Nu har rättsprocessen påbörjats och idag har två unga män åtalats vid Solna tingsrätt. Det är naturligtvis helt på sin plats, men enligt en forskare i gårdagens Aktuellt på SvT handlar det om några få tiotals män som ställer till huvuddelen av problemen och likt flugpapper drar de till sig andra unga män som går över gränsen rejält.

Direkt när jag vaknade i morse kände jag ett behov av att vara en av dem som visade polis och brandkår uppskattning. Strax efter nio passerade jag Balders bröd på Sollentuna centrum och beställde, å sollentunamoderaternas vägnar, två rejäla tårtor. Hade dessutom ordnat ett par vackra tack-kort som blev ifyllda med några rader om hur mycket vi uppskattar polisen och brandkåren.

Strax före lunch kunde jag så besöka både polis och brandstation för att överlämna tårtorna och kände en stor uppskattning. Det värmde mitt hjärta.

Jag vågar knappast tro att den här natten blir lugn med det är enormt glädjande att, precis som statsministern sa häromdagen, de boende i de utsatta områdena går ut och visar sitt missnöje med ligisterna. Det är något av det bästa som kan ske.

Polisen visar vad som är rätt och fel (gärna med tydlighet både i ord och handling), brandkåren tar hand om det som brinner och alla de boende ser till och visa att det är deras stadsdel. Inte ligisternas. Det bådar gott, även om krisen inte är över.

Under eftermiddagen närvarade jag på en begravningsgudstjänst efter en mycket högt värderad gentleman som varit en aktiv del av sollentunamoderaterna under flera år. Det sas många varma ord om honom och det efterföljande begravningskaffet andades hans känsla för god stämning och atmosfär. Det var med blandade känslor jag åkte därifrån. Dels saknad efter denna härlige gamle kollega men också en varm känsla av ljus och frid. Han har nu seglat vidare in i evigheten och jag är övertygad om att vi en dag ska ses igen.

För egen del försöker jag alltid ”hålla rent” i almanackan under måndagen och tisdag i utskottsveckan för att kunna fokusera mer eller mindre helt och fullt på de frågor vi har att behandla.

En av de viktigaste delarna av förberedelser är, för min del, att ta tid för eftertanke. Finns det frågor vi behöver resonera vidare om, finns det frågor som måste få ytterligare belysning av tjäntemännen? Dessutom har vi imorgon säsongen näst sista sammanträde, vilket innebär att det är mycket som måste landa detta och kommande sammanträde.

Sommaren för en politiker som jag innebär visserligen mycket färre sammanträden, istället får man verkligen tid att tänka, resonera med kollegor och – inte minst – med kommuninvånare och andra med koppling till vad som sker i Sollentuna.

Det är något jag alltid ser framemot. En politiker är, enligt mitt förmenande, alltid i tjänst. Under högsäsong (januari-juni samt augusti-december) pågår en ständig brottningskamp mot den alltmer fulltecknade almanackan. Under de sammanträdesfria veckorna på året finns det tid att inte bara hinna ikapp utan också ta sats mot de månader som väntar.

Ett av mina nyårslöften inför det här året var att fortsätta min strävan att successivt skära ner på min närvaro på kontoret och istället förlägga mer tid ”ute på byn”. Som det ser ut nu har jag lyckats väl med detta även innevarande år. Det känns väldigt bra.

Jag tycker att vi som kommunrepresentanter kan vara tillfreds med det vi lyfte fram. Det var stora inslag av service till företagare som visades upp från flera olika håll. Gott så, Sollentuna behöver fortsätta att utvecklas som företagarkommun.

Men det som dröjer sig kvar i medvetandet var den information som hockey-folket delade med sig av. Jag är rätt imponerad över den kompetens och den kraft som visades upp. Lägg då till att det hela ackompanjerades av redovisningar från olika arrangemang och satsningar som genomförts.

Hockeyn, precis som flera andra idrotter i kommunen, är en mycket aktiv del av samhället. Det är glädjande och till stor nytta för oss alla.

 Ett dialogmöte är ett forum som i detta fall genomfördes INNAN den formella demokratiska processen kring samråd påbörjas.

 Till detta möte hade vi inte med oss något förslag på hur vi skulle kunna göra istället, utan valde att enbart visa några exempel på hur man skulle kunna lösa de olika behov som fanns av utveckling på sportfältet.

 Det som var i centrum för dialogen var alltså inte vad vi tyckte, utan i centrum var att lyssna in vad Edsbergsborna (och andra sollentunabor) tyckte.

