Jag hann med både inledningen av SvT:s luciaprogram samt ett luciatåg i fullmäktigesalen i kommunhuset innan klockan ens hunnit bli nio. En vacker inledning på dagen, Luciafirande är något väl värt att bevara.
Även om det verkar som att en och annan musiklärare bestämt sig för att ”förnya” repertoaren, är det mycket stämningsfullt i ett vackert luciatåg. Jag tillhör den skaran som tycker man ska vara väldans försikt med att förändra innehållet i ett luciatåg. Vissa gamla sånger hör liksom hemma där. För alltid. Nya sånger kan passa bättre som uppsjungning, inte mer.
Och även detta är det en liten skara människor som ojar sig över att vi har luciafirande överhuvudtaget. Det är en tragisk liten grupp. Luciafirande är en viktig del av den julstämning en förkrossande majoritet av svenskarna njuter av. Därför är det en fråga alldeles för viktig för att lämna över till en och annan skolledare eller motsvarande att bestämma över.
En av de mest stämningsfulla stunder jag upplever under året, är när hela familjen beger sig in till sta’n för att njuta av julskyltningen i allmänhet och julmarknaden på Stortorget i synnerhet. Även detta år styrde vi kosan dig, men årets besök blev inget annat än obehagligt.
Polisavspärrningarna var omfattande eftersom vidriga ideologier som kommunism och nazism tagit gatorna kring Mynttorget i anspråk. På väg mot Stortorget gick vi in i en klunga kommunister (eller motsvarande) som spred allt annat än julefrid, om man säger så.
Vi stod ut en kort stund av helikoptrar som hovrade och knallskott som smälldes (om än långt från den del av gamla stan vi hunnit till).
Kommunisterna (oftast kallade ”autonoma” eller motsvarande) brukar tydligen skandera ”inga nazister på våra gator”. Låt mig tillägga att varken nazister eller kommunister hör hemma på våra gator. De borde kamma sig och skaffa sig ett jobb.
All heder till polisen som skapade trygghet för oss som inte vill ha med vare sig nazister eller kommunister att göra.
I tisdags fattade plan- och exploateringsutskottet beslut om direktiv för den fortsatta planläggningen av Edsbergs sportfält. När jag tillträdde som ordförande, den 1/1-11, var arbetet med fortsatt utveckling av Väsjöområdet något av det som fick högst prioritet.
Inom alliansen var vi dessutom helt på det klara med att vi måste hitta fler och i viss mån nya vägar till en fungerande dialog med dem som bor i Väsjöområdet. Ett led i detta var att bjuda in till Edsbergsdialogen, en fredag och lördag under maj månad.
Dialogmötet hölls på biblioteket och fick ett bra gensvar. Det var ett antal hundra personer som var på plats för att ta del av de fyra exempel på sportfältets utveckling som fanns att visa upp.
Ett 50-tal personer lämnade in kommentarer till de fyra exemplen och sedan dess har en gedigen sammanställning gjorts och ett förslag till direktiv presenterats. När ärendet var på bordet i oktober föreslog jag, tillsammans med alliansen, att vi skulle ta några veckor på oss att resonera i våra partigrupper för att få en maximal förankring.
För mig var det även viktigt att lyssna in hur oppositionen i utskottet (miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet) såg på innehållet i direktiven. Eftersom majoriteten i Sollentuna (till skillnad mot exempelvis hur socialdemokraterna agerar i Sigtuna) är måna om ett bra debattklimat bjöd alliansen in oppositionen till samtal om direktiven.
I samband med det samtalet presenterade vi, utöver vårt förslag till direktiv, även ett alliansförslag om att genomföra en genomgripande trafikutredning kring de områden i kommunen som riskerar att drabbas av ”trafikinfarkt”. Högst prioriterat område skulle naturligtvis vara Edsbergs centrala delar .
Oppositionen anslöt sig till alliansens förslag till direktiv, med den skillnaden att man lämnade en protokollsanteckning i tisdagens möte om att det skulle finnas hyrerätter på sportfältet. Från alliansens sida menar vi att vår skrivning om ”blandade upplåtelseformer” handlar om, också, hyresrätter.
Utvecklingen av sportfältet kan nu planeras vidare och under 2012 utgår jag ifrån att ett förslag till plan kommer att presenteras. Men redan nu känns det bra och kunna konstatera att direktiven för sportfältet har i flera fall en direkt koppling till konkreta förslag och tankar från boende i Edsberg som framkom under Edsbergsdialogen.
Det ger mig gott hopp om att dialogen både kan fortsätta och att den kan utvecklas.
Och om du som läser detta sett, läst eller hört från socialdemokraterna att det är de som försett alliansen med alla bra förslag i direktiven – så är det inte något att fästa någon uppmärksamhet vid. Den sortens försök att ”ta åt sig äran” blir bara ännu ett – i raden – av tecken på att (S) är ett parti som lever i någon sorts parallellvärld.
