Årets varmaste dag har jag till stor del tillbringat utomhus. Det har varit en njutning av sällan skådat slag. Under en längre promenad runt delar av Drottningholms slott passade hustrun fotografen på att föreviga tillfället med hjälp av vår 7-åriga dotter som modell. Vi hade ”bara” med oss ett av barnen på resan till slottet. De övriga tre barnen tyckte sig ha betydligt intressantare sätt att tillbringa lördagen på än att följa med sina föräldrar på en utflykt i det gröna. (Nåja, hur grönt det var kan man väl diskutera…)
I samband med hustruns fotograferande gick jag en promenad helt för mig själv och fick tillfälle att tänka igenom de senaste dagarna. En av tankarna som dröjde sig kvar var den situation som uppkommit i riksdagen där en moderat riksdagsledamot valt att bli en sk. ”politisk vilde”.
På samma sätt som jag tycker det är fel att Gudrun Schyman satt kvar för vänsterpartiet som vilde, tycker jag det är fel att en moderat riksdagsledamot sitter kvar som vilde.
Min åsikt är att man självklart ska lämna sitt uppdrag när man hoppat av ett parti. Allt annat är ett hån mot de väljare som valt.
Politiska vildar har dock sällan eller rent av aldrig något som helst behov av att bry sig om de väljare som placerat en i riksdagsbänken. De har istället enbart sitt eget personliga vinnande för sina ögon. Oftast med ekonomiska förtecken.
Att den här sortens agerande inte hanteras bryskare av media är för mig en gåta. Jag har aldrig förstått och kommer aldrig förstå den revolutionsromantik som präglar betydande delar av den svenska politiska mediabevakningen.
Att svika väljarna genom att lämna ett parti och samtidigt behålla sin riksdagsplats är inget som ska omgärdas av romantik – det ska omgärdas av ett självklart krav på avgång.
Socialdemokraternas ungdomsförbund (SSU) försökte kapa åt sig lite limelight i samband med att Alliansen presenterade sin nya logga. SSU lämnade in en ansökan till PRV och försökte på det sättet stjäla rättigheterna till varumärket. Enligt SSU skulle man sedan sälja dessa rättigheter.
Många var de s-märkta bloggar som skrev om detta – men nu har frågan tagit en annan vändning.
SSU, som väl inte är direkt kända för att ha ordning och reda – sökte dock i fel kategori informerar Nyheter 24.
”SSU har enbart ansökt om kulturverksamhet – och för att få rättigheterna om varumärket för politik så måste man ansöka om politik och opinionsbildning, säger Håkan Johansson, jurist på PRV, till Resumé”.
Men, enligt Nyheter 24, har nu centerpartiet lämnat in en ansökan – i rätt kategori.
Blir lite intressant att följa socialdemokratiska bloggare i denna fråga…
LO:s ordförande skriver en debattartikel i dagens Aftonbladet, en artikel där hon upprepar de mantran som är en del av det mycket begränsade ordförråd som den socialistiska oppositionen har i sin arsenal.
Det är många saker i artikeln som det finns anledning att kommentera, men jag väljer två av dessa.
För det första skriver Wanja Lundby-Wedin att regeringen gjort skattesänkningar som främst gynnar dem som tjänar mest. Detta är en lögn – och det är jag övertygad om att Wanja är medveten om. I samma sammahanhang talar hon om att skatterna främst gynnat höginkomsttagare.
Detta är intressant eftersom den socialistiska retoriken utmålar undersköterskor, förskollärare och butiksanställda som höginkomsttagare. Menar dom detta? Absolut inte, men det finns många exempel på där den socialistiska retorikens enda syfte är att vilseleda. Detta är ett av dessa exempel.
För det andra – och här kommer det som gör mig mest upprörd – avslutar hon sin artikel med att ”alliansregeringen tvingar människor att bygga upp en egen buffert”. Detta är ord som tydligare än mycket annat avslöjar skillnaden mellan en alliansregering och en regering ledd av ett vänsterexperiment.
Socialisterna vill inte att vi ska bygga upp en ekonomisk buffert, utan istället ska vi – om olyckan är framme – vara helt beroende av samhällets trygghetssystem. Det är ekonomisk rådgivning när den är som allra sämst.
Min åsikt är att alla människor borde få lära sig, redan i skolan, att man behöver arbeta med att bygga upp en ekonomisk buffert för sin privatekonomi. Den folkpartistiske finansministern, Anne Wibble, drog på sig en hel del kritik när hon i början av 90-talet lyfte fram behovet av att alla borde ha en ”årslön på banken”. Jag tycker hon hade rätt.