 Alla inkomna svar samlades in och sammanställdes under sommaren och direkt i början av hösten 2011 hade vi dessa inkomna svar som grund för att ge nya direktiv till våra tjänstemän om hur arbete med sportfältet skulle gå vidare.

 Under resten av 2011 och första månaderna 2012 arbetade tjänstemännen vidare med att forma ett förslag, ett helt nytt förslag, till sportfält som var baserat på inkomna sypunkter samt de direktiv utskottet beslutat om.

 Kommunstyrelsen beslutade tidigt under 2012 att plan- och exploateringsutskottet också skulle vara en politisk styrgrupp för Väsjöprojektet vilket innebar att vi i maj 2012 fick del av ett första utkast till material för hur sportfältet skulle kunna se ut. Detta processades sedan under resten av 2012 och fram till tidig vår 2013. Först då var vi klara med ett förslag som vi kunde presentera.

 Det som finns nu är alltså ett första förslag till nytt sportfält och den process som inletts senaste veckan är att vi under ett antal månader ska möta mängder av privatpersoner, företag, föreningar och skolelever för att diskutera förslaget, sannolikt justera det till vissa delar och någon gång i början av 2014 ha ett färdigt förslag till beslut.

 Jag är mycket tillfreds med det förslag vi tagit fram men tror att vi dessutom kommer att fortsatt få värdefulla inspel under den långa, demokratiska och lagstyrda process vi nu går in i.

 Att, som sollentunapartiets gruppledare i ett svavelosande inlägg på deras blogg gör, att tala om denna process som ”en bluff”, är ett öppet förakt mot en demokratisk och lagstyrd process.

 Betänk att detta parti, i sin kampanj för en folkomröstning, valde att visa en bild på sportfältet och som överskrift på den bilden skriva att bilden visade plan- och exploateringsutskottets förslag. Det är en lögn. Bilden de visade var en av flera exempelbilder från dialogmötet i Edsberg i maj 2011. Det enda förslag PEU har presenterat, är det vi beslutade om för någon månad sedan och som finns redovisat på kommunens hemsida.

 Nu ser jag framemot att i flera sammanhang få berätta om vårt förslag, men framförallt fortsätta och lyssna in hur sollentunaborna ser på det. Jag är övertygad om att utvecklingen av Edsbergs sportfält kommer att bli riktigt, riktigt bra. Precis som hela Väsjöområdet. Värt och notera är också att vi är ett enat utskott som arbetat fram detta förslag.

Vi hade en hel rad frågor att resonera om, varav några var krångliga på flera sätt. Våra tjänstemän har fullt upp med att svara på frågor från vetgiriga ledamöter och som ordförande gäller det att vara observant på alla de många politiker som gärna yttrar sig i olika frågor.

Justeringen är satt till först på fredag, vilket gör att jag inte vill gå in på alltför mycket detaljer kring hur besluten förlöpte, men även denna gång tog vi steg framåt när det gäller Sollentunas utveckling.

Noterade också att DN plockade upp en nyhet från Sollentuna idag. Alliansens utspel om en rejäl påfyllning med pendlarparkeringar nådde även den stora tidningen, vilket naturligtvis är glädjande. Men bäst av allt är att det blir fler platser för dem som, ibland mer eller mindre desperat, letar efter någonstans att parkera bilen och sedan åka vidare med buss eller pendeltåg.

Vi ser goda möjligheter till fler platser i både Helenelund och i Häggvik och dessutom har vi hittat ett fantastiskt intressant samarbete med Sollentuna centrum, som räknar med att kunna ställa cirka 200 platser till förfogande för pendlare. Utmärkt samarbete och ett bra exempel på samutnyttjande av parkeringsytor.

Dessutom är det sannolikt en och annat fastighetsägare i berörda områden som får färre problem med mer eller mindre tokigt parkerade bilar på de gator som angränsar till pendeltågsstationerna.

Noterade också att vår duktige kommunantikvarie berättade om ”Walk of fame” i helgupplagan de tidningar som delas ut i kommunen varje vecka. Det är ett mycket lovvärt initiativ som är väl värt att arbeta vidare med. Vi behöver hitta fler sätt att använda ytor som många passerar i Sollentuna. Att en av dessa platser används för att uppmärksamma intressanta människor som bott eller bor i Sollentuna tycker jag är väl värt att utreda möjligheterna till.

I maj månad har vi bara ett enda möte med utskottet, vilket gör att luntan även den gången lär bli av det mastigare slaget. Det är några ärenden ”på väg fram” som jag verkligen ser framemot att hantera. Och dessutom finns det ytterligare projekt som väntar på att förhoppningsvis gå i mål framöver. Några av dem får jag sannolikt anledning att återkomma till på flera sätt också i detta forum.

