Thomas Ardenfors blogg

Ja, jag vet att jag borde vara överlycklig idag, med tanke på att ett stort opinionsinstitut visar att Alliansen är störst och dessutom kommer ännu en bekräftelse på att Moderaterna är i stort sett lika stora som Socialdemokraterna. Men dessvärre har jag drabbats av en känsla av deltagande.

Flera av mina socialdemokratiska vänner är bra människor. Deras ideologiska kompass må vara snurrig i vissa avseenden, men jag respekterar dem mycket som medmänniskor och även som politiker. De drivs av en övertygelse som jag många gånger tycker är föredömlig. Och bland många socialdemokrater finns det, grundläggande, ett ansvarstagande.

Därför finns det inte ett uns av skadeglädje när du det beryktade ”gapet” verkar vara tilltäppt. Nu talar jag inte om oljeläckan i Mexikanska gulfen, utan om den enorma skillnad mellan Alliansen och oppositionen som visat sig i mätning, efter mätning, efter mätning,  år, efter år efter år. Sören ”regeringen är rökt” Holmberg har nu en trovärdighet som ligger i vissa ögon i nivå med tvivelaktiga små politiska rättshaveristliknande hemsidor i Sollentuna.

Jag kan fortfarande minnas hur favoriten Maria Abrahamsson ”klädde av honom” i P1 för något år sedan, mitt under finanskrisen, när regeringens siffror började peka uppåt. Hans närvaro under valvakan i SvT den 19 september vore, milt sagt, tveksam. Det finns andra som inte är belastade av väldigt färdiga uttalanden.

Likväl känner jag ett deltagande idag. Jag vet att det kan låta blödigt, men det är likväl sant. De hårt arbetande socialdemokrater jag känner och respekterar fick idag en kalldusch som känns lika skön som att vakna i ett tält när det läcker in från taket klockan 05 på morgonen.

Varför detta deltagande? För det första därför att jag tror att flera av mina socialdemokratiska vänner innerst inne inte litar på att deras partiledare, (S)ahlin, kan lyfta siffrorna. Denna tes bekräftas när man ser undersökningar som visar att Sahlin inte ens har ett grundmurat förtroende hos sina egna.

För det andra handlar mitt deltagande om att socialdemokraterna inte bara kan lägga egna förslag längre, istället har man blivit beroende av ett enormt tillväxtfientligt parti som heter ”Miljöpartiet”. Detta är ett parti som vid en ytlig bedömning kan få sympatier efter några glas rödvin på en fest på söder i Stockholm. Men den som i mer nyktert tillstånd granskar deras politik – och gör det utifrån den livsviktiga storstadskontexten – ser ganska direkt att det vore en katastrof om de hade något att säga till om.

Miljöpartiet har tvingat socialdemokraterna till kompromisser som de flesta storstadsocialdemokrater mår direkt illa av. Förbifart Stockholm är ett av exemplen på detta. Socialdemokraterna har en historia av att ta ett visst ansvar när det gäller en fungerande infrastruktur. Miljöpartiets tillväxthat sätter effektivt stopp för detta.

Det är ännu en anledning till mitt deltagande.

Sahlin och Miljöpartiet i all ära, dessa enorma problem är ändå ingenting jämfört med att Socialdemokraterna tvingats att ta med Vänsterpartiet till förhandlingsbordet när det gäller gemensam budget och valplattform. Jag är övertygad om (och har även fått det bekräftat) att storstadssocialdemokrater har väldigt, väldigt svårt med det faktum att Lars Ohly håller i taktpinnen bland annat i frågor som utrikes- och försvarspolitik. Och han kommer inte att nöja sig med det. Trust me, you ain’t seen nothing yet…

Detta är sannolikt den främsta anledningen till att storstadssocialdemokratiska sympatisörer  flyr socialdemokraterna i stor mängd. Bland ansvarstagande socialdemokrater är det, innerst inne, en omöjlighet att tänka sig Lars Ohly i regeringskansliet.

Dock är det ett faktum. Mona Sahlin och socialdemokraterna är bakbundna. Socialdemokraternas statsbärande profil är inte bara naggad i kanten, den är omintetgjord.

Jag tror att vi under valrörelsen kommer att få se en stor del av ansvarstänkande socialdemokrater som vänder sig till moderaterna i stället. Man vill ha ordning och reda i finanserna. Man vill ha ordning och reda i Rosenbad. En rödgrön regering (Gud förbjude) vore allt annat än detta. För att uttrycka sig milt.

Den senaste opinionsundersökningen kommer att följas av enormt många fler. Sannolikt kommer det att pendla fram och tillbaka vid ett antal tillfällen. Men många storstadssocialdemokrater förstår, innerst inne, att verkligheten nu stirrar dem rakt i ögonen. En verklighet som stavas V-Ä-N-S-T-E-R-P-A-R-T-I-E-T och M-I-L-J-Ö-P-A-R-T-I-E-T.

Idag gick jag med i en Facebookgrupp. Jag är försiktig med att gå med i grupper på Facebook överhuvudtaget, men den här var klockren. Den heter: ”Tystnaden som uppstår när polaren säger att han är sosse”. Jag tycker den rubriken är en bra beskrivning av verkligheten. Det är nog inte många som får ryggdunkningar för den som säger att man är sosse.

Mona Sahlin sa vid något tillfälle att hon inte bara gick med i socialdemokraterna, hon gick med i Olof Palme. Frågan infinner sig då; Hur många går med i Mona Sahlin? Jag tror att den gruppen är lätträknad.

Till sist några ord om domen i Landskrona. Den är ett hån mot svaga grupper i samhället, inte minst mot pensionärer. En ung, aggressiv galning kan misshandla en äldre man. Han kan också misshandla en äldre kvinna så att hon avlider i sviterna av misshandeln. Straffet blir…drygt ett år i fängelse. Det är sjukt, vansinnigt och galet.

Här har regeringen en grannlaga uppgift. Det måste väl ändå, för hela friden, kosta mer att ta en människas liv. Skadeståndet som mördaren dessutom måste betala, överstiger inte ens de advokatkostnader som du och jag måste betala via våra skattsedlar. Sjukt? Ja, det är bara förnamnet.

Alliansregeringen måste skicka tydliga signaler om att den sortens gräsliga handlingar som utfördes i Landskrona måste bestraffas enormt mycket hårdare. Och jag är övertygad om att så kommer att bli fallet. Men du, tror du att en rödgrön regering skulle ändra något i straffskalan? Yeah, right… Lars Ohly vill återinföra 50 % rabatt på fängelsevistelser. Vilka signaler sänder det till landets pensionärer och andra som riskerar att drabbas av våld?