Nu kan det vara svårt för många människor, men ett mycket bra strävansmål. Ett första steg kan vara att man som barn lär sig att lägga undan en del av vecko/månadspengen. Och som vuxen är det viktigt att känna en viss grundtrygghet över att man varje månad sätter undan åtminstone en del av sin inkomst till en buffert.
LO och socialisterna i övrigt vill att staten ska ta så mycket som bara är möjligt av din inkomst och att du får komma med mössan i hand och hoppas på statliga allmosor om det skulle knipa.
Det är ett horribelt tänkande och en kränkande syn på människan. Detta är en av de viktigaste anledningarna till att Alliansregeringen måste få fler mandatperioder i Rosenbad. Den verkliga friheten är att kunna hantera sin egen livssituation med så minimal inbladning av staten som möjligt.
Jag vill inte att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Inte heller i landstinget eller i vårt kommunfullmäktige. Men jag tycker likväl att det är vidrigt när sverigedemokrater utsätts för våld. Precis som jag tycker det är vidrigt när andra partiers företrädare utsätts för våld av extremister.
Ser på text tv att den lilla republikanska föreningen nu skrivit till Riksbanken och ”krävt” att de frångår principen med att också kunna ha kungligheter på mynt och sedlar.
Jag kräver av den lilla republikanska föreningen att de respekterar vår grundlag som visar att vi är en monarki.
För egen del kan meddelas att jag rekat den optimala platsen inne i stan för att följa det kungliga bröllopet den 19 juni. Ett evenemang som lär följas av hundratusentals på plats och miljoners miljoner vid tv-apparaterna.
Fyra republikaner lär försöka få press när de möts för att spela kubb på något blåsigt torg i förorten.
Det var nog fler än jag som blev något förvånade när Agendaredaktionen tog upp RUT i söndags och informerade om att man skulle gräva djupare i de siffror som presenterats. Istället för att redovisa hur man mätte, blev det istället enbart en redovisning av sina egna resultat. Och det blev resultat som lät märkliga. Mycket märkliga.
Dagens Nyheter har i sin tur grävt i Agenda grävande och fått reda på vad Agenda ville. Uttrycket ”som man ropar får man svar” stämmer in väldigt väl på Agendas agerande. Det visade sig nämligen att SvT:s Agenda hade en egen agenda med sitt grävande och när deras agerande granskades föll de på eget grepp.
Såhär skriver Hanne Kjöller:
”För ett par veckor sedan rapporterade medierna om att det i antal sett var ungefär lika många med låga som med höga inkomster som begärt avdrag för hushållsnära tjänster under 2008. Gränserna hade av SCB satts till 200.000 respektive 500.000 av den beskattningsbara förvärvsinkomsten, det vill säga efter grundavdraget. Hälften av alla avdragsmakare hittades i inkomstskiktet däremellan.
Vad händer när man undersöker siffrorna ordentligt, frågade sig SVT:s ”Agenda” i söndags. Intressant fråga. Synd att ”Agenda” inte besvarade den.
I ett förvirrat reportage lanseras siffran sex promille som en motvikt till den fjärdedel med låga inkomster som i SCB:s databas redovisas som nyttjare av hushållstjänster. Vad den representerar och hur den räknats fram måste jag ringa till SCB för att få veta.
Där får jag veta att ”Agenda” gjort en egen beställning. Enligt önskemål från kunden ska Sverige delas in i en fjärdedel ”låginkomsthushåll”, en fjärdedel med höga inkomster och två fjärdedelar som medelinkomsttagare. Och låt mig säga att detta är en matematisk formel som borde få sjuksköterskor och lärare att jubla. Ty äntligen, äntligen, har flera av dem med ett simpelt knapptryck förvandlats till höginkomsttagare.
Riktiga rikingar är nämligen enligt ”Agenda” ensamståendehushåll med en årslön på 300.000 kronor. Det motsvarar en månadslön på 25.000. Brutto. Låginkomsttagarna är, enligt ”Agendas” sätt att räkna, knappast några inkomsttagare alls. I alla fall finns där inga heltidsarbetande.
Gränsen har satts vid 124.000 per år, vilket motsvarar en månadslön på 10.000. Det är alltså i hushåll med dessa ekonomiska ramar som nyttjadegraden för avdrag uppgår till sex promille. Det mest förvånande är att det inte blir noll.
Samt förstås vad ”Agenda” vill säga med sina udda definitioner av hög, låg och medelinkomsttagare. Och varför man inte redovisar dem.”
Valrörelsen blir hård och dessvärre verkar den också bli av det smutsigare slaget. Nog borde man kunna begära av ett skattefinansierat public serviceföretag att de åtminstone var öppna med hur det gjort sina undersökningar? Nu blev det istället ”vi-gör-en-undersökning-som-lika-gärna-kunde-vara-beställd-och-utformad-av-anställda-på-socialdemokraternas-högkvarter-på-Sveavägen 68…”
Dessbättre tror jag att väljarna är smartare än så. Och jag vet att bloggosfären kommer att bjuda upp till en god match om hur verkligheten egentligen ser ut.
