Tillbringade en stund denna kväll med att sitta ner i en skön soffa med invånare i vår kommun som har idéer och frågor kring olika byggprojekt. Det är få gånger ett politiskt uppdrag känns så klockrent som när man sitter ner med invånare och samtalar om hur en bra kommun kan bli bättre.
Jag är ingen kontorsmänniska, även om jag trivs alldeles utmärkt på det kontor som står till mitt förfogande i kommunhuset. Det verkliga arbetsglädjen känner jag främst när jag möter människor som inte tillbringar sin vardag i kommunhuset.
Det är i den miljön – ute på byn – som jag har mitt främsta uppdrag. Det är där tankar föds och argument slipas. Men det är framförallt där som man får tillfälle att lyssna in vad som rör sig i lägenheter, radhus och villor.
Mitt löfte till mig själv – om att tillbringa mer tid i den delen av verkligheten – tänker jag förädla ytterligare. Det finns en fara för oss politiker och det är att vi fastnar för mycket på ett kontor. Jag tror att politiker mår bättre av mer tid med invånarna. Och jag tror att det, även på lång sikt, är något som invånarna uppskattar.
