Ikväll kom ännu ett bevis på att svenska herrlandslaget i fotboll hittat lekfullheten. Borta är den tråkiga kopierade och sömniga uppställningen från Lagerbäcks sista år och nu kommer talangerna till sin rätt. Borta är de illasittande träningsoveraller på tränarna och framme är engagemanget och de snygga snitten.
Ja, ja, jag vet att den analysen är ytlig, men ändå.
Maud Olofsson ”ägde” i SvT:s utfrågning och visade prov på att hon är tillbaka i rutan som den fantastiskt energifyllda politiker hon ska vara. För egen del tror jag hon ikväll inhöstade en imponerande skara av nya (nygamla?) sympatisörer.
Men dagens största behållning var att stå framför representanter från cirka 50 sollentunaföreningar och informera om förutsättningarna för årets Föreningsmässa. Denna gång hålls den på Sollentuna centrum. Om du inte har något direkt avgörande inplanerat i almanackan, så föreslår jag att du tar dig till centrum lördagen den 25 september mellan 11-16.
Men det går bara inte att avsluta ett blogginlägg den sjunde september 2010 utan att hänvisa till den gode Göran Hägglund. Hans citat i en intervju från kampanjbussen är klockren. ”Sömnunderskottet är nästa lika stort som de rödgrönas budgetunderskott”. Den mannen är värd betydligt bättre siffror än opinionsundersökningarna visar. Och något säger mig att det också blir så. Bättre siffror.
Imorgon är det en vecka och fyra dagar kvar tills vi når målsnöret i årets valrörelse. Vad tomt det blir måndagsmorgonen den 20 september…
Under partiledarutfrågning av vänsterpartiets Lars Ohly igår på SvT, var det nog bröstpumpar som blev den mest spridda snackisen. Det finns det visst fog för, men det var en del annat som var betydligt värre.
Det jag väljer att stanna upp inför gäller straffsatser för våldsbrott. Vänsterpartiet vill att man redan efter sex månader ska släppa ut en person som nästan slagit ihjäl en annan människa.
Att fångar ska få stöd och hjälp är självklart, men i min värld skickar det galna signaler att man får några månader i fängelse för grova misshandelsbrott. När man nästan slår ihjäl en annan människa ska straffet vara kännbart. Rejält kännbart.
Statsministern och justiteministern passade på att under förmiddagen igår presentera vad vi moderater vill göra för att skärpa straffen ytterligare. Det handlar bland annat om att ta bort den, i mina ögon, fullständigt obegripliga ”rabatten” på brott. Den förändring som föreslås kommer att ge tydliga signaler till potentiella brottslingar – och dessutom skickar den tydliga signaler till brottsoffer.
Det finns många skäl till att rösta moderat i valet. När det gäller brottsbekämpning tror jag du kan sätta det som en av de viktigaste anledningarna. Vänsterpartister i Rosenbad skulle göra Sverige otryggare. För alla – utom för de grova brottslingarna.
Fortfarande klingar socialdemokraternas Mona Sahlins ord från gårdagens Aktuellt kvar i mitt huvud.
”Det kanske finns andra sektorer där de kan jobba. Det kanske finns utbildningsinsatser som de behöver nås av. De kanske behöver bättre ersättningssystem så att de också kan leva på ett värdigt sätt. Det finns andra sätt än att städa hos varandra.”
Jag hörde mig själv säga. ”Men vad säger människan…”, när jag satt i tv-soffan. Det är inte varje dag man hör en företrädare för ett större parti uttala sig lika kränkande och cyniskt om en av Sveriges snabbt växande marknader. Hon försökte helt enkelt ta heder och ära av en hårt och profisionellt arbetande kår. Det var under all kritik. Och ännu ett bevis på hur hon nedvärderar vissa arbeten framför andra.
Ikväll var det så statsminister Reinfeldts tur att gå på partiledarutfrågning hos SvT. Det var tuffa frågor, vilket är helt naturligt för den som är statsminister och dessutom befinner sig i en hyfsat kraftfull medvind. Samtidigt tror jag de flesta svenskar, precis som jag, tyckte utfrågarna levde lite väl länge i gårdagen istället för att prata om nutid och framtid.
Dessutom har jag aldrig förstått vad det är för ”tänk” bakom att ta fram ett enskilt fall från någon myndighet och be någon regeringsföreträdare (eller riksdagsledamot för den delen) förklara vad man tycker i det enskilda fallet. Men journalisterna på SvT använde även det kortet för att försöka pressa statsministern ytterligare.
Speciellt tänker jag på det fall som gällde en överläkare som inte fick vara kvar på 75%. Det var något märkligt över detta. Det märkliga fick dock sin förklaring för en stund sedan när en av de grävande bloggarna presenterade att nämnde överläkare under morgondagen ska hålla presskonferens…med Mona (S)ahlin och den där Ylva Johansson.