När över 400 moderater möts till konferens är det nästan alltid en garant för mycket givande timmar. Helgens konferens på Östersjön var inget undantag.
Från Sollentuna var i en osedvanligt stor grupp moderater som närvarade och när jag stämde av med flera av dem hur de upplevt konferensen, var det idel lovord.
Det är ungefär 5 % som skiljer regeringen från vänsterexperimentet i opinionen. Det är så liten skillnad att det krävs ytterst små förändringar i väljaropinionen för att det ska vara fördel Alliansen.
När det gäller Stockholm är skillnaden enormt mycket större, till Alliansens fördel. Ändå vet vi alla att det hårt arbete som krävs för valvinst också i vår region.
Jag hann precis hem för att fräscha upp mig inför melodifestivalens final och två timmar senare kunde jag konstatera att jag hade ”fel” låtar som favoriter. Hon som vann är duktig, men jag tror inte hon har en chans i Oslo.
Eurovisionsschlagerfinalen är för övrigt något jag bryr mig väldigt lite om. För mig räcker det gott med sex veckor av svenska tävlingar. Nästa år hoppas jag att underhållningsvärdet ökar rejält. Men för det krävs nytänk. Och för den sortens nytänk tror jag det behövs förändringar i ledning för festivalen.
Det har funnits någon form av ”beröringsångest” mellan politiska partier och TV. Konstigt, tycker jag. Det borde vara en självklarhet för partier att se TV som en naturligt plattform för att sprida politiska budskap.
Mycket av ångesten verkar ha sin grund i risken att utmålas som ”amerikaniserad”. Men i min värld känns det argumentet väldigt mycket ”70-tal”.
Naturligtvis ser den svenska politiska filmreklamen annorlunda ut än den amerikanska. Om något parti skulle försöka kopiera Reagan från 1984 (den klassiska ”it’s morning in America”) skulle det vara snudd på patetiskt, men bara för att uttrycken ser annorlunda ut på andra sidan atlanten så måste väl ändå inte formen som sådan förkastas?
Läsare av denna blogg vet att jag inte har mycket till övers för socialdemokratisk ideologi, däremot är jag den förste att ge cred även till dem när de gör något bra. När (S) lyckades köpa över Roy Andersson att göra politisk reklamfilm på 80-talet (osäkert hur svårköpt han var) blev resultatet klockrent.
Det var naturligtvis ett innehåll som stank – men formen och tilltalet var väldigt intressant. Och effektivt.
Detsamma måste jag säga om moderaternas ”Mahogny-Mats” under förra valet.
Mer av den varan, tack.
Och vi sollentunamoderater kommer naturligtvis att överväga om och hur vi ska använda tv-mediet för egen del. Detta övervägande delas sannolikt av ytterligare några partier i kommunen.
Christer Wennerholm rapporterar om gårdagens debatt mellan Filippa Reinfeldt och socialdemokraternas Ylva Johansson. Här kommer utdraget från debatten. Ett utdrag som får mig att undra om socialdemokraterna verkligen har kolla på vad det innebär att vara i en koalitionsregering…
”Igår var Filippa Reinfeldt i Örebro och mötte Ylva Johansson (s) i en debatt. På Filippas fråga ”Din kompis Lars Ohly, han har lagt förslag på att höja skatten för en vanlig sjuksköterska med nästan en hel månadslön om året. Ni vill ju regera ihop. Därför undrar jag Ylva, och jag är övertygad om att många andra också gör det, hur mycket högre skatt ska en sjuksköterska få?” Svarade Ylva Johansson ”Lars Ohly är inget bra spöke tycker jag. Det är klart att det inte kommer att bli Ohly som bestämmer över skattepolitiken. ”
Frågan är om inte detta citat blir dagens: ”Jasså, inte..?!”
Socialdemokraterna försöker nu desperat ta initiativen i frågan om pensionärernas villkor och man gör det genom att utgå från en rapport tillverkad av…PRO. Denna intresseorganisation som är mycket närstående socialdemokraterna har levererat en rapport som är så felaktig att statliga Konjunkturinstitutet tvingades gå ut med ett pressmeddelande för att stämma i bäcken.
Finansminister Borg reder ut begreppen i en interpellationsdebatt i riksdagen under fredagen. Tipstack till den hälsosamme ekonomisten.