 Det är hårresande att interpellationerna (debatt kring frågor från oppositionen, dock ej beslutsärende) tillåts äta upp beslutsärendena med oroande regelbundenhet under året. Jag menar att interpellationerna ska hamna där de hör hemma, sist i mötet. När alla beslut är tagna, de beslut vi är där för att fatta, kan vi ta övrig tid för att debattera de olika interpellationerna.

 Men det som var särdeles märkligt igår var det beslutsångest som socialdemokraterna (S) ännu en gång visade.

 För det första handlade (S) beslutsångest om alliansen klockrena förslag att utreda nuvarande Helenelunds centrum som en plats för nya Eriksbergsskolan och att skapa förutsättningar för ett mindre centrum i området mellan motorväg och järnväg (den så kallade ”kilen”). Ett förslag som alla oppositionspartier verkar hålla med oss om är bra, men istället för att vara med och fatta beslut om detta föreslog (S) att vi skulle utreda frågan.

 Man vävde in denna beslutsångest i plakatpolitik där man bland annat talade om behovet av ”dialog”.

 Okej, låt mig då ge en kort tillbakablick. I november 2011 hade plan- och exploateringsutskottet, på mitt och alliansens initiativ, ett dialogmöte under två dagar i Helenelunds centrum. Tanken med detta möte var att lyssna in hur sollentunabor med anknytning till Helenelund såg på denna kommundels utveckling utan att vi hade med oss några konkreta förslag.

 De många och intressanta synpunkter som kom in, sammanställdes i ett dokument (som finns på kommunens hemsida) och dessa låg sedan till grund för de direktiv (även de finns på hemsidan) som alliansen föreslog för fortsatt planering av hela Helenelunds centrala delar.

 När vi nu går vidare med processen innebär det att vi lämnar den informella dialogen och förstärker den med den formella dialogen, den process som styrs av plan- och bygglagen. Där finns det flera tillfällen till samråd omkring konkreta förslag samt en process där man arbetar fram svar på alla de frågor som vi alltid har att hantera när det gäller att ta fram en ny plan. Samma frågor som (S) vill utreda innan vi ska utreda dem i planprocessen angående en ny skola och ett nytt centrum.

 (S) vill dessutom, efter den alliansinitierade dialogen för ett och ett halvt år sedan, ha en ny dialog INNAN vi fortsätter dialogen under planprocessen. Suck.

 Min teori är att (S) lider över att alliansen också i detta område levererar förslag som är betydligt bättre och framtidsinriktade än vad de själva kunna tänka ut. Nu vill de förhala processen och de gör det med förtecknet av ”dialog”. Det är allt annat än ansvarstagande.

 Den andra delen av beslutsångesten från (S) handlade om att de till gårdagens fullmäktige tog fram ett förslag som inte är berett i kommunstyrelsen, dvs. inte förmedlat till fullmäktige på det sätt som man ska göra. Dessutom presenterade de sitt förslag för övriga gruppledare några minuter innan fullmäktigesammanträdet inleddes. Deras förslag var inte bara att förlänga processen kring flytten av Eriksbergsskolan genom utredningar utan dessutom att fullmäktige skulle besluta att avbryta planläggningen av den alternativa platsen vid ”Näckan”.

 Okej, låt mig då redogöra för hur vi ser på det. Vi moderater har kommit fram till att Eriksbergsskolan INTE kan byggas på nuvarande plats samt att den INTE kan byggas vid Näckanskogen. Detta beslut fattade vi på grundval av den externa undersökning av de olika alternativen som gjordes i höstas och av de viktiga remissvar som under våren kommit in från kommunens berörda nämnder.

 MEN

 Som politiker har vi ett ansvar för att undersöka – och i viss mån reservera – ett antal platser för samhällsservice för framtida eventuella behov. Det KAN vara så att man om 20 år behöver ett nytt äldreboende, ett nytt LSS-boende, en ny förskola eller en ny mindre skola i just det område som ligger runt Näckanskogen.

 Därför har vi sedan tidigare beslutat att våra tjänstemän ska utreda hur vi kan skapa en markreserv för de behov vi kan tänkas ha från 2023-2043, dvs mellan 10-30 år in i framtiden. DET är ansvarstagande.

 Men (S) försökte igår riva upp himmel och jord genom att, istället för att fokusera på det beslutet gällde (att utreda Helenelunds centrumbyggnad som ny plats för Eriksbergsskolan) få ett beslut om att avbryta planläggningen av Näckan.

