För något år sedan fick jag tillfället att träffa nyanställda i kommunen för att berätta om den politiska inriktningen. Idag var det dags igen. Det var en ganska välfylld sal på plan 13 i kommunhuset.
Under 40 minuter försökte jag sätta strålkastaren på vad vi i alliansen vill prioritera under mandatperioden. Det blev en riktigt trevlig stund – och förhoppningsvis var det inte bara jag som hade det bra i Sollentunasalen.
Det är enormt viktigt för en kommun att vara en attraktiv arbetsgivare, inte minst eftersom välfärdsfrågorna ligger så tätt sammanlänkade med mycket av det kommunala uppdraget. Därför hoppas jag att vi som kommun fortsätter att hitta vägar för att ännu fler ska ha oss som ett alternativ när tjänster söks.
Sollentuna kommun är en mycket bra arbetsgivare, där en stor majoritet av de anställda trivs riktigt bra. Förhoppningsvis fick jag idag vara en liten bit i att de också ska känna sig riktigt välkomna till sin nya arbetsplats.
Under åtta dagar i streck har jag ägnats mig åt diverse konferenser av lite skiftande slag. Tisdag och onsdag i förra veckan ”slukades” av personalfester för kommuntjänstemän och politiker. Fick förmånen att vara med i planeringsgruppen för festligheterna och kan konstatera att det blev riktigt lyckat.
Det är bra att en kommun gör insatser som främjar hälsa, gemenskap och sammanhållning. Vad jag förstår har både kommunstyrelsens och kommundirektörens mailboxar varit rätt välfyllda med tackmail. Kul. Väldigt kul.
I torsdags bar det iväg till Karlstad och moderaternas ”Sverigemötet”. C:a 1700 personer från i stort sett hela landet samlades för att lyssna och mingla. Saknades gjorde moderater från Örebro samt från Västra Götaland som istället, helt riktigt, valde att lägga krutet på valarbete i samband med helgens omval.
Väl hemma i Sollentuna bar det av på 50-årsfest och måndag samt tisdag tillbringades på enormt vackra Smådalarö gård. Om du någon gång får möjlighet att åka dit – gör det! Jag har bevistat ett ganska stort antal konferensanläggningar i Sverige, men denna är i en klass för sig. På allt sätt.
Och idag – för första gången på länge – kunde jag då äntligen slå mig ner på kontorsstolen för att hantera en hög av ärenden som blivit liggande någon vecka. Det var inte svårt att motiveras till hårt arbete. Inte minst eftersom Filippa Reinfeldt gjorde oss den äran i går kväll.
Kampanj i centrum och mängder av människor som både vill prata om välfärd och läsa om hur vi moderater vill utveckla densamma.
Och på lördag hoppas jag att Schweiz vinner Eurovisionsschlagerfinalen.
Det blev några intensiva dagar i Karlstad när moderater från hela landet var samlade till ”Sverigemötet”. Ett intressant val av namn på en konferens som i interna moderatkonferenskretsar tidigare hetat ”Kommunala rikskonferensen”.
Floran av seminarier var rätt omfattande, men likväl är det mötet med människor som är den bestående känslan när man nu återigen satt fötterna i Sollentunamyllan igen.
Det är, just, möjligheten att få ”live” prata med vänner från hela landet som ger mersmak. Därför hoppas jag att den annars utmärkta konferensen, under nästa år (och framöver) lägger lite mer kraft på fredagskvällens mingel. Besöket av Sven-Ingvars var väl inget man direkt skrev hem om.
Utöver mötet med människor är det tre olika talare som självklart hänger med som en självklar del av minnenas arkiv från Karlstad maj 2011. Statsministern var i högform. Finansministern fick nästan taket att lyfta. Utrikesministern fick nog alla närvarande att buga och tacka för en fantastisk föreläsning.
När statsministern avslutat avslutningstalet och jag promenerade bort till hotellet för att hämta de tunga väskorna kunde jag inte låte bli att ta mig en funderare på hur det ser ut med laguppställningarna.
Reinfeldt, Borg och Bildt – på allianssidan – mot, ja vaddå?
Sossarna kan ju inte föreställa sig att de någonsin skulle kunna krypa in i Rosenbad i ensam majestät. Den rödgröna oppisitionen är utraderad som alternativ. Trots detta är det Juholt, Weidelich och Althin som matchas som trojka. I jämförelse med alliansen framstår det i några stycken som ett skämt.
Och partisekreterare Jämtin har nu omvänt sig under galgen och insett att det där med en muslimsk högtidsdag i den svenska almanackan inte var sådär jättesmart att föreslåt.
Förvånad? Någon?
För femte året i rad besökte jag denna dag socialdemokraternas i Sollentuna förstamajevenemang. Ännu ett år i Malmparken. Ett 50-tal var samlade i snålblåsten. Jag räknade till nio röda fanor och en blågul. Lite väl rött för min smak.
Det är intressant att lyssna på talen även om man inte för allt smör i Småland kan tala om feststämning. När inte ens ett oppositionsråd talar om valvinst i kommunen, när han förmedlar sina drömmar, utan istället talar om att han drömmer om att ta några nya mandat, ja då förstår man att de även känner valet 2014 i Sollentuna som förlorat.
Väl hemma hamnade jag framför SvT24 och tog del av Juholts premiärtal som partiordförande, samt den efterföljande analysen i soffan på SvT. En studie i rundsnack, torde vara en ganska passande beskrivning på det efterföljande samtalet. Kanske blir det lite hetare i Agenda. Låt oss hoppas det.
Ytterligare nyhetssändningar under dagen skapar en lite lätt märklig eftersmak. Vare sig SvT eller Tv4 har väl direkt tagit den granskande uppgiften på något större allvar när det gäller årets första majfirande.
Konstigt, inte minst som det basunerats ut löften i mångmiljardklassen utan att företrädarna kunnat svara på en rätt väsentlig fråga, nämligen hur det hela ska finansieras.
Men journalisterna på de två stora tv-kanalerna kanske blir bättre på granskningen när skuggbudgetarna presenteras under morgondagen. Eller kanske inte.
Med tanke på att statstelevisionen under konungens 65-årsdag ”hedrade” monarken med att prata om vikten av att pensionera sig blev det kanske lite för mycket granskning under helgen. Eller också lyste avsaknaden av opartiskhet igenom. Vem vet…
