare var ledarskribent på SvD och dessutom kommer en av de skickligare pr-strategerna i landet.
Och dagen inleds men en riktig skräll. En av de personer som, redan i mina yngre år, fick mig att engagera mig i partipolitiken inleder dagen. Det är inte utan att jag längtar till morgondagen.
Men ikväll njuter jag av av vara tillsammans med dem jag älskar mest av allt. Min familj.
…för att försöka att, åtminstone ett par gånger i veckan, flytta ut mitt kontor till något café i kommunen. Jag är ute i kommunen och rör på mig rätt ofta, men tycker att det är fantastiskt kul att - i dessa moderna tider med tekniska hjälpmedel – kunna sitta och avverka arbetsuppgifter mitt ibland mängder av kommuninvånare.
Fördelen är att kreativiteten ökar – den enda ”nackdelen” (som väl inte är någon nackdel egentligen) är att det blir många och välkomna avbrott i arbetet.
Satt idag och la sista handen vid en konferens som vårt parti har förmånen att arrangera på lördag och slog nog nytt personligt rekord i människor som kom fram och ville hälsa.
Enormt kul med respons för tv-programmen, men också oerhört kul med frågor av andra slag.
Med tanke på att jag, tack vare tekniken, är lika uppkopplad på ett café som på kontoret, är prognosen god att utlokaliserandet kan öka ytterligare framöver. Jag tror att det är bra med politiker som syns mitt i människors vardag.
…är jag imponerad över de människor från Arbetsförmedlingen som jag har förmånen att samarbeta med i olika projekt. Nu gäller det särskilt en satsning i Sollentuna som den politiska ledningen gör för att stävja ungdomsarbetslösheten.
Den inställning jag mött från förmedlingen är imponerande på alla sätt. Till lunch idag mötte jag tre av den lokala förmedlingens medarbetare som varje arbetsdag gör ett gediget arbete för att hjälpa fler ut i arbetslivet.
För någon månad sedan satt jag på en stor middag och hade en av Arbetsförmedlingens chefer till bordet. Vi pratade, pratade, pratade så mycket att de många timmarnas middagssittning gick lika fort som en avlöning.
Jag smittas av deras entusiasm och trivs genuint bra att samarbeta med dem.
Dagen innebar också en lång sittning med kommunstyrelsens ordförande för att förbereda de kommande förhandlingarna kring kommunledningens budgetdirektiv. För en och annan kanske det inte låter direkt upphetsande, men jag kan lova att det är en intressant och spännande process.
Nu samlas det in siffror som försöker sia om 2011. Prioriteringar ska göras för det fortsatta budgethanterandet. Och dessutom under ett valår.
Intressant blir det. På alla plan.
…har sollentunamoderaterna förmånen att vara arrangör av en högintressant konferens. Under en hel dag får vi tillfälle att slipa metoderna för att vinna valet 2010.
En rad intressanta talare och dessutom ett flertal tillfällen till mingel och nätverksbyggande.
Det märks att valåret dragit igång på allvar.
…är dagens läsning på text-tv (sid 358) läkande läsning.
Jag är imponerad över hur DIF fått ihop laget och ångar på även efter juluppehållet. Det känns som att ”the sky is the limit”.
Och dessutom lär stämningen på Hovet vara snudd på magisk. Lite skillnad från när det ekade tomt inne i Globen.
Nej, nu måste jag ta mig i kragen och gå på lite matcher. Det var alldeles för länge sedan.
…är en naturlig del av långledigheten. Särskilt imponerad är jag över 7-åringen som, för första gången, kastade sig ut från tremeterssvikten. Och hon gjorde det igen, och igen, och igen.
Passade på att ha ett möte i simhallsrestaurangen när barnen plaskade som bäst. Det blev en hel del valplanering. Bakom oss satt en av idesprutorna till Sollentunarevyn, ett sällskap som häcklar mig varje år. Men alltid med glimten i ögat.
Personen i fråga hade också den goda smaken att skicka över en ringsignal till mig som jag länge eftersökt. Nu låter det som CTU-Los Angeles när det ringer i min privata telefon. Ring gärna.
Hade också ett långt samtal med platschefen för vår simhall. En enormt duktig karl som har alla förutsättningar att utveckla simhallen till en framgångssaga. Det fanns också en del farhågor, vilket är ganska naturligt när man har en gigantisk anläggning att ansvara för.
Men det finns lösningar också på dessa utmaningar.
På vägen hem kunde jag inte låta bli att känna mig lite stolt över de duktiga människor vi har som ser till att ge fullgod service till kommuninvånare och besökare från andra kommuner.
Sollentunas sim- och sporthall är väl värd ett besök. Och på måndag öppnas en lunchrestaurang i simhallen. En restaurang med erkänt duktiga kockar. Jag lär bli en av de återkommande besökarna.
…på spa i några dagar. En bra uppladdning för en egenföretagare inför en mycket intensiv vår.
Själv har jag börjat varva upp motorerna genom att låta förmiddagen bestå av en hel del slutplanering av de närmaste veckorna.
Tiden har verkligen sprungit iväg dessa lediga dagar. För exakt två veckor sedan var det julafton och något säger mig att jag snart sitter i vårsolen på min altan och undrar var januari, februari och mars tog vägen.
En av de många angenäma frågor jag haft att hantera under dagen är inbjudningar att besöka andra moderata partiföreningar i länet. Det är alltid kul att åka runt och hälsa på för att diskutera en rad aktuella frågor. Inte minst frågor om valrörelsen.
Men nu gäller det att hålla hårt i rodret på hemmaplan. Det verkar som att barnen vädrar morgonluft över att matriarken inte finns på hemmaplan några dagar. Inte minst tror dom att det är lika med ett flertal besök till Sollentunas restaurangnäring. Men icke. Jag ska visa att patriarken klarar även förplägnadsdelen.
…tog fram en av familjens många kokböcker på förmiddagen. De satt länge och läste och funderade innan vi hörde: ”Vi ordnar lunchen idag…!”
Under en timma (under visst, men begränsat, överinseende av modern) höll de på och knäckte ägg, blandade smet, fick igång spisen och slutligen presenterade en lunchmeny som jag aldrig ätit förut.
Linsplättar, är den korrekta benämningen. Och när jag åt kunde jag inte låta mig att känna hur stoltheten växte för varje tugga. Det var riktigt gott. Och det var två unga kockar som var enormt stolta över resultatet.
För egen del kan jag konstatera att fem av jul-nyår-trettondags-fester nu avlöpt och att det blev precis sådär lyckat som varje värd drömmer om. Tack, inte minst, till Bindefeldt. Ja, inte för att han fanns här eller på telefon – men för hans mycket välskrivna bok om hur man får en lyckad fest. Där fick jag flera uppslag som kunde avnjutas av en härlig mix av gäster.
Det bästa med ledighet är, inte minst, det jag beskrivit med detta blogginlägg. Tid med familjen och tid med vänner. Senast igår kväll (när huset fylldes av gäster ännu en gång) kunde jag njuta av att ha mycket tid att sitta och prata med människor jag tycker genuint bra om.
Och redan nu har vi bokat in nästa storfest. Det är något alldeles speciellt med att få bjuda in och bjuda till. Och även inför nästa fest lär jag sitta böjd över Bindefeldts bok och knycka idéer.