 När det var dags att gå till beslut blev det majoritet för att planläggningen ska fortsätta. Det var ett ansvarstagande beslut eftersom vi politiker inte bara har att hantera dagens utmaningar utan vi måste också skapa förutsättningar för kommande generationer. Vi har också ett ansvar för våra gemensamma pengar, skattemedlen. Kommunen har plöjt ner hundratusentals kronor i planprocessen kring området kring Näckan och det är också av det skälet direkt oansvarigt att vi då skulle avbryta en sedan länge påbörjad planläggning av ett område som vi eventuellt inom en 30-årsperiod kommer att behöva en del av för samhällsservice.

 Att (S), tillsammans med ytterligare några ledamöter, hemfaller åt i mina ögon kortsiktig populism är något att skaka på huvudet åt. Vad Sollentuna behöver är en långsiktig hantering av de behov vi har att hantera, ett av de viktigaste behoven är att skapa förutsättningar för framtida behov av samhällsservice. Det tänker vi moderater fortsätta att skapa.

 Men, återigen, det som gjorde mig mest upprörd var att vi bordlade viktiga beslutsärenden. Detta måste åtgärdas. Det återstår dock att se om (S) även har beslutsångest när det gäller förslaget om folkomröstning om sportfältet som av tidsskäl bordlades igår kväll. Ett förslag som inte fick tillräckligt med namnunderskrifter och där de som ”raggat underskrifter” använt ett grovt felaktig bild av ”planer för sportfältet” som ren skrämselpropaganda.

När jag, i hällande regn och snålblåst, stod under ett paraply i Häggvik vid 13-tiden var det med ett leende på läpparna. PEAB sätter nu igång bygget av Häggviks strand och jag är övertygad om att det blir ett fantastiskt bra boende för de som får förmånen att flytta dit.

Platsen som sådan har varit ett risigt ställe under många år, nu är det gamla rivet och borttaget och den grusgrop som markerar platsen där det tidigare funnits byggnader ska nu sakta och metodiskt fyllas med fin-fina bostadsrätter och dessutom inslag av olika verksamheter, exempelvis förskola.

Eftersom dieten sätter stopp för att även äta goda bufféer fick jag njuta av en Ramlösa när övriga tuggade i sig från ett välutrustat serveringsbord. Men det var helt ok. Jag fick en lång pratstund med VD:n för PEAB-bostad och vi hade mycket intressant att prata om och diskutera.

Några möten senare hamnade jag för andra gången samma dag på ett café i Sollentuna centrum. Jag har en god vana, som en av mina företrädare som föreningsordförande lärde mig, nämligen att erbjuda alla nya medlemmar ett personligt möte där vi kan diskutera hur de ser på sitt medlemsskap.

Det är en god ström av människor som söker sig till moderaterna i Sollentuna och mötet den här dagen tillhör den sortens som jag sent ska glömma.

Vi satt över en kopp kaffe och pratade när den nye medlemmen berättade lite om sin ”resa” till att bli medlem. Det visade sig att han under många år varit mycket aktivt som vänsterpartist men när livet utvecklats ställdes hans tidigare åsikter på kant och det visade sig att han omvärderade mycket av tidigare åsikter, såg moderaterna som det parti som bäst svarade upp till hans vilja till samhällsutveckling och blev nu slutligen medlem.

Det är inte så vanligt att man träffar moderater som varit vänsterpartiser, men idag blev så fallet. Oerhört intressant samtal och sannolikt en person som kommer att göra mycket nytta för oss och Sollentuna.

Jag blir inte svårvaggad ikväll heller, men jag vet att jag kommer att somna med ett litet leende på läpparna. Fler bostäder i Sollentuna och en f.d. vänsterpartist som sett det omöjliga med socialismen och möjligheterna med nya moderaterna. Det här blev en riktigt bra dag.

Dessvärre har jag under de senaste tio åren mer eller mindre struntat i att ta hand om fysiken. Den nu 45-åriga kroppen har sakta men säkert befunnit sig på ett sluttande plan och det har fått vissa konsekvenser. En synbar sådan är att det  blivit allt större storlekar när det inköpts kläder.

Har man storlek 58 och uppåt i kostymer i Sverige, är man en rejält diskriminerad grupp. Det är extremt sällan dessa storlekar finns i butik och jag har aldrig varit med om att det finns en enda större storlek på en rea av något slag. Ska man köpa skjortor är det bara att glömma något större urval, utan man får välja mellan blått eller vitt.

Allt annat måste beställas. När det gäller kostymer brukar det funka hyfsat bra men när det gäller skjortor kan man inte beställa vilka tyger som helst till större storlekar utan även vid beställningar är utbudet, milt sagt, begränsat.

