Jag är en höstmänniska. Perioden från september till december är den period på året när jag alltid känner mig piggast och mest kreativ. Kulmen nås under jul- och nyårshelgerna. Det är absolut ingen överdrift att kalla mig för en julhelgsfanatiker. Så har det alltid varit. 2010 är definitivt inget undantag.
Redan i somras satt jag och planerade kopplingsscheman för julbelysning. K-rauta hade inte ens packat upp sina kartonger med julattiraljer i oktober, förrän jag var där och grävde. Och dagen före första advent kunde mitt eget (enligt egen utsago) underverk beskådas.
Imorgon, by the way, bjuder hustrun och jag – för femtonde gången - in till glöggfest för våra grannar. En kär tradition som alltid är ett lika säkert jultecken som adventsljusen.
Men just den dimensionen av julen är ändock bara en liten del av julen för mig. Trots att jag själv är priviligierad att fira jul med nära och kära – och att jag dessutom kan unna gästande släkt, min familj och mig själv lite extra under helgerna så är det ändå en annan dimension som betyder mer.
Jag tänker på de människor i allmänhet och de barn i synnerhet som inte får uppleva en jul eller en nyår som något positivt och efterlängtat.
För ett par dagar sedan hade vi kontakt med ett socialkontor som beskrev hur, just, jul- och nyårshelgerna oftast är högaktiva dagar när det gäller att hitta jourhem eller familjehem till barn som far illa.
Ikväll ska jag skruva ihop en ny säng, till ett rum som vi ställt iordning i vårt hus. Det är ett rum där vi primärt kommer att ha barn boenden. Barn som av olika skäl inte kan bo kvar hos sin förälder eller sina föräldrar. När jag tittade in i rummet för en stund sedan högg det till i hjärtat. Visst känns det meningsfullt att kunna hjälpa ännu ett barn, men det känns också orättvist att något barn överhuvudtaget ska behöva hjälp att byta hem mitt i juletid.
För en stund sedan fick jag dessutom se en bild på Facebook där en av mina Facebookvänner berättade om ett barnhem i en annan del av Europa som hon förestår. Idag hade man, enligt uppgift, tagit emot ytterligare ett barn. Det är en vacker bild hon visar, men ändå inte. Det högg till i hjärtat när man tänker på att den nöd vi till viss del ser i Sverige, ändå är begränsad jämfört med hur det ser ut i andra delar av vårt värld.
För femte året i rad monteras det i år upp en julklappssäck på köpcentrat Stinsen i Sollentuna. En god vän och jag drog igång detta projekt 2006 och enbart förra året kunde vi skicka iväg cirka 5000 förnödenheter till Ukraina. Det handlar uteslutande om leksaker och hygienprodukter.
Om du har vägarna förbi Stinsens shoppingcenter innan julafton, passa på att lägga ner lite grejer i säcken. Dessutom kan du – om du vill – lägga en kontant gåva i anslutning till säcken. De medel som samlas in hanteras av Lions Club i Sollentuna – och används för att betala transporten ner till Malmö. Väl därnere lastas allt om på långtradare genom Skandinaviska Barnmissionens försorg – och kommer behövande barn i Ukraina till del.
Och har du inte vägarna förbi Stinsen, så kan du likväl – om du vill – vara med att ge ett bidrag. Sätt in ditt belopp på Skandinaviska Barnmissionens plusgiro 90 10 80-2 och märk gärna inbetalningen med ”Stinsen 2010″.
Vår julklappsinsamling är den sortens uppdrag som värmer hjärtat. Precis som det värmer hjärtat att ta emot ett barn som behöver både ett nytt hem och en ny familj. Ett familjehem.