Överläkaren verkar dessutom ha ”blåst” SvT:s redaktion eftersom han bedyrade att han inte hade någon koppling till något parti. Yeah, right. Det är lite väääääl genomskinligt för att inte svenska folket ska se igenom det hela. Något säger mig att detta, av socialdemokraterna planterade, inslaget får omfattande reaktioner framöver. Nu har (S) lyckats med konststycket att passera ytterligare en gräns för vad som är anständigt. Jag skäms å deras sympatisörers vägnar.
Hur som haver räcker det med att titta lite på de webbomröstningar som gjorts om statsministerns insats. Han får högt betyg, vilket innebär att svenska folket (för vilken gång i ordningen?) visar sin uppskattning för att han inte är en vindflöjen med överbetonade avstavningar – utan istället den statsman som en statsminister ska vara.
För egen del hade jag förmånen att vara värd för ett, milt sagt, trevligt besök i Sollentuna idag. Landstingsrådet Filippa Reinfeldt var på besök. Hennes pressekreterare hade vänligen att, på sin snabbt uppdaterade och innehållsrika blogg, ta med en bild som jag gärna sparar.
Det här blev ännu en dag fylld av aktiviteter. Och likadant under morgondagen. Klockan ringer redan 05.30 och uppgifterna tar inte slut förrän framåt kvällen. Men – inte för ett ögonblick att jag gnäller över tillvaron - tvärtom.
En lång dags färd mot en utfrågning går mot sitt slut. Det blev en bra dag och en ännu bättre utfrågning. Imorgon tänker jag fortsätta att göra min del av valarbetet för att landets statsminister heter Fredrik Reinfeldt, också efter den 19 september.
Och naturligtvis avslutar jag blogginlägget med den bild jag nämnde för några rader sedan…
Under skolterminerna tillbringade jag varannan onsdagskväll från årskurs 7 till årskurs 9 på Svedala brandstation. Jag hade blivit utvald att utbildas till ”juniorbrandman”. Ett fantastiskt koncept som visserligen inte fick mig att bli brandman men - minst lika bra – fick mig att lära mig grunderna i alltfrån brandsläckning till livräddning.
Ett av de många passen handlade om hur man undsätter en person som är på väg att drunkna. Jag minns hur instruktören förklarade att en person som är på väg att drunkna ibland inte skyr några som helst medel för att överleva. Det kan, bland annat, innebära att den drunknande personen attackerar det person som är på väg att rädda livet på honom eller henne.
Skrik, sparkar och slag kan mycket väl vara det som möter en livräddare när hon/han möter en nödställd.
Av rätt uppenbara skäl var det precis den minnesbilden jag fick upphämtad från minnesbanken i hjärnan när jag såg den vidriga annonskampanj som socialdemokraterna nu sjösätter inför valrörelsens slutskede.
Socialdemokraterna som – enligt mitt förmenande – gång på gång lyckas förkroppsliga den svenska avundsjukan, tar nu till det smutsigaste greppet (hitintills) i valrörelsen 2010. Man ger sig på Fredrik och Filippa Reinfeldt och försöker utmåla dem som giriga.
Jag närde ett tag en (i eftertänksamhetens kranka blekhet, naiv) förhoppning om att LO-kampanjen mot regeringen, som sjösattes för någon vecka sedan, var bottenkänningen för valrörelsen. Jag hade fel. Idag tog socialdemokraternas valstrateger det hela till en bottennivå som får en sankmark att framstå som granitplattor placerade över betong.
Det jag tror – och som de socialdemokratiska valstrategerna inte tror – är att detta slår tillbaka mot dem själva. Jag tror att svenska folket ser igenom detta och inser att man betraktar socialdemokraterna som ett parti som har fullständig panik. Ett parti som för något tiotal år sedan var symptomatiskt med ordning och reda, men som nu på område efter område visar upp vad som måste betecknas som ”fritt fall”.
Det vi bevittnar just nu är något som det kommer att skrivas kilometervis av avhandlingar om. Året när socialdemokraterna sjönk som en sten. Inte minst därför att man – i ren panik - attackerat det som kunnat vara livräddande åtgärder. Resultatet är förödande.
Fick ett samtal från en god vän som är socialdemokrat och som står hyfsat högt på en lista till kommunfullmäktige i en kommun i södra Sverige. Personen i fråga berättade att man nu var nästan ett tiotal kandidater som bestämt sig för att inte rösta på socialdemokraterna i valet. Jag tror att den berättelsen kan höras i andra kommuner, kanske också i min egen.
Skälet för min gode vän var att vännen inte tror på det rödgröna samarbetet - och definitivt inte tror på att vänsterpartiets Lars Ohly hör hemma i regeringen. Det är den sortens ”gräsrotsreaktioner” som skapat paniken bakom pansarglasen på Sveavägen 68. Och när väl paniken är ett faktum lämnas sunt förnuft och istället tar smutskastningen vid. Det är vidrigt.