Här följer finansministerns tal:
Anf. 26 Finansminister ANDERS BORG (m):
”Fru talman! Det är bra att vi får den här debatten om pensionärernas villkor. Pensionärerna är en av de grupper där alliansregeringen har starkast förtroende och starkast stöd. Det är glädjande att det är på det sättet. Det beror bland annat på att vi har sänkt skatterna för pensionärerna med 5,5 miljarder, och det är den enda riktigt stora skattesänkningen för pensionärer som har genomförts. Den tidigare socialdemokratiska regeringen sänkte skatten för löntagarna med 70 miljarder och lämnade pensionärerna åt sidan.
Laila Bjurling säger att det kan vara detaljer i PRO-rapporten som är besvärliga. Det är tyvärr mer än detaljer. Jag ska peka på några av bekymren.
Det första är att jämförelsen slutar år 2009, det vill säga att man exkluderar det andra steget i vår pensionärsskattesänkning. Det är klart att det påverkar resultaten i relativt stor utsträckning. Vi har sänkt skatten med sammanlagt 5,5 miljarder, varav den övervägande delen träder i kraft efter att rapportens jämförelse slutar.
Det andra är att man gör påståenden om hur förhållanden ser ut i omvärlden. Vi har naturligtvis granskat det på Finansdepartementet. I den granskning som mina tjänstemän har gjort konstaterar man att när det gäller Danmark beror detta i huvudsak på socialavgifterna. I Finland beror det i huvudsak på socialavgifterna. I Frankrike beror det i huvudsak på samma förhållande. I Grekland, Irland, Luxemburg, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland, USA och Österrike beror det också på samma förhållande. I alla de länder som man i rapporten gör jämförelser med är jämförelsen i praktiken helt enkelt felaktig. Det är ingen liten skillnad att man inte tar med socialavgifterna. De är 33 procent i Sverige, och de är naturligtvis relativt höga i många andra länder också. Rapporten är alltså helt enkelt felaktig. Den ger inte en korrekt och riktig bild av beskattningen.
Jag tror inte att någon av oss föreställer sig att vi skulle likställa beskattningen mellan pensionärer och löntagare i den meningen att vi ska höja skatten för pensionärer för att vi ska ta hänsyn till arbetsgivaravgifterna som löntagare betalar. Rapporten är alltså felaktig i det avseendet.
Den är också felaktig i sin analys av jobbskatteavdraget. Den är till och med så felaktig att Konjunkturinstitutet har gått ut med ett pressmeddelande med anledning av rapporten där man konstaterar följande: De citat som finns är ryckta ur sitt sammanhang och ger en felaktig bild av vår bedömning.
Man konstaterar vidare: Tvärtom är vår slutsats som vi lämnade i ett remissyttrande till regeringen i oktober att antalet arbetade timmar på lång sikt kommer att öka beroende på att fler personer kommer att träda in på arbetsmarknaden som en följd av att skatten sänks på arbetsinkomsten.
Det är oerhört ovanligt att en statlig myndighet går ut med ett pressmeddelande därför att en rapport är så pass missvisande. Tyvärr tror jag inte att vi ska föra debatten utifrån PRO-jämförelsen.
Det är naturligtvis centralt att vi så småningom går vidare med skattesänkningar för pensionärer, när ekonomin tillåter det och när vi klarar det utan att det ställer till bekymmer på andra håll. Det är en av de viktigaste grupperna i samhället. Det är centralt att förbättra välfärden för pensionärerna. Det tror jag att vi alla är överens om. Det är naturligtvis också vår ambition.
Jag tycker att det finns ett särskilt viktigt skäl i att göra det nu därför att vi har haft en allvarlig ekonomisk kris. En av de grupper som påverkas av detta är pensionärerna på grund av pensionssystemets konstruktion. Det är därför rimligt att överväga ytterligare åtgärder.
Sedan vill jag bara konstatera att Bosse Ringholm är en hederlig och ärlig person. Han säger helt enkelt att man ska minska klyftan genom att anta Socialdemokraternas budgetmotion. Enligt den minskar klyftan i huvudsak därför att man höjer skatterna för löntagarna med 17 miljarder. Det är det som ligger i den budgetmotion som Bosse Ringholm menar att vi skulle ha antagit här. Då minskar klyftan. Det är helt riktigt. Den minskar därför att man höjer skatten för löntagarna. Sedan är det en liten skattesänkning på 3 miljarder för pensionärerna. Men klyftan minskar primärt med 17 miljarder för att man höjer skatten för löntagare och sedan minskar den lite grann för att man sänker den för pensionärer. Det är så förhållandet ser ut.”
Detta är fakta i målet och något som Sollentunas pensionärer kommer att påminnas om. Och jag ser framemot att höra finansministern debattera ännu mer med representanter från vänsterexperimentet under valrörelsen.