I-landsproblem? Ja, sannolikt, men likväl ett problem när man – som jag – trivs bäst i kostym och skjorta till både vardag och fest.

Men jämfört med en försämrad fysisk hälsa är klädutmaningarna ingenting. När jag var i 20-årsåldern var det en baggis att styra vikten åt det håll man önskade. Oftast räckte det med att öka träningen lite eller att dra ner på det mesta av mer ohälsosam kost. När man passerat 40 är läget ett helt annat.

Trots idoga försök kunde jag förra året konstatera att om jag inte på allvar gjorde något åt situationen, var det sannolikt bara att ge upp och inse att man resten av livet skulle fortsätta att växa i storlek och dessutom med stigande ålder få alltmer problem med de konsekvenser på kroppen som man ser mer och mer med stigande vikt och snudd på obefintlig kondition.

Jag har sneglat på rätt många olika alternativ genom åren. Väldigt goda och nära vänner har gjort drastiska ingrepp rent fysiskt och opererat sig. För mig var det aldrig något alternativ. Andra vänner har, med varierande framgång, köpt träningskort på olika anläggningar. Sedan har vi några få som testat ett alternativ som jag under lång tid var rätt skeptisk mot.

Jag ser mig själv som en rätt positiv person, men när det kommer till träning och kost är jag genuint skeptisk.

Därför var det både intressant och lätt omtumlande att följa en av våra chefstjänstemän i kommunen under lång tid. Han signade upp sig på Itrim och jag kunde se hur han rasade i vikt. Efter ett år håller han fortfarande en bra nivå på vikten, men framförallt mår han så enormt mycket bättre än han gjorde innan han tog tag i fysiken.

För sju veckor sedan klev jag in på Itrim i Sollentuna och skrev in mig. Några dagar senare började jag träna och blev självvald slav under deras dieter.

Jag har dags dato tappat cirka 20 kilo och är idag i bättre fysisk form än jag varit sedan sent 90-tal. Träning minst tre gånger i veckan och dessutom utökad vardagsmotion gör att jag känner mig i kanonslag. Visst är det en utmaning att leva på dieter och att ständigt gå med lätt träningsvärk, men resultatet på vågen och familjs, vänners och andras uppmuntrande kommentarer är helt fantastiskt att uppleva.

Hur mycket jag till slut stannar på i vikt vet jag inte, men målet är ändå på ett sätt satt. I juni tar min son studenten och veckan innan ska jag gå in på en av mina favoritbutiker och köpa en ny kostym och en ny skorta. Skillnaden mot för några månader sedan ska då vara att jag kan köpa en kostym som defakto hänger där i butiken. Jag behöver då vara storlek 56 eller allra helst 54.

Som trenden är nu kommer jag klara det med glans.

Att må bra på insidan är fantastiskt, men att både må bra på insidan OCH i kroppen som helhet är något av det bästa jag upplevt sedan den där novembernatten för drygt 18 år sedan, när jag blev pappa för första gången.

Extremt centralt, enorma möjligheter att kollektivt kunna ta sig genom länet, landet och, via Arlanda, ut i hela världen.

Våra tjänstemän ska nu återkomma före sommaren med ett förslag på upplägg och vi räknar med att vara klara med tävlingen under hösten, vilket skapar möjligheter till byggstart redan första halvåret 2014.

På detta sätt skapar vi studentlägenheter i ett utsökt läge, dessutom blir det inslag av bostadsrätter. Vi tror det är bra att också i detta område arbeta med blandade upplåtelseformer och är övertygade om att vi kan få in förslag som skapar en mycket tilltalande boendemiljö.

Som skrivet, det var en viktig dag för utskottet och en viktig dag för alliansen. Det är mycket tillfredsställande att vi också i denna fråga levererar beslut som gör Sollentuna ännu bättre.

Och jag längtar redan till första spadtaget…

Det var enormt kul att träffa mängder av sollentunabor som ville prata stadsbyggnad. Dessutom väldigt kul att så många tyckte det lät som en alldeles utmärkt idé att göra en skola av den gamla centrumbyggnaden samt flytta centrumnäringarna till området i ”kilen”.

Att vi dessutom ackompanjerades av årets vackraste och varmaste dag, gjorde ju inte kampanjkänslan sämre.

Ikväll samlas jag föreningsstyrelsen för att diskutera framtida satsningar. Idéerna är många och engagemanget stort. Tror att det kan bli bra det här, riktigt bra.

Vi är bättre förberedda än någonsin tidigare och kommer under de kommande månaderna att kunna presentera en hel rad olika moderata förslag på hur vi vill att kommunen ska utvecklas.