Efter att under flera veckor ha längtat efter våren och snösmältningen har så stunden kommit när längtan blivit verklighet.
Tog en sväng i min trädgård för en stund sedan och kunde konstatera att de dagar av ledighet som nu finns i almanackan i själva verket handlar om hårt arbete, om än i lite annan form än vad vardagen normalt sett är fylld med. Gräsmattan är till stora delar en gyttjepöl efter senhöstens byggnationer och fortfarande finns en del julbelysning kvar, eftersom det varit omöjligt att ta bort den tidigare pga av alla snö. Den har dock varit släckt sedan trettonhelgen.
Dessutom har jag redan kunnat hitta allt från gamla smällare till vantar. Det blir nog en hel del plockande i helgen när solljus och snösmältning avslöjar vad som “gömts i snö”.
Bäste vännens sjuktillstånd gör att det traditionella påskresan till härliga Skåne blivit inställd och istället har almanackan fyllts av en optimistisk “att-göra-lista”.
Jag inser att det jag längtat efter av vår står i direkt relation med den smärta jag kommer att känna i kroppen efter helgens tunga kroppsarbete. Men å andra sidan mår kroppen bra av att röra sig och trädgården blir nog riktigt trevlig när den är klar.
Och dessutom startar ju semifinalserien i hockey ikväll, vilket innebär strategisk placering i soffan.
Dagen startade dock med ett möte som jag nog bär med mig under en längre tid. En del av mitt liv vill jag ge till människor som behöver lite extra stöd i livet. På det sättet lärde jag känna “Lasse” (som i verkligheten heter något helt annat). Frivården (kriminalvården) gav mig uppdraget att vara Lasses övervakare för ett par år sedan.
Han hade då hamnat i en utsluss efter ett långt fängelsestraff.
Dagens möte var väldigt uppmuntrande. Nu hade han arbete, bostad och en ordnad tillvaro. Han har lämnat det kriminella bakom sig och vill absolut inte tillbaka. Jag är hedrad över att ha fått vara en liten pusselbit i hans vardag under en tid.
Jag tror att Lasse kommer att lyckas bra under fortsättningen av sitt liv. Och för mig är han ännu ett bevis på att det finns en väg tillbaka. Han har försonats med livet. Och hans story är en bra start på en helg som går i försoningens tecken.
Påsk är så väldigt mycket mer än bara ägg, godis och trädgårdsarbete. Tänk gärna på det en stund under helgen.
Som valledare för kommunens största parti, faller det på min lott att samla samtliga fullmäktigepartiers valledare till överläggningar inför valet.
Första formella samlingen inför höstens val genomfördes under eftermiddagen idag.
Vi är åtta partier som rätt regelbundet sitter i mer eller mindre tuffa samtal och debatter men klimatet i Sollentuna har under flera år arbetats fram till en sund stämning av att kunna skilja på sak och person.
Läsare av denna bloggs olika inlägg kan ganska enkelt konstatera att min uppskattning av oppositionens politik är rätt sval, men med detta inlägg vill jag ännu en gång påminna om att relationerna person-person är föredömlig.
Detta gäller samtalen med alla de fyra oppositionspartierna.
Det är bra människor som på olika sätt brinner för sin övertygelse men som också gång på gång visar förmåga att ta ett steg tillbaka och se helheten.
Dagens valledarsamling blev ännu ett bevis på detta. En ömsesidig respekt och en grundläggande gemensam övertygelse om de rågångar som ska gälla för en intensiv och stundals rätt “hård” valrörelse.
Det är en bra grund att bygga vidare, men grunden till detta är lagd genom de företrädare som under en hel rad år vinnlagt sig om att ha ett gott klimat oavsett meningsskiljaktligheter.